Första vurpan på rullskidor

Det skulle krävas mer än 25 mil på rullskidor innan jag fick tugga asfalt för första gången. Mäktigt flexibel som man är fick den planerade bloggtextrubriken skiftas från "Kräm istället för blåbärssoppa" till den större publikdragaren "Första vurpan på rullskidor" - allt för att stilla bloggläsarskarans törst efter blodvite, dramatik och elände...

Egentligen var det kanske inte så dramatiskt. Jag var på mitt första klubbpass med LUGI på riktigt länge och vågade mig för första gången iväg med gruppen som tar den långa och bitvis riktigt kuperade rundan (som på kartan ungefär ser ut som Australien med lite god vilja och fantasi) och följer sträckningen Kungsmarken-Södra Sandby-Dalby-Mårtens Fälad/Linero (Lund)-Kungsmarken samt mäter en bit under 22 km. Här först den obligatoriska bilden i hissen till garaget inför rundan följd av bansträckningen:

Australien?

Efter en ganska lång och seg stigning med ca 5 km kvar, där jag stakat mig till rejält med mjölksyra, hade gruppen tagit en kortare paus för att vänta in alla så att ingen körde vilse. När vi skulle återstarta tog jag en position bland de sista och hann med några stavtag innan vänsterskidan plötsligt låste sig helt - sannolikt pga att en sten eller något annat föremål fastnat mellan stänkskyddet och framhjulet. Jag dök framåt ner i backen och mötte framförallt asfalten med utsidan av vänster smalben samt höger knoge. Det gick väldigt snabbt och jag hann inte tänka mycket innan första asfaltstuggandet var ett faktum.

Lyckligtvis inga direkta skadekänningar utan bara lite skrubbsår. Dock lyckades båda de främre stänkskydden gå sönder i fallet. Den tyvärr mörka och suddiga bilden nedan är ett försök efter hemkomsten att samla allt som påverkades i detta historiska fall, dvs de små skrubbsåren med spår av blod (men zooma då!) på knogen, vänsterbenet och de spruckna stänkskydden.

Mer dramatiskt än så var det inte. Däremot hade jag det slitigt på slutet vilket säkerligen delvis berodde på att jag varit ute och svingat bägare med en gammal pluggpolare till sent kvällen innan. Här ser man en ganska trött Rickard njuta av att vara tillbaka vid golfbanan:

Men den tänkta krämrubriken då? Jo den kom sig av att jag under veckans långa brickpass på gymmet utvecklade en helt galen lust efter jordgubbskräm vilket jag förmodligen inte ätit sedan före tonåren. Klockan var strax före midnatt när jag stegade in på närbutiken efter det sena passet för att handla jordgubbskräm. Föreståndaren tittade förbryllat på mig - ingen köper väl något annat än cigg och toapapper normalt sett vid den tiden på dygnet men här var bevisligen ett undantag.

Coolt triathlet-krubb?

Så istället för en utvikning om hur riktigt coola triathleter bemöter ett rullskidspass med jordgubbskrämsfrukost istället för skidåkarnas blåbärssoppa blev det dramatik med blodvite och asfaltskäk. Det blir aldrig som man tänkt sig!