torsdag 3 oktober 2013

Soluppgångshalvmara över Golden Gate Bridge

Soluppgång över San Franciscos skyskrapor.
Det slog mig att det hunnit gå veckor utan att jag ställt samman text och bilder från resans hittills häftigaste löprunda. Bättre sent än aldrig dock, detta var nog den mest peppande runda jag någonsin tagit mig an och den förtjänar en egen berättelse.

Eftersom en lång kördag i bil väntade mig hade jag inget annat val än att ställa klockan på 05:30 för att kunna hinna med min tänkta runda. Kläderna låg framme och med så tysta och försiktiga rörelser som möjligt trädde jag på mig shorts och tröja och knöt skorna. Bor man i ett flerbäddsrum handlar så oerhört mycket om respekt gentemot övriga i rummet. Lite prasslande blev det dock, mina löparskor ligger i en egen isoleringsplastpåse pga den fräna doft de sprider, men i övrigt gick smygandet bra.

Jag vandrade nedför Russian Hill mot Fishermans Wharf i väntan på att min pulsklocka skulle vakna till liv. Den lever i en förvirrad tillvaro - varje gång den startas upp har jag flyttat mig en avsevärd distans sedan sist och jakten på satelliter verkar vara extra komplex just då men vem har sagt att livet alltid måste vara enkelt, även för en pulsklocka?

En av de bästa sakerna jag vet är att vara med när en riktig storstad vaknar. Gatusopare och tidiga morgonpendlare är inne i sina dagliga rutiner som vi vanliga dödliga vet så lite om och alla väntar vi på att solen skall gry och ge oss en ny dag.

Dags för start i gatlyktornas sken.
Lagom till att jag kom fram till pir nr 9 och klockan precis passerat 6:00 vaknade pulsklockan till liv och jag satte av längs kajen. Det var fortfarande mörkt men långtifrån folktomt. Jag förvånades över hur många löpare och löpargrupper jag mötte längs vägen, uppenbarligen hade jag valt San Franciscos mest populära morgonlöparstråk.

Gatulyktorna och månens sken gav mig det ljus jag behövde och den fanns ingen risk för att springa fel. Rutten hade jag blykoll på efter att ha cyklat samma sträcka två dagar tidigare och fokus kunde till 100% läggas på själva upplevelsen.

Sakta men säkert började ljuset bryta sig igenom nattens mörker och jag förstod att soluppgången närmade sig. Jag försökte skynda på stegen för att hinna till Golden Gate Bridge före soluppgången men min avståndsbedömning ifrån cykelturen visade sig lämna en hel del övrigt att önska. Jag sprang och sprang men de röda bropelarna ville inte riktigt komma närmare därborta i fjärran.

En ensam man som var nere vid strandkanten och kände på vattnet.
Stretchande löpargrupp på vägen bort mot bron.
Bropelarna kom sakta men säkert närmare och fick en extra härlig röd färg just när solen gick upp.



När jag till sist, efter nio kilometers löpning och ett par ganska tuffa stigningar, nådde brofästet hade solen just hunnit gå upp men magin i ögonblicket fanns kvar. Två män var i fart med att hala ned den amerikanska flaggan på halv stång vilket jag tror berodde på ett oväder i Colorado som skördat ett flertal människooffer.

Flagghalning.
Väl ute på bron hade jag min fåra helt för mig själv. Utsikten var fantastisk in över San Francisco Bay och trots att en löpt mil passerades innan jag nådde andra sidan av bron kunde jag inte känna av någon trötthet. Ett par heta tips levererades ifrån trafikskyltarna - max 45 miles/h och inga U-svängar:



Framme vid brofästet på andra sidan bron vände jag på klacken och sprang samma väg tillbaka. Det gick inte längre att fotografera i motljuset och de första trötthetstecknen dök upp. Men samtidigt; upplevelselöpning är verkligen grejen, tänk att ha en hel fåra på Golden Gate Bridge för sig själv strax efter att solen gått upp. Ståpäls!

Tillbaka på land hade husen börjat återfå sina färger efter att vi tagit farväl av nattens mörker:


Jag började bli riktigt trött efter 18 kilometer men beslöt mig för att fullfölja en halvmara. Det var ett tag sedan jag sprang långdistans och den där känslan av skärande knivar i benen som man gärna vill romantisera bort i efterhand gjorde sig påmind.

Men, trots upplevelsefart och ett antal fotostopp där jag låtit klockan gå, trillade jag in på en halvmaratid på strax under 2 timmar. Bansträckningen, särskilt under första hälften, var inte helt enkel så jag tycker ändå att träningsfarten var helt ok.

Men vilken grej alltså! Kan inte minnas att jag någonsin haft en så otrolig löparupplevelse förut. Nästa gång ni kommer till San Francisco, prova att springa över bron i soluppgången, det är helt oförglömligt!

2 kommentarer: