söndag 30 december 2012

Inför Änglamark Nytårsløb

Deltagarna bjuds på champagne och kransekage efter målgång - klart jag måste ställa upp! Så gick mina tankegångar när jag satt och slöbläddrade genom en lista med danska halvmaror och hittade denna lilla nyårsjuvel som döpts till Änglamark Nytårsløb.

Men jag måste nog inleda med att baissa mina förutsättningar till en topprestation för det finns ganska mycket som talar emot en sådan:

- Vinter, mörkt, blött och kallt. Knappast en löpares främsta årstid om man vill prestera fina tider. Det är svårt att vara smidig som en panter med flera lager kläder på kroppen och därtill talar väderprognoserna om regn hela morgondagen så det lär bli tunga kläder.

- Nedtränad och träningsvärk. Jag har en riktigt tung (volymmässigt sett) träningsperiod i kroppen och den här uppladdningsveckan är min tyngsta hittills om man räknar i träningsminuter. Dagen efter mitt mini-camp i Nässjö kände jag nästan inte av någon träningsvärk alls men idag har jag rejält med värk i ljumskar/lår.

Å andra sidan skulle man kunna köra en rejäl hausse också:

- Dammigt halvmarapers. Mitt halvmararekord sattes ett par veckor före LL på Veberödsrundan och är således mer än tre månader gammalt. Dessutom hade jag en bättre tid i kroppen redan den gången men sprang in i en flera kilometer lång vägg av vind som omöjliggjorde en topptid. Med alla löprundor och lopp i kroppen sedan dess bara måste jag vara en bättre löpare nu.

- Fina testresultat. Jag har medvetet hållit ett ganska högt tempo på löpbandet under mina brickpass de sista veckorna för att också få lite fart i kroppen. Körde därtill ett halvmaratest i måndags på bandet över 14 km (2/3 halvmara) och snittade 4:42/km utan att köra dödligt slut på mig själv. Den farten på en halvmara ger en tid ner mot ca 1:40.

Loppet går runt en 5 kilometers varvbana på breda stigar i Fælledparken på Østerbro. Jag räknar med att det är helt slätt och bra underlag och kommer springa i mina marathonhjältar. En snabb genomräkning i startlistorna ger att det är ca 1 000 pers som ställer upp på halvmaradistansen - ett medelstort lopp således.

Det taktiska upplägget är okomplicerat. Jag avser gå ut i tempointervalllet 4:40 till 4:45 per km och hålla den farten så länge jag orkar, förhoppningsvis ända in i mål. Inget vätskebälte och ingen annan medhavd egen näring planeras utan jag litar till arrangörens serveringar vid km 5, 10 och 15.

Målet är ett nytt personligt rekord på distansen och tiden att slå är därmed 1:45:55.

lördag 29 december 2012

Mini-camp i Lövhult

Den perfekta dagen kan definieras på väldigt många sätt. Ett vore att uppleva min gårdag för en vinterdag likt den jag igår njöt mig igenom på det småländska höglandet skulle jag inte byta mot många upplevelser.


Med bil från Malmö tar det någonstans runt 3h till småländska Nässjö som förärats med ett friluftsområde kanske 500 meter utanför stadsgränsen i riktning mot Eksjö som är lite utöver det vanliga i jämförelse med övriga syd-Sverige. Det som kanske gör Lövhult mest speciellt är att området ligger ca 300 meter över havet vilket borgar för extra låga temperaturer och mycket snö. Därtill är området utrustat med snökanoner om nederbörden ändå sviker.


Alldeles kloss på starten för längdspåren ligger ett funktionellt och välskött vandrarhem där man för ynkliga 300 kronor får en övernattning i ett dubbelrum vilket är suveränt om man inte vill lägga en halv dag i bil med tur-/returresa. Detta, samt väldigt fina, varierade och välpreparerade spår gör platsen helt idealisk för ett litet kortläger för oss sydlänningar.

Lägg därtill möjligheten att med hjälp av Internet hålla koll på väderprognoser och spårrapporter och man kan då med relativt kort varsel bestämma sig för att sätta upp en bas strax utanför Nässjö och dra på träningsläger i egen regi med garanterade superförutsättningar utan att det kostar en förmögenhet.


Det finns flera spår men jag fokuserade på det sk "Asfalsspåret" som är en sträckning på 5 km. Det inleds med 700 meters utmanande stigning där man tar 30 höjdmeter, följs av 300 meters lätt åkning svagt utför innan spåret stiger upp mot himlen (ja, jag är skåning...) igen via några knixar och man når banans högsta punkt efter 2,3 km då man befinner sig 35 meter över startpunkten.

Från fokus på diagonalande går man sedan över till mestadels stakning och stakning med frånskjut i 1,3 km. Helt klart snabb åkning i fin natur även för en nybörjare som jag. Därefter följer ett halvtufft parti på 800 meter där diagonalandet sätts i spel igen. Rundan avslutas med samma branta backe nedför som man tog uppför i starten.

Efter att ha kört slingan för första gången och kommit ur spår i den branta nedförsbacken in mot mål men ändå på något obegripligt vis hållit mig på benen fick jag ett tips ifrån en annan motionär att förkorta slingan till ca 4 km när spåren möts och därmed undvika den värsta utförslöpan som ju sedan följs av en onödigt jobbig backe uppför när man ska ut på varvet igen. Ett smart drag när man kör med obefintligt fäste som jag och därtill vet att det bara är en tidsfråga innan man på något av varven står på näsan i nedförsbacken.


Min dag fördelades på två pass med lunchpaus emellan. Under det första avverkade jag 13,3 km och under det andra 16,2 km. Totalt således 29,5 km eller ett tredjedels Vasalopp (en tjejvasa) om man vill se dagen i ett större perspektiv.

Under hela tiden jag åkte kände jag mig lycklig som ett litet barn. En iver som man önskar att man kände oftare i saker som man företar sig i livet. Det var bara så himla kul!


Särskilt under första passet passerades jag i ytterspår av vindsnabba löpare. I början var detta ett litet stressmoment men sedan blev det istället något jag längtade efter då man kunde försöka haka på dem en kort stund och kopiera saker ifrån deras teknik. Någon gång under andra passet, just vid ett sådant tillfälle, var det som att det sa klick och jag hittade äntligen mer rätt i mitt diagonalande. Från att ha varit grabben som passerades av allt och alla (kvinnor, barn, gamlingar, sjuklingar, sniglar och annat löst folk) förvandlades jag till en fullt acceptabel åkare som vid flera tillfällen stod för spårbyten och tuffade förbi kvinnor, gamlingar och barn iaf. Med lite bättre prylar under skidorna skall det nog ändå kunna bli en skidlöpare av mig till slut!

Förvandlingen syns till viss del även på mina km-tider. När jag tog mina två premiärrundor på Bulltofta snittade jag 6:55 min/km samt 6:40 min/km. Den här dagen, visserligen i bättre spår, susade jag runt på 5:24 min/km under den första rundan samt 5:13 min/km på den andra. Det är en markant skillnad!

Tyvärr slog vädret om under natten till regn/plusgrader och jag ställde in mitt tänkta morgonpass före avfärden hemåt.

Två avslutande detaljer:

Vädret: -5 till -7 grader, strålande sol och alldeles klarblå himmel. Den absolut perfekta skiddagen.
Vurporna: 0!!!

Jag vill igen, igen, igen!!!

torsdag 27 december 2012

Status längdskidor

Vad gör man som anmäld skåning och skidnybörjare när det inte finns ett spår av snö i väderleksprognoserna för de närmaste veckorna och man tänker att just precis det här med snöträning är det som behövs? Med tre av fem träningsperioder passerade inför Vasaloppet där det endast varit möjligt att pricka in två dagar på riktiga skidor måste man nog börja inse fakta och damma av b-planen.

Därför blir det en roadtrip imorgon till småländska Nässjö för ett mini-camp i Lövhult. Jag hoppas kunna trycka in två längdpass med bra kvalité under dagen samt eventuellt (beroende på träningsvärk mm) ett på morgonen därefter. En natt på vandrarhemmet är bokad så överlever jag bara dagens vinterbad med barndomskompisarna skall det hinna bli ytterligare några skidmil imorgon att lägga till de tre jag samlade ihop när snön låg över Skåne tidigare i december.

Inte nog med det. I vecka tre har jag bokat en stuga i Sälen tor-sön för ett träningsläger i egen regi. Med mig på den turen har jag bland annat lyckats locka klassikerkollegan David så det ska bli lite sällskap i spåren. Det lägret lär det bli ett pass på torsdagen, två på fredagen och sedan sneglar jag mot Intersportloppet på lördagen som ansluter till Vasaloppsträckningen vid Vasslan efter en start vid Oxberg och ett varv runt Oxbergssjön och passerar de klassiska kontrollerna i Hökberg och Eldris in mot Moraparken. Vore verkligen idealiskt att få känna på delar av banan. Loppet är på 44 km i klassisk stil - ett halvt Vasalopp således.

På planeringsstadiet finns även ett deltagande i ett eller två skidlopp i Småland. Närmast till hands ligger nog Husqvarna Ski Marathon den 2/2 som är ett lopp över 42 km.

Så visst skall det hinna bli några skidmil inför Öppet Spår och vi skall väl inte helt utesluta att det kan falla snö över Skåne också?

Oavsett vilket krigar jag tills vidare fram på mina rullskidor. Det känns absolut som att jag ska lyckas skaffa mig en tillräcklig grund för att ta mig igenom loppet - tycker jag ligger med enligt planen i den här disciplinen. Att sätta upp tidsambitioner till Vasaloppet så här tidigt är meningslöst utan det får jag återkomma med efter mitt training camp i Sälen.

Men först således ett mini-camp i Nässjö med tidig avfärd imorgon. Blir skitkul!

tisdag 25 december 2012

Summering tredje Vasaloppsperioden

Som planerat blev det en ren kross av tidigare träningsperioder oavsett hur man vänder och vrider på de fyra veckorna. Tre raka veckor med över 10h konditionsträning följdes av en lite lugnare återhämtningsvecka och nu är jag faktiskt uppe på en nivå rent volymmässigt som jag tidigare endast kunde fantisera om. Det brukar debatteras om det svårdefinierade begreppet elitmotionär och någon sådan ser jag mig inte som men under de senaste fyra veckorna har jag nog nästan tränat som en sådan.

Innan jag kastar mig över siffrorna vill jag dock bjuda på en film ifrån det sista passet under perioden, Christmas in Häckeberga. Det är Håkan Nilsson som filmat och klippt och om någon undrar var det precis så trevligt som det ser ut på bilderna. Mig ser man skymta förbi lite varstans med lätta steg och visst bjussar jag t o m på dubbla V-tecken efter ca 2:55.


Alla siffror med föregående träningsperiod inom parantes som en jämförelse:

Rullskidor Distans 5 (3) st
Rullskidor Teknik 0 (3) st
Längdskidor Distans 2 (0) st
Löpning Terräng 2 (1) st
Löpning Vanlig 9 (6) st
Motionscykel 4 (3) st
Cykel Intervaller 3 (0) st
Simning 6 (7) st
Totalt antal pass: 31 (23) st
Total träningstid: 37 h och 41 min (28 h och 18 min).


31 konditionsträningspass på 28 dagar... Åtta fler än någon träningsperiod tidigare... Nästan en hel arbetsvecka med flåsträning.... Ganska osannolikt för en kamrer som för ett år sedan vägde 18 kilo mer och tyckte det var jobbigt att gå till affären!

Det har blivit ganska stora framsteg på rullskidorna. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att träna med skidklubben men har på egen hand hittat en högre fart nu när de viktigaste tekniska grunderna satt sig. Ögnar man igenom passen kan man också konstatera att jag hann med i snitt drygt 2 mil/vecka.

Bland höjdpunkterna hittar jag självklart också mina livs två första pass längdskidor. 3 mil hann jag med innan snön smälte bort.

Glädjande nog har jag också på allvar återfunnit glädjen i löpningen. Kort och långt, snabbt och lufsigt, kuperat och platt, i grupp och ensam, inne och ute. Fin variation och känslan är att jag nu nått en ny nivå vilket jag snart kommer få svar på (halvmara i Köpenhamn på Nyårsafton). Totalt 13,2 mil vilket inte är rekord för en träningsperiod men den bästa noteringen på ett tag.

Jag brukar därtill allvar med motionscyklingen igen och har dessutom lagt till intervallpass inom disciplinen. Drygt 30 mil i perioden är med råge det mesta jag presterat hittills under en fyraveckorsperiod.

Skall man hitta ett sorgebarn får det bli simningen. Min crawldebut har förskjutits fram till i januari och tills dess nöjer jag mig med regelbundna plaskpass/tantsim för att hålla vattenvanan vid liv. Ändå blev det 9 km simmade i perioden vilket är en tangering av förra periodens rekordnotering.

Vid förra summeringen lovade jag att 30h-vallen skulle sprängas med råge i den här perioden och så blev det. Nu är frågan om jag inte kanske t om kan komma upp i 40h under fjärde träningsperioden? Volym i sig är inget självändamål men jag behöver vänja kroppen vid dessa tunga doser för att orka med mina tänkta monsterpass i vår och de krävande tävlingarna i sommar. Landar jag bara i närheten av denna periods träningsdos kommer jag dock vara nöjd eftersom jag nu ligger på en nivå som skall vara tillräcklig för att mäkta med en Ironman i augusti. Grymt!

lördag 22 december 2012

Christmas in Häckeberga

Skåne i vinterskrud blir sällan vackrare än i Häckeberga naturreservat. Slottet, sjön och naturreservatet är givna höjdpunkter under såväl sommar- som vintertid som alla som trivs med utomhusvistelse bara måste ge en chans.


Det fanns således inget att tveka på när Stigarna arrangerade långlöpseventet Christmas in Häckeberga och det var uppenbarligen fler än jag som tänkte så för på startlinjen 09:30 på morgonen dan före dan före dan hade en grupp på ca 25 pers samlats för att i lagom tempo ta sig runt stora varvet runt sjön.

I mitt fall kände jag egentligen ingen av de övriga. Visserligen träffade jag Mikael (som döljer sig bakom signaturen Stigarna) samt ett par av de andra löparna i samband med pannlampslöpningen i Bokis som jag deltog i för ett par veckor sedan så jag visste att jag kunde förvänta mig trevligt sällskap på turen.

De första 8-9 kilometerna var tämligen lättlöpta och gick oftast längs en bred grusväg. Mina kilometertider pendlade någonstans mellan 5:10-5:45/km beroende på kuperingen och jag hittade rätt snabbt en grupp på 5-7 pers som höll en fart som passade mig som handen i handsken. Jag tycker alltid det känns lite ovisst att springa en ny kuperad slinga som man inte riktigt har koll på och vågade absolut inte gå på fortare än så.

Därefter blev det smalare stigar i naturen under resten av varvet. Jag tror jag var den enda som sprang med asfaltsskor och på sina ställen var det självklart ingen höjdare men genrellt sett absolut inget bekymmer. Hittade en annan kille som likt jag var ganska ovan vid den här typen av terräng och klistrade mig fast vid hans rygg under de ganska jobbiga kilometerna som följde. Dels var detta de mest snöiga/leriga partierna och därtill var det många stigningar, smala broar etc. Efter kanske ca 15 kilometer kom en ny grupp ikapp oss och ungefär samtidigt blev terrängen mer lättlöpt, framförallt för att det gick mer utför. Jag tog rygg på den här gruppen och hade aldrig några bekymmer att följa dem.

Efter ca 2 mil gick min pulsklocka bananas och hävdade att jag på ca 20 sek sprang drygt en mil. Visade sig senare att den placerat in mig nordost om Sjöbo... Nu hade jag således inte längre koll på den avverkade distansen men efter att jag intagit en mumsig cola-gel och sörplat en del vatten kände jag att nedförslutningen och tempot varit så behagligt att det fanns rejält med krafter kvar och att jag inte behövde oroa mig det minsta över orken.

Med ca 1,5 km kvar (enligt en gruppkollega) ökade jag takten och lämnade min grupp bakom mig eftersom jag fått syn på ett par löpare längre fram. Tror det var smart för om jag inte totalt misstolkade läget efteråt tillhörde min tidigare grupp det ganska stora gäng som sprang något vilse på slutet?

Tillbaka på parkeringen där vi startat tycktes snittet på den uppmätta distansen vi sprungit ha klockats till 25 km (utom min klocka då som visade på en mara :)). Tiden jag var ute i blev 2:30:45 vilket således ger en km-tid på ca 6 min/km. Inte så illa för en träningsrunda i den här typen av terräng faktiskt. Jag hade gott om krafter kvar och njöt av min medhavda termos med kaffe samt de lussekatter och klenetter som andra löpare bjöd på.

Väl hemma kunde jag titta på mig själv i spegeln och med helt rent samvete säga mig till mig själv att jag nu får frossa i julens härligheter precis så mkt som jag vill eftersom jag gjort ordentligt med plats för skinka, köttbullar, sill och julöl:


Stort tack till arrangören för det trevliga initiativet och tack till övriga löpare för det välkomnande bemötandet. En superdag utomhus helt enkelt!

torsdag 20 december 2012

12 dagar i sträck - nu vila

Har lovat mig själv att lyssna på kroppen och ikväll har jag varken ork eller lust att ge mig ut på det där rullskidspasset som fanns intecknat i kalendern. 12 raka dagar med träning fördelade på 16 konditionspass fick tydligen räcka. Jag flyttar rullorna tills på fredag och stryker den vilodagen istället.

Till helgen blir det event i form av Christmas in Häckeberga. En långlöpning arrangerad av Stigarna på knappa tre mil längs yttervarvet runt Häckebergasjön. I skrivande stund är 23 pers anmälda. Den övriga träningen till helgen beror på hur mkt löprundan sliter på kroppen - ett långpass nu är oavsett vilket välbehövligt, jag behöver lite prepp inför halvmaran Änglamark Nytårsløb i Köpenhamn på Nyårsafton som jag råkade anmäla mig till för en tid sedan...

Kan det ha varit locktexten: "Efter løbet kan du ønske godt nytår til alle dine løbevenner med champagne og kransekage..." som fick mig på fall? Så är det sannolikt.

I övrigt bevakas vädret i Småland i mellandagarna. Hoppas kunna åka upp dit och knipa några skidmil men det kräver minusgrader och snö och jag tycker prognoserna har pekat på alla möjliga väderlekar.

tisdag 18 december 2012

Tredje raka monsterveckan

Monstervecka är kanske att ta i men jag är uppe på en nivå rent träningsvolymmässigt där jag aldrig förut befunnit mig. För tredje veckan i rad lyckades jag nämligen, med knapp marginal även denna gång, passera 10h konditionsträning och ännu protesterar inte kroppen på något vis.

Förra veckan blev också unik i den meningen att jag tränade varje dag. Frågan är om det inträffat någon gång tidigare i mitt liv? Man måste nog gå tillbaka till de mest intensiva ungdomsåren för att eventuellt hitta en sådan vecka.

Vad sägs om följande 8 pass förra veckan?:

Mån: Simning 1,5 km. Trodde det gick snabbt men klockan visade något annat. Strax under 50 min.

Tis: Brickpass. Motionscykel 1:40 h (knappt 5,5 mil) följdes av 1 mils löpning på bandet på 47:32 min. Det fanns mycket speed kvar i kroppen och jag fortsätter att längta efter nästa tillfälle att testa milen i ett riktigt lopp utomhus. Jag får nog hålla mig till tåls tills i mars.

Ons: Tog ett meddellångt pass löpning i bister vinterkyla på halt underlag och samlade ihop 14 km längs diverse cykel- och gångbanor i Malmö.

Tor: Livspremiären på längdskidor över 16,5 km som jag redogjorde för i fg inlägg.

Fre: Ännu ett pass längdskidor sent på kvällen där jag nog var siste man i spåren innan de töade bort ute på Bulltofta. 13,5 km blev det denna kväll och därmed totalt 3 mil under mina första två dagar i spåren. Inte alls pjåkigt!

Lör: Cykelintervaller på gymmet. 6*5 min (2 min trampvila) med upp-/nedvarvning. Totalt 60 min.

Sön: 2 km simning på 1h och 5 min. Längtar tills i januari då jag kommer lämna tantsimmet.

Jag trummar vidare även under träningsperiodens sista vecka. Det gamla volymrekordet för en fyraveckorsperiod har sedan länge passerats och det skall bli ohyggligt intressant att summera denna period när det är dags för julgröten.

torsdag 13 december 2012

Längdskidpremiär!

Där satt den! Hela min nyshoppade Vasastass åkte på och jag tog sikte på Bulltofta i utkanten av Malmö City för att göra min längdskidpremiär (jag räknar inte 2 km i regnspår i Vancouver för två år sedan).

Vid startplatsen mötte jag ett medelålders par som redan hade avverkat några kilometer och var inne för varvning. De beskrev slingorna, spårkvalitén, nickade gillande åt att jag hade preppat under hösten med rullskidor, frågade om vallning (jag svarade undvikande) och erbjöd sig att visa lite på mitt första varv. Trevligt!

De satte av i en maklig fart och jag försökte hänga på. I 10 meter. Sedan satt jag ohjälpligt på rumpan. Här har man kämpat på i 20 mil på rullskidor utan en endaste vurpa (säkert bara för att jag troget burit hjälm) och så behövs det 10 helt flacka längdåkningsmeter för att man skall vara nere i marken när det är skidåkning som gäller.

Men skam den som ger sig. Några fler vurpor blev det inte den här kvällen. Spåren var riktigt fina och det var överraskande lite folk ute. Jag frös rejält om fingrarna i början innan jag fått upp värmen och hade ganska svårt att ta svängarna under de första kilometerna men sakta men säkert började jag hitta rätt med tekniken. Inget snack om saken - jag var rejält hjälpt av mina mil på rullskidor.

Efter ett tag blev jag kaxigare och provade först delar av det långa varvet. Nu var det inte längre enbart flackt. Bl a sattes den, på Internets spårrapporter, något omsusade XXX Lutz-backen i spel och där blev min Youtube-vallningsförberedelse helt avklädd/avslöjad. Absolut inget fäste uppför och jag tvingades bitvis saxa.

Youtube-vallningen förresten, kan inte bara skylla på den... Jag inledde själv med att sätta glidet där fästet skulle vara innan jag började läsa instruktionsblad och titta på filmer på tuben. Stort tack till den moderna tekniken, det kunde blivit ännu värre...

Sen var det ju det här med utförsåkning. Det kändes mestadels svajigt men de flesta utförslöporna lyckades jag ta utan att ploga.

Jag provade hela stora varvet en gång också. Det var riktigt jobbigt i de längre stigningarna när man både är en usel diagonalare och dessutom helt saknar fäste. Mörkt och ensamt var det också (samt bitvis lite sämre spår) men lyckligtvis körde jag med min nya pannlampa och kunde undvika de värsta fällorna.

Avslutade med att ta innerslingan ytterligare någon gång. Krafterna i kroppen tycks nästan outsinliga för stunden och jag kunde fortsatt ett bra tag till men började faktiskt oroa mig något för träningsvärk. Jag stannade till sist på 16,5 km vilket jag inbillar mig är riktigt långt för en livspremiärtur. Ändå var jag inte så sliten mer än möjligen i armarna och kanske mäktar jag med en tur även imorgon för därefter hintar väderprognoserna om töväder och vem vet när nästa tillfälle bjuds för en skåning att vässa skidformen?

Alldeles fantastikt galet kul var det iaf - en konditionssport helt i min smak!

måndag 10 december 2012

En rapport från fältet

Jag är på ett alldeles fantastiskt humör ikväll och anledningen till detta är att jag lyckades knipa en av de åtråvärda 400 biljetterna till extremt hypade Vansbro triathlon (Halv Ironman dagen före simningen) som sålde slut på ca fem min. Servern dök förra veckan pga det galna trycket vid biljettsläppet men ikväll när det gjordes ett nytt biljettsläppsförsök var detta åtgärdat och jag lyckades arbeta snabbt som fasen med fingrarna på tangentbordet. Nu kan jag bygga upp resten av min tävlingskalender i sommar med denna hett önskade supertest inför Ironman i Kalmar som en "bas" i tävlingsprogrammet. Så gött!

Foto: Annika Persson
Träningen flyter också på helt galet bra för stunden. Veckan som avslutades i söndags blev den andra i rad där jag lyckades hinna med att konditionsträna i 10h (9 pass liksom veckan innan) och protesterna från kroppen lyser helt med sin frånvaro. Det tycks som att min tålmodiga försiktiga uppbyggnad varit en succé och nu när jag verkligen testar kroppen på allvar svarar den med all önskvärd tydlighet. Känns nästan för bra och man väntar liksom bara nu på en efterhängsen förkylning eller ett svårläkt löparknä.

Så här såg min fina volymvecka ut:

Mån: Pannlampslöpning 8 km obanad terräng i Bokis. Har jag redan redogjort för.

Tis: Brickpass. Först 100 min motionscykel i fint tempo och sedan direkt därefter 1 mils löpning på löpband i 4:56-fart. Kändes kusligt bra och jag kan absolut ösa på ännu tuffare nästa gång.

Ons: 1,5 km simning på 25m-bana. Jättetrångt och direkt otrevligt.

Tor: Långpass löpning 20 km. Runt snöbeklädda cykelstigar i Malmö. Sprang vilse ett par ggr och lyckades bla irra mig in mitt bland höghusen på Rosengård där jag var helt lost. Första långpasset sedan maran och det var inga bekymmer alls.

Fre: Vilodag(!).

Lör: 1,5 km simning på förmiddagen trots utgång i Helsingborg på fredagskvällen. Hurtigt! På eftermiddagen klämde jag dessutom av 12 km rullskidor nere på Ribban där jag hittade ett smalt spår asfalt som bara delvis var täckt av snömodd. Gick absolut att ta sig fram men man fick vara försiktig.

Sön: Trots utgång även på lördagskvällen klämde jag av 9 km löpning med Valencia-Annika på förmiddagen (bilden i början av inlägget kommer från vår runda). Det bör tilläggas att det rådde snöstorm men vad gör man inte för att stötta när Annika behövde en farthållare så att hon kunde köra samma pass som hennes träningsgrupp inför Stockholm Marathon körde på hemmaplan samma dag? På kvällen körde jag intervaller på motionscykeln. Det blev en upptrappning jämfört med senast i form av 6*5 min med 2 min lätt trampvila emellan samt lite upp-/nedcykling. Totalt 60 min.

Puh! Helt galet ju!

PS: Mer om min och Annikas löprunda hittar ni här på Strong day DS

söndag 9 december 2012

Inköp Vasaloppsutrustning

För två helger sedan passade jag på att inhandla hela Vasaloppsmunderingen när Stadium körde Vasaloppsvecka med 20% på hela sortimentet. Det blev en helt galen shoppingrunda där jag fick dra en vagn efter mig med prylar. Nu i veckan har jag varit och hämtat ut skidorna efter det att bindningarna monterats och idag tog jag lite foton på allt. Ursäkta den halvtaskiga bildkvalitén, syftet är bara att hyggligt åskådliggöra mina utrustningsval inför vinterns stora utmaning.

Viktigast först, skidvalet. Eftersom jag redan hade pjäxor sedan rullskidsköpet blev mitt urval begränsat då Stadium helst säljer hela paketet (skidor+bindningar+pjäxor). Jag valde ett par Salomon S-LAB EQ 10 CL (varför enkelt namn?) som gick att köpa separat och tyckte jag fick dem till ett fint pris, 1 600 sek.


Stavarna saknar jag bild på. Det blev ett par ONE WAY Diam Storm 9 MAX som man hade ett superpris på under veckan och sålde för 800 sek.

Går vi sedan in på kroppen så satsar jag på ett traditionellt trelagers-upplägg där jag direkt på huden kör med ett CRAFT-underställ framtaget specifikt för Vasaloppet:


Utanpå det blir det en funktionströja (eller vad man nu kallar det?) ifrån Everest:


Ytterst kör jag längdtajts samt skidjacka, också dessa från Everest:


Därtill måste man såklart ha skidhandskar och eftersom jag inte är särskilt frusen av mig valde jag inga supertjocka varianter utan nöjde mig med ett par Lillsport XC GLOVE WIND SR. Jag plockade också på mig två par skidstrumpor från CRAFT:


Jag kan verkligen ingenting om vallning och bad säljaren stoppa ner det mest basic man kan tänka sig som duger för träning (får ta proffshjälp när det är tävlingsdags):


För att inspireras och eftersom jag gillar skribenten och fd elitlångloppsåkaren Mattias Svahn skarpt stoppade jag även ner hans nya bok i min egna lilla julklappssäck:


Dessutom spontanshoppade jag en mysig Hood-tröja ifrån CRAFTs Vasaloppskollektion:


Inte nog med det, jag köpte också några av Enervits gel som jag inte tidigare testat, pannlampan som fanns på bild i föregående inlägg samt ett par nya löparpjux som jag tänker använda på löpband (bild finns i detta inlägg). Dessutom blev det ett skidfodral från Stadium som jag inte heller har på bild.

Helt galet mycket prylar samtidigt alltså och ett kvitto långt som en bibliotekshylla:


För en oinvigd är det naturligtvis helt galet att shoppa på sig sportprylar för knappt 7 800 sek men jag tyckte ändå att jag fick sanslöst mycket för pengarna. Nu har jag allt som behövs till längdskidåkningen i vinter, möjligen undantaget en mössa, kanske ett par skidbrillor och lite mer vallningsutrustning.

Nöjd!

måndag 3 december 2012

Pannlampslöpning i Bokis

En riktigt häftig upplevelse och det irriterar mig att jag lyckats låta mer än 35 år passera innan jag provade på det här!

Själva evenemanget fick jag syn på i en diskussionstråd på Funbeat för ett par veckor sedan. I samband med att jag var och shoppade längdutrustning på Stadium passade jag på att även slänga ner en enkel pannlampa i varukorgen så att jag skulle kunna hänga på:


Arrangör var Stigarna och kvällens runda var den andra som hölls denna vinter. Totalt var vi sju stycken löpsugna pannlampsbärare som möttes upp. Temperaturen låg runt nollgradigt och med två lager kläder höll man sig mer än varm från start till mål. Större delen av rundan gick i obanad, småknixig terräng. Snön låg som en utsträckt matta över skogen och bjöd in till sköna löpsteg men här och var lurade halvdjupa gyttjepölar under det vita lagret som obönhörligt dränkte fötterna i kall lera.

Resten av gruppen hade självfallet skor för ändamålet men jag sprang i mina asfaltsmarathonhjältar från Valencia. Det innebar att jag fick kämpa en hel del med balansen både uppför och nedför och vid ett par tillfällen var jag nere med armar och händer i backen.

Nu spelade det inte så stor roll eftersom det inte var blankis vi sprang över. Det var kul som fasen ändå och känslan av att se skogen, som jag nött så många mil i under det sista dryga halvåret, från insidan i mörkret är svår att beskriva - det måste upplevas!

Rundan var på lite drygt åtta kilometer. Det luriga i sammanhanget är dock att man som deltagare i ett event likt detta är helt utelämnad till guiden. Man har ingen som helst aning om vart man är och hur långt det är kvar. Jag kände av tydliga trötthetstecken i några uppförsbackar runt km 6-7 och började bli orolig för att jag inte skulle kunna hänga på då de flesta andra i gruppen kändes som rätt hyggliga och vana traillöpare men lyckligtvis kom nedförslöporna ofta lägligt och en snabb återhämtning med dem. Passet var ganska lagom jobbigt för min del och ger säkert mer och bättre träning (samt garanterat en större upplevelse) än tre vanliga milrundor på löpband så min plan är att återvända om nästa pannlampsrunda passar in i min kalender.

Arrangören håller även i en del andra kul events och jag sneglar bl a mot en långrunda runt Häckebergasjön 22 dec på någonstans mellan 25-30 km. Allt som kan motivera mig till de långa löppassen är verkligen av godo.

söndag 2 december 2012

Adventsmys

Första advent är här och idag vaknade Skåne för första gången denna vinter till lätt snöfall. Jag satt och tuggade i mig min sedvanliga helgfrukost på Mormors Bageri när jag fick uppleva en obetalbar syn. Nog för att vi skåningar ofta är optimistiska och vägrar ta norrländsk skit men den här shortsbeklädde liraren som jag kunde följa när han skrapade sina rutor fria från snö var väl ändå något för optimistisk beträffande klädvalet?


Det blev, precis som jag aviserat, ny rekordvolym sett till träning under veckan som gick. 9 pass och drygt 10 timmars träning. En overklig dos för bara några månader sedan men det är i de här trakterna jag måste ligga under ganska många veckor framöver om jag ska kunna överleva en Ironman, inte minst med tanke på den obefintliga träningsbakgrund jag kommer ifrån.

Lördag
Fm: Distanspass rullskidor 24 km med alldeles perfekta yttre förutsättningar. Försov mig och missade skidklubbens pass och fick istället köra på egen hand. Vi var många åkare som var ute längs Ribbans 3 km långa helplatta asfaltssträcka och plöjde fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag börjar få riktig snits på detta nu och bara susade förbi vissa av nybörjarna. Trots att det var mitt allra längsta pass hittills var min snitthastighet outstanding jämfört med tidigare. Jag var ute i nästan två timmar och snittade 4:53 min/km - riktigt nöjd med det!

Em: Premiär för cykelintervaller. Jag körde dem inne på gymmet enligt Coltings modell på dennes hemsida. Sex intervaller*4 min med två min lätt cykelvila emellan samt lite upp-/nedvärmning. Totalt sett ett 50-min-pass där jag nog kände att det vart lite för mesigt så nästa gång provar jag att lägga på en minut per intervall.

Söndag
Fm: Efter frukosten med den shortsbärande mannen som utsikt promenerade jag bort till simhallen och segade mig igenom 1,5 km simning (bröst). Det gick segt och långsamt och kändes väldigt oinspirerat. Imorgon träffar jag en person som eventuellt kommer ställa upp och ge mig crawl-lektioner och jag hoppas verkligen att vi "finner varandra" för det känns som jag är färdig med bröstsimmandet nu och behöver gå vidare.

Generellt:
Utöver att jag taktat upp träningsdosen läggs massor av tid på administration och planering av 2013 nu. Ett par mindre saker behöver falla på plats de närmaste veckorna och min ambition är att jag skall jag ha min grundplan klar för nästa år innan vi lämnar 2012. Återkommer med mer detaljer kring upplägget senare.

torsdag 29 november 2012

Raketstart på volymsatsningen

Som sagt, det är träningsvolym som gäller med start nu och egentligen fram tills dess att vintermånaderna tar slut. Syftet är att bygga upp kroppen så att den orkar ta emot de riktigt köttiga passen till våren och därefter ett antal krävande tävlingar under sommaren.

Under den första mån-tor i den tredje Vasaloppsperioden har jag hunnit med sex konditionspass och jag är väldigt positivt överraskad av hur kroppen svarar. Körde ju därtill tre pass i helgen och med nio pass på sex dagar borde det nästan kommit starkare protestsignaler inifrån men det är egentligen bara under ett av passen som jag känt mig klen och sliten. Detta är en ny nivå för mig och jag älskar signalerna kroppen sänder: Mer, mer, mer!!! :)

Mån
Inledde med ett nytt distansrekord på motionscykeln. Satt och trampade på i bra takt i 100 minuter och passerade för första gången 5 mil. Det kändes riktigt bra under första hälften, sen gick det mer över i krigande. Svettpölen på golvet var inte att leka med och det kändes halvskämmigt varje gång någon passerade. Tror cykeln bredvid hann byta ägare fyra gånger under tiden jag satt upp - klart nöjd.

Inte nog med det - efter cyklingen bytte jag tröja och klev upp på löpbandet för att testa mina nya löpbandspjux som jag spontanshoppade samtidigt som jag tömde Stadium på längdutrustning (mer om det i ett senare inlägg). Löpning alltså, därtill mitt allra första brickpass med skifte från cykel till löpning, och jag kände mig som en riktig multisportare. 7 km blev det i 5:32-tempo (taktar upp försiktigt efter maran). Kändes lätt och behagligt som alltid i nya skor. Här är en bild på mina nya Nike Pegasus 29+:


Tis
Satt på fabriken i Malmö på tisdagen vilket innebar att jag hann sticka in ett pass simning på 1 km före jobbet. Upplevde att det gick väldigt fort stundtals och trodde nog att jag skulle klocka mig för snabbaste tiden hittills men så vart inte fallet. Näst snabbaste kortpasset hittills och 15 sek från bästa noteringen.

Efter jobbet drog jag ut på ett långpass rullskidor som kändes väldigt bra. Fastän jag inte upplevde att jag tryckte på särskilt våldsamt och trots att jag avverkade nya rekorddistansen 20 km höll jag en snitthastighet på 5:20 per km. Dessutom fick jag diagonalandet att fungera bättre än någonsin tidigare under flera partier. Riktig superkänsla i kroppen och nu törs jag nog sticka ut med distansgruppen på deras 22 km-runda på lördag utan att vara rädd för att bli avhakad.

Ons
Enda egentliga plumpen i protokollet. Jag hade planerat att köra ett pass löpning med hygglig speed men redan efter någon km tappade jag farten. Vet inte om det var maran som spökade eller om den ökade träningsdosen gjorde sig påmind. 8 km slät asfaltslöpning blev det i 5:28/km.

Tor
Här var det planerat för ett simpass men av en slump gick jag in på simhallens hemsida och upptäckte att de skulle ha stängt under kvällen pga "Ladies night"(!). Wtf liksom?... Istället smög jag in ett lite kortare pass rullskidor på 12 km. Det blåste på rätt bra och på medvindssträckorna körde jag mestadels stakträning där någon km gick på nedåt 4:30-fart och i motvinden varvade jag diagonalande med frånskjut. Svårt med tekniken i vinden men ändå en bra känsla i kroppen. Snitt 5:22/km.

Nu blir det, som alltid, fredagsvila och sen köttar jag vidare till helgen. Vilken raketstart det blivit på volymsatsningen och vad bra kroppen svarar! Kan jag köra på så här ett tag kommer jag ha en grym grund att stå på inför 2013!

onsdag 28 november 2012

Summering andra Vasaloppsperioden

Det blev fyra träningsveckor som i mångt och mycket kretsade kring min maradebut i Spanien. På plats där nere kändes vinter och snö väldigt avlägset men parallellt med allt annat tränande har jag även så sakteliga taktat upp rullskidåkandet och det är en träningsform som jag verkligen gillar.

Alla siffror med föregående träningsperiod inom parantes som en jämförelse:

Rullskidor Distans 3 (3) st
Rullskidor Teknik 3 (4) st
Löpning Terräng 1 (2) st
Löpning Vanlig 6 (3) st
Motionscykel 3 (2) st
Simning 7 (7) st
Totalt antal pass: 23 (21) st
Total träningstid: 28 h och 18 min (22 h och 27 min).


Första Vasaloppsperioden innebar rekord både i antal pass och i tid och i den här perioden piskade jag båda de noteringarna klart trots fem dagars total vila inför och efter maran (3+2).

Sex pass rullskidor var ett mindre än föregående period men den avverkade distansen ökade från 5,3 till 7,4 mil. Det längsta passet var på 18 km och jag såg även mina snittider/km på distanspassen gå neråt i perioden. Det går (rullar) helt klart framåt i Vasaloppsförberedelserna.

När det gäller löpningen har jag dragits med vissa motivationsproblem sedan LL. Maran i Valencia var dock en oerhörd kick trots att jag inte vart helnöjd med tiden. Jag ökade på med två pass i perioden och gick från 78 till 102 löpta km med kraftig draghjälp av marans 42 km. Under vintermånadernas träningsperioder skulle jag vilja öka den dosen med ytterligare ca 50% - vilja och ambition är dock en helt annan sak än utfall så vi får se hur det blir med den saken.

Det kan också rapporteras om framsteg ifrån simningen, även om utvecklingskurvan långt ifrån är brant. Lika många pass som i föregående period men två mer km avverkade, från sju till nio. Mest positivt var såklart testet att simma 2 km i sträck. Det var en helt omänsklig distans för mig för bara någon månad sedan då jag aldrig i mitt liv simmat mer än 200m. Sen var det ju det här med crawl...nåja, en sak i taget då!

Därtill är jag nu på allvar tillbaka med (motions-)cyklingen. 11,6 mil fördelade på tre pass jämfört med 6,8 mil på två pass perioden dessförinnan.

Sen måste ju träningsdosen kommenteras. För första gången sedan starten i mars snittar jag nu mer än en timmes konditionsträning per dag. Det låter kanske inte så oerhört men man måste ha i åtanke att för varje vilodag är det en timmes extra konditionsträning som skall tryckas in i schemat för att man ska hålla ett sådant snitt.

Träningsperiod två innebar således massor med rekord och en distinkt volymökning av träningsdosen. Sneglar jag mot träningsplanen för period tre är det dock en fis i rymden för det är nu jag taktar upp på allvar och eftersom perioden redan har börjat för ett par dagar sedan och jag än så länge grisar på enligt plan törs jag utlova massor med saftiga rekord även nästa träningsperiod. 23 pass (på 28 dagar) från period två kommer upplevas som fånigt lite och 30h-vallen kommer spräckas med råge, hoppas jag...

söndag 25 november 2012

Eftersnack Spanien

En vecka har nu förflutit sedan jag fixade min hittills tuffaste fysiska utmaning - marathondebuten i Valencia. Inte minst för det egna minnets skull kan det vara läge för en kort analys samt lite avrapportering om hur kroppen har reagerat så att jag kan planera ännu bättre tills nästa gång.

Foto: Tim
 Kort analys

Träningsbakgrunden tror jag var tillräcklig. Jag hade ganska exakt 90 mils löpning i benen sedan träningsstarten i mars. Det är inte extremt på något vis men ska vara fullt tillräckligt.

Däremot hade jag verkligen, med facit i hand, behövt fler långpass i benen. Analysen var den samma efter LL men det var nog ännu tydligare här. Löparmusklerna i benen förstod inte vad som gällde efter drygt 3 mil och några kilometer senare svek även flåset.

Öppningsfarten var för hård. Jag hade slagit en del i tabeller för att få en bild av vad som kunde vara realistiskt att satsa på men eftersom jag inte hade tillräckligt med långpass kan man nog inte lita på sådana uträkningar. Dessutom borde jag agerat mer bestämt när pulskurvan bara steg och steg, att justera tempot med enstaka sek/km gör ingen skillnad i det läget och jag fick betala dyrt för detta senare.

Vätske- och näringsintaget funkade. Inga tecken på vätskebrist (eller motsatsen vilket är väldigt vanligt på maror). Kanske skulle jag plockat på mig några av arrangörens gel också men jag tryckte iaf i mig mina två egna medtagna. Inga bekymmer med magen heller och jag har nog börjat hitta mer rätt i mina kostförberedelser timmarna före start.

Jag anser att målsättningen var rimlig. Stolt om jag tog mig i mål (det kände jag mig verkligen) och nöjd om jag tog mig under 4h. Kapaciteten att fixa de fyra timmarna tror jag absolut redan finns där med ett smartare tempoupplägg på loppet och möjligen ett lite mildare klimat.

Viktigast av allt: Överleverans mentalt! Jag tvivlade inte en enda gång på att jag skulle fixa det och jag tänkte inte en enda gång "aldrig mer". Bara några minuter efter målgång var jag redan igång med planeringen av nästa mara. Att det som finns innanför pannbenet inte sviker är det absolut viktigaste i min satsning på tuffa uthållighetstester och nu har jag fått ett riktigt superkvitto på att skallen är med på noterna!

Träningsvärk

Jag visste ungefär vad som väntade efteråt med LL färskt i minnet. Det blev två dagars rejäl träningsvärk där jag hade stora bekymmer att gå i trappor etc. Tredje dagen efter loppet halverades träningsvärken och därefter har benen mest känts lite stumma och tunga. Men generellt måste jag säga att jag är positivt överraskad. Jag trodde definitivt det skulle vara värre och att det skulle sitta i längre - ännu ett tecken på att jag trots allt är ganska bra tränad. Värken har till 80% handlat om framsida lår och i övrigt har det smärtat lite i vaderna (dock mkt mindre än efter LL). Efter målgången och första dagen efter loppet kändes det en del i utsidan av mina knän också.

Det finns ett fantastiskt videoklipp smygtaget dagen efter loppet av mästerfotografen Tim som illustrerar när jag och Jörgen turistar och försöker bestiga gamla stentrappor. Tyvärr har jag inte fått ordning på filformatet men så fort saken är löst kommer jag slänga ut den på bloggen. Ber alltså att få återkomma i ärendet. Missa då inte den gamla gubben till vänster om oss som ser ut att ha ungefär samma trappbestigarteknik som oss men tar sig fram fortare...

Träningsveckan efter loppet på söndagen

Mån-Tis: Vila. Var dock en hel del i rörelse på måndagen då vi i sakta mak upptäckte gamla stan i Valencia.

Ons: Mycket försiktigt pass simning på 1 km för att mjuka upp trötta muskler och leder.

Tor: Eftersom träningsvärken i princip helt hade släppt drog jag av ett långpass rullskidor, dock inte i högt tempo. Hela 18 km blev det vilket var distansrekord i ett alldeles ypperligt träningsväder för ändamålet. Vindstilla och 8 plusgrader en kväll i mitten av november - bara att tacka och ta emot.

Fre: Vilodag

Lör: Rullskidor med LUGI. Körde 11 km i mellangruppen. Ypperlig runda som är ganska kuperad och nu när jag litar mer på min balans och hittat viss bromsteknik törs man släppa på rätt bra utför. Provade också att skejta för första gången - häftigt!

Sön fm: Distansrekord simning. 2 km bröstsim var absolut inga bekymmer. Nu måste jag börja jaga simcoach mer koncentrerat i veckan som kommer.

Sön em: Första passet löpning efter maran. Försiktiga 6 km i Pildammarna i 5:36 tempo. Kändes lite stumt och ömmade något i vaderna efteråt men det gick trots allt överraskande lätt. Kroppen tycks ha tagit maran riktigt bra och nu kan jag börja trappa upp löpningen igen.

Med denna söndag stänger jag andra träningsperioden inför Vasan. En summering av perioden kommer i nästa vecka och givetvis har jag slagit massor med rekord de sista fyra veckorna.

onsdag 21 november 2012

Mer bilder från Valencia

Lite mer bilder utlovades ifrån maradebuten i Spanien och de kommer här.

Först en trevlig bild på mig efter att vi hämtat ut nummerlapparna dagen före loppet:


Sedan kör vi hela kvartetten ca en timme före start:


...och en osårbar maratrio med extremt överlägsna leenden före start:


Så här såg målgångsrakan över vattnet ut:


Här ses jag (centralt i blått) i min spurtduell (som jag förlorade stort så småningom) mot en okänd man i rött efter knappt 4h och 14 minuters kamp med Valencias asfaltsgator, min kropp och en massa galet kvicka seniga spanjorer:


Något tagen men stolt med medaljen runt halsen knaprade jag i mig precis alla halväckliga kakor som fanns i goody-bagen som delades ut vid målgången:


Man var så hungrig efteråt att det tom gjordes vissa försök att knapra på medaljerna:


Att gå i trappor efter en mara är själva definitionen av "inget skoj":


Det badades som sagt efteråt:


På en strand där man hoppade ovanligt högt:


Med denna bildöverdos i minne ger jag mig själv rätten att återgå till grå textmassa i kommande inlägg som lär bli en sista funderingsrunda kring marainsatsen och upplevelsen som sådan. Håll utkik!

PS Stort tack till Annika för alla bilderna ovan. Förhoppningsvis lyckas jag även komma över några av bilderna från Tims kamera så det kan inte garanteras att ni sett era sista svettiga löparvyer från Valencia DS

måndag 19 november 2012

Race Report: Divina Pastora Marathon Valencia

Var börjar man? Hur var det egentligen? Fortfarande så här dagen efter är jag lite förvirrad runt hela upplevelsen - men jäklar vilken grej alltså! Ganska givet att första maran för alltid kommer vara ett klassiskt minne för livet. För fler blir det, det kan jag utlova redan nu.

Pre race

Spanjorerna överraskade med god skyltning, bra väskinlämningsorganisation, gott om toaletter vid startområdet och några engelskspråkiga funktionärer. Ingen stress eller panik på något vis utan tämligen idealiska förberedelser (både säkerhetsnålsfrågan och pulsklocksladdningen hade lösts via hjälp av medresenärerna Tim & Jörgen).

Därtill hade hotellet fixat med tidigare frukost än ordinarie schema för sina inhysta marathonlöpare och även om salsamusiken dunkat högt på partyhotellet fram till ca 03:00-04:00 på morgonen kände jag mig utsövd och redo. Även vädret var ok - sisådär en 16 grader vid starten kl 09:00 och mestadels blå himmel.

Man vallades in i sin seedningsfålla baserad på den måltid man angivit vid anmälan. Stämningen var på topp, folk jublade och klappade i takt till musiken och de fyrverkerier som avlossades - det var mer som en stor karnevalsparad än ett lopp när jag och en massa galna spanjorer i sakta promenad rörde oss fram mot startlinjen och till sist kunde löpa fritt ungefär från startlinjen och framåt. Det hade då gått fyra minuter sedan startsignalen gick och därför kör jag på de chiptider man fick istället för den officiella tiden.

Första milen

Jag hade bestämt mig för att gå ut aggressivt och optimistiskt och följde planen väldigt slaviskt. Rikttiden för första milen var 5:07 per km och med undantag av den trånga första kilometern låg jag runt den tiden på varje kilometer.

Redan efter 1,5 km började jag svettas ganska häftigt. Trots att tempen inte var särskilt hög var det mer kvavt än jag förväntat mig och det var tämligen enkelt att inse att vattentillförseln skulle bli en viktig nyckelfaktor för min överlevnad. Vid varje 5 km-passering fanns det vattenflaskor att ta med sig och jag sprang med vattenflaska i handen hela loppet därifrån och ända in i mål.

Knappt halvvägs in på milen passerade vi vårt hotell ute vid havet och det var inte tal om att fundera på att skita i det hela, kliva av och njuta av en Spanien-semester istället. Det kändes bra helt enkelt och första milen gick på drygt 51 min vilket var helt i linje med vad jag tänkt mig.

Andra milen

Stora delar av andra milen gick i de gamla centrala delarna av stan. En mycket trevlig rutt och massor med skön publik (många märkligt utklädda - bl a ett stort gäng som föreställde kossor(!)) längs vägen som hejade på oss dårar. Alla deltagares namn var tryckta på nummerlappen och det blir oerhört personligt när man hör folk på alla möjliga dialekter ropa "Go Rickard!"

Fram till 15 km kände jag mig fortfarande som en kung. Jag höll samma tider och avancerade framåt i fältet. Sprang ikapp tre olika svenskgrupperingar och någon dansk som jag småsnackade med. Alla dessa lämnade jag bakom mig.

Dock började jag bli orolig för pulsvärdena som vänligt men bestämt började krypa sig uppåt mot 170. Trots att jag inte kände mig särskilt berörd släppte jag lite på farten, någon sekund per kilometer, för att på km 20 vara uppe vid 5:23. Andra milen gick på ca 52 min - fortfarande en väldigt bra fart och fortfarande en stark Rickard - endast pulsen fortsatte oroa och temposänkningen hade dessvärre ingen effekt utan pulsen fortsatte stiga.

Tredje milen

Inledde tredje milen som jag avslutade den andra - dvs genom att kontrollerat släppa några sek per km i ett försök att fortsatt hålla pulsen under 170. Halvmaran passerades på ca 1:50 (5 min över mitt pers och därmed ett fortsatt modigt tempo trots allt).

Ytterligare någon kilometer förflöt och nu började den för höga pulsen kännas av en del i kroppen. Långt ifrån krisläge dock men jag utökade tidssläppen och det var nu endast delvis kontrollerat. Trenden där jag tidigare känt att jag sprang om fler än vad som passerade mig vändes och det började kännas jobbigare mentalt.

En lång, lång raksträcka som avslutades med en vändplats var riktigt seg, särskilt som man visste att man skulle springa den tillbaka och vändpunkten aldrig tycktes dyka upp. Ur ett högtalarsystem strömmade "Chariots of Fire" med Vangelis vilket visserligen gav lite känsla av högtidlighet men i övrigt var denna mil ganska mycket "öken".

På slutet av tredje milen nådde man dock fram till ett tunnelsystem. Häftig, mycket hög, dansmusik ekade i de långa tunnlarna och alla löpare klappade takten i ett skönt eko. Vissa krafter återkom för en stund men den lilla stigningen upp ur tunnlarna var mödosam och nu började jag bli sliten på riktigt.

Tredje milen på ca 58 min. Skulle jag bara kunna ta mig löpandes till mål skulle jag alltså kunna fixa måltiden på fyra timmar.

Fjärde milen

Plötsligt i inledningen av den fjärde milen befann jag mig på en ny platå tidsmässigt. Att styra kilometertiderna var inte längre aktuellt och den här milen inleddes i 6:20-fart. I samband med att 30 km passerats var jag också inne på personlängsta distans och det märktes att kroppen var osäker på hur den skulle hantera saken.

Det började göra ont i benen framförallt men jag tyckte ändå att jag krigade på acceptabelt. Men det annalkande braket lurade bakom dörren. Kolla in den här typiska serien:

Km 31 6:22
Km 32: 6:23
Km 33: 6:38
Km 34: 6:46

Trots en känsla av att jag hela tiden sprang i samma takt...

Strax före 35-km skylten blev det akut att stanna och gå. Något alternativ fanns helt enkelt inte. En vätskelangare rusade ut från stationen och mötte upp mig med sportdryck. Jag stannade en stund och drack lite extra, andades något och gav mig iväg på vad jag visste skulle bli mitt livs tuffaste 7-km runda in till mål.

En kilometer tidigare hade farthållaren för 4h med några efterföljare bara ruschat förbi mig och det fanns inte på världskartan att växla om i tempo och haka på - nu var det bara överlevnad som gällde.

Det var nästan lite komiskt nu. Jag försökte varva löpsträckor på 500-700 meter där jag tog sikte på ett mål längre fram längs gatan med promenader i framåthukad ställning. Varje gång jag åter kunde lyfta blicken och se framåt igen började jag lufsa framåt. Fler och fler i omgivningen gick över till samma rörelsemönster och vissa personer passerade man säkert 5-6 ggr på 5 km när de istället för en själv gick. Jag var aldrig orolig för att behöva bryta men jag kunde bara inte röra mig framåt på ett snabbare och mer effektivt sätt än så.

Fjärde milen på ca 1:12... Väggen kallas det! :)

Slutspurten (eller vad man nu kallar den)

Under näst sista kilometern jobbade jag på enligt precis samma mönster som jag gjort sedan km 35 men med ett undantag. Jag gav mig bara fan på att jag inte skulle få gå från 41 km skylten och framåt. Det var en heders- och principsak, intalade jag mig. "Lätt som en fjäder" var det ju som gällde! Publiken stod i täta led på slutet och pushade alla som gick till att försöka springa - underbara spanjorer!

Och vet ni, jag grejade det! Så förbannat stolt när jag kom in på upploppsrakan som gick på en blå matta över en vattenbassäng med en stor välfylld läktare med tjutande publik på vänster sida. Jag klarade att "springa" (i ca 7:20 tempo vilket verkligen inte kan sett klokt ut) hela sista dryga kilometern och framförallt, jag grejade en marathon! Jag, som faktiskt bara löptränat sedan i början av mars, fixade skiten utan att någon gång på vägen ens tänka "aldrig mer" eller fundera på att bryta.

Strax efter målgången slog värken i benen på med full kraft. Tim som gått i mål en sisådär 50 min tidigare ropade på mig genom ett stängsel och min första tanke var "ignorera den jäveln - jag måste ha min slitna stund för mig själv". Helt logisk och social var man således inte innan vätskepåfyllning och lite tilltugg tryckts ner i kroppen men efter ungefär en halvtimme var det en mer vanlig, dock stelare, Rickard som såg tillbaka på upplevelsen med stor glädje. Samt återigen, denna stolthet.

Tid: 4:13:52
Snitt/km: 6:01
Placering Totalt: 6 200 (av 7 779 fullföljande)
Placering Män: 5 826 (av 7 090 fullföljande)
Placering Sverige: 10 (av 16 fullföljande)

Lite bilder från gårdagen som jag fått från Annika, kommer mer senare:

Först några bilder på en stolt medaljör:



Efter att jag smakat på medaljens sötma lurade teamet ner mig till havet där det blev ett dopp i vågorna för att kyla av de uppvärmda löparmusklerna.


På kvällen firade vi med lite drinkar. Det blev de riktigt tjejröda varianterna för att verkligen markera att det faktiskt var frågan om just firande och drinkar.


Mer bilder skall det förhoppningsvis bli när jag kommer hem till Sverige. Bl a finns det bilder från när jag ytterst smidigt löper under målloppsrakan med mitt allra lättaste löpsteg. Eller nja, lufsar fram de sista stegen och försöker le.

Men vilken grej alltså, det här glömmer jag aldrig! Lätt som en fjäder! :)

lördag 17 november 2012

Inför Divina Pastora Marathon Valencia

På plats i Valencia där det andra och sista av 2012s två stora mål står för dörren och här ses jag posera vid området för nummerlappsutdelningen där också starten och målgången äger rum imorgon.


Under veckan som passerat har nervositeten i jämförelse med känslan inför LL varit betydligt mer påtaglig. Sannolikt beror det på att jag alltid fantiserat om att vara tillräckligt tränad för att ge mig på en mara och nu plötsligt är jag där.

Målbilden är egentligen enkel. Jag är stolt om jag tar mig i mål och jag är nöjd om jag går under 4h. Beslutet har därtill fattats att satsa på bästa möjliga tid utan att fega vilket verkligen kan leda till en kollaps tidsmässigt om jag tar slut inför sista milen men är det min dag kan jag kanske istället överraska positivt tidsmässigt?

De två orosmomenten för stunden:

#1 Upptäckte att pulsklockan var igång när jag öppnade packningen. Något hade stött till den. Förhoppningsvis räcker batteriet ändå, det beror på när den fick stöten?

#2 Inga säkerhetsnålar till nummerlappen. Jag missade att de låg på separat ställe vid nummerlappsutlämningen.

Inga allvarliga saker således. Ett enkelt liv.

De avslutande förberedelserna har gått enligt plan. Hela kvartetten möttes upp hos Jörgen igår kväll för pastaparty och försnack. Särskilt sent blev det såklart inte eftersom vi skulle lämna Jörgens lya 04:10 på morgonen och efter en händelselös flygresa kom vi till Alicante.

Under lunchen resonerade vi runt transportalternativen och det slutade med att vi fastnade för hyrbil. Jag blev chaffis efter att ha redogjort för tveksamma meriter ifrån Sydafrika och Nya Zeeland och det kan ju direkt sägas att spansk trafik en lördag vid lunchtid på avgiftsbelagd motorväg nästan var för lugnt.

Mitt inne i Valencia hade jag det lite kämpigare i stora rondeller utan filer där djungelns lag delvis rådde men efter att kört den norska varianten (flera varv) i några av dem kom jag oftast ut i rätt riktning.

Nu ska vi ut i Valencianatten och hitta en sista laddning pasta. Det blir tidig läggning, loppet startar nämligen redan 09:00.

Startnummer: 5213

Tror inte det går att följa loppet mer än på spansk radio. Däremot lär väl resultaten (i bästa fall) komma upp på loppets hemsida.

Nu kör vi!

torsdag 15 november 2012

Team Valencia

Det börjar dra ihop sig nu och jag håller på med att lägga fram packningen till Spanien. Ser ut att vara typiskt svenskt sommarväder som gäller med knappa 20 grader och regnskurar. Vi blir en stolt svensk kvartett som reser ner och resesällskapet förtjänar måhända en egen presentation?

Tim lärde jag känna på ett busstak i Afrika sommaren 2009. Det var en av mina grymmaste resor någonsin och för den som vill djupdyka i Rosa Bussarnas "Bergsgorillor i Rwanda/Uganda" finns den utförliga reseberättelsen här. Trots att resan endast pågick i ca tre veckor har jag fortfarande kontakt med flera av resenärerna. En av dem var som sagt Tim som då knappast upplevdes som atletisk men som kort efter hemkomsten började med uthållighetsträning. Idag är denne man kapabel att göra en mara sub 3:10 och han grejar Göteborgsvarvet på klart under 1:30. Tveklöst kvartettens gasell.

Jörgen postade en länk till sin hemsida i ett inlägg på Funbeat som jag klickade på någon gång i maj i år. Hans grymma livstilsförändring och satsning hade direkt påverkan på min då jag efter några rader i hans gästbok plötsligt fick kontakt med någon som tänkte debutera på Ironmandistansen i Kalmar 2013. Tanken att göra detsamma hade redan börjat gro i mitt huvud och vid midsommar, efter att Jörgen bl a skickat några peppande rader, tog jag beslutet att utöka min satsning till att även innefatta en Ironman.

I slutet av sommaren föreslog Jörgen att jag skulle hänga på honom och hans frilansande kompis Annika till Valencia och springa marathon. Annika, som för övrigt nyligen klivit in i bloggfinrummet då hennes hemsida blivit inneboende på Fitness Magazine, har under hösten dragits med skadesviter ifrån sin spontana anmälan till Stockholm Marathon vilket förhindrat henne att löpträna ordentligt och hon påstår nu att hon avser ställa upp i 10km-loppet som går samtidigt som maran men det tror jag först på när jag inte ser Annika hämta ut marathonstartnumret... :)

Annika har förresten försökt lära mig att man måste ha bilder i sin blogg. Eftersom jag bara har bilder på Tim i en rosa maskeraddräkt(!) och aldrig har träffat Jörgen får det därmed bli en bild på henne ifrån vår långprommis ut till Västra Hamnen tidigare i höstas:


Imorgon kväll kör kvartetten förfest/pastaparty hemma hos Jörgen i Göteborg. Han har lovat att bjuda på sitt specialrecept som han bl a bottnade med inför sin halva Ironman i Vansbro i somras. Någon galen fest lär det dock inte bli, flyget går tidigt på lördagsmorgonen...

onsdag 14 november 2012

Fy 17!

Rubriken skulle kunna anspela på en viss herr Ibrahimovic och den show han bjöd på ikväll men sååå många mål gjorde han trots allt inte. Istället är det ett konstaterande om att jag passerat en ny milstolpe när jag idag för första gången lyckades väga in mig på en viktnedgång större än 17 kg sedan i januari. Jag gjorde en invägning ett par veckor efter nyår och vägde då 88,5 pannor. Exakt 8 veckor senare hade jag via förbättrad kosthållning och långpromenader gått ner nästan 11 kg. Därefter har träningen, med start i mars, fått göra sitt utan att jag bekymrat mig särskilt mycket över vare sig vikten eller kostintaget. I morse vägde jag in mig på 71,4 kg. Otroligt!

Därmed finns det några kilos utrymme att fylla ut med en riktig kolhydratladdning inför maran. Jag har inte på något vis läst in mig på ämnet utan kör det mest för stämningens skull och fokus blir till 100% på att käka mycket pasta.

Dagens pass rullskidor får nog också bli det sista träningspasset innan loppet. Egentligen hade jag tänkt mig en kortkort löprunda imorgon men jag kände mig lite sliten på rullorna idag och tror en extra vilodag gör större nytta än 3 km löpning imorgon. 12 km på rullorna blev det i ovanligt vindstilla förhållanden och det hela var över på 1:05 h. Tyckte jag tog det halvlugnt hela vägen men eftersom jag inte kört egna distanspass tidigare i så goda väderförhållanden sedan jag lärde mig balansera ordentligt blev det ändå rekordsnitttempo med råge, 5:27/km.

Att jag var sliten idag köper jag alla dagar i veckan. Usel kostuppladdning och med detta pass inräknat åtta träningspass på fem dagar (eller tretton pass på elva dagar om man drar ut kalendern lite). Det är en ny nivå av träningsvolym och det måste komma lite reaktioner på det. Nu har jag tre heldagars vila innan loppet och det borde räcka för att locka fram spring i benen? På söndag vet jag.

tisdag 13 november 2012

Mer inspiration

Härom kvällen satt jag framför datorn och slösurfade lite efter inspirerande träningsfilmer och ramlade in på ett klipp som jag sett förut och verkligen gillar. Jag har, sedan dess jag för första gången såg Star Wars som liten på TV (och sedan inte kunde sova på hela natten av ren och skär upphetsning), alltid varit för det storslagna och episka där det goda på något vis segrar på slutet. Den här killen hade allt emot sig men vände på steken, förverkligade en dröm och han gjorde hela grejen helt av egen kraft. En liten gnutta inspiration var allt som behövdes:



Kan han så kan jag. Min resa är inte lika spektakulär men absolut ingen lätt klackspark. Jag kämpar vidare och har kul på vägen och till helgen råkar ett av mina stora delmål på resan stå och vänta på mig.

Idag har jag hållit mig (nästan) helt till planen:

Inledde med 1 km simning på morgonen före jobbet. Tyckte det kändes lite trögt och oinspirerat, framförallt i mitten av passet. Min 50-bana var ganska fri och jag kom in på en tid en bit över 31 minuter. Borde kanske gått under men, äh...

På kvällen körde jag näst sista passet löpning innan maran. 6 km slätt i Pildammarna precis som tänkt. Jag slirade dock lite på tempoplanen på slutet. Meningen var att jag skulle hålla försiktiga ca 5:30/km hela vägen men jag kunde inte låta bli att stegra upp farten de sista två kilometerna. Slutkilometern gick klart under 5 och det blev lite puls ändå och återhämtningspulsen var faktiskt högre än efter Bokismilen i helgen. Jag snittade totalt 5:17/km. Knappast så att detta slet på kroppen, det känns väldigt bra och framförallt har jag inga olustiga känningar i ben/knän.

måndag 12 november 2012

Lätt som en fjäder!

Maraveckan är här och nu lär jag väl låta den här korta inspirationsrullen (framtagen inför maran i Valencia 2012), som jag hittade för en tid sedan på tuben, få rulla några varv på skärmen varje kväll bara för att trissa upp stämningen:



I bilen på vägen till jobbet idag bestämde jag mig för att loppets mantra för min del ska bli: "Lätt som en fjäder". Varje gång det känns jobbigt och hela tiden när det känns enkelt ska jag upprepa den frasen i huvudet. Lätt som en fjäder, lätt som en fjäder, lätt som en...

Träningspassen den här veckan hålls generellt kortare än vanligt och löppassen hålls extra lugna och extra korta. Jag körde t ex lite måndagscykling nere på gymmet ikväll men istället för de sedvanliga 90 minuterna höll jag den vanliga hastigheten (någonstans i intervallet 31-32 km/h) men klev av redan efter 40 minuter. Passet var det första på länge som inte kändes helt klockrent i kroppen men känslan var att det mer berodde på träningsmängden den senaste veckan än att något skulle vara fel.

Hoppas kunna trycka in en dubbel imorgon med simning före jobbet och löpning på kvällen. På onsdag har jag tänkt mig rullskidor och på torsdag en mycket kort sista löprunda. Därefter vila/resa under fre-lör. Sen race-time. That's it.

Lätt som en fjäder!

söndag 11 november 2012

Sköna helgrutinen

De senaste fyra helgerna har jag hittat en riktigt skön helgrutin som gett en rejäl skjuts åt träningen. Eftersom jag inte äter frukost hemma på vardagarna och det känns som overkill att köpa på sig en massa prylar där hälften ändå hela tiden får slängas pga utgånget datum är jag förvisad till uteätande, alternativt skippa frukost. Historiskt har det lätt blivit det senare alternativet men allt eftersom träningskalendern blivit tuffare har jag tvingats till äckligt skön disciplin. Numera är jag stammis på Mormors Bageri (mindre än 30m hemifrån) på lör-/söndagsmorgnarna och trycker i mig en rejäl frukostbuffé som jag vet att magen tåler innan jag ger mig ut på mina pass.

Ungefär så här brukar min helgtallrik se ut:


Två stora frallor, fil med müsli, ett ägg, äpplejuice och en kopp kaffe. Kanske inte det ideala upplägget rent innehållsmässigt men det funkar fint som en bas för mina pass och jag tycker dessutom det är förbannat gott.

Med denna frukost som bas har det denna helg blivit totalt fyra träningspass och jag har väl sällan känt mig så nöjd med min helgträning som den här gången.

Lör fm: Rullskidor med LUGI Skidklubb. Knappt 11 km. Jag avancerade upp i mellangruppen vilket innebar lite mindre stillastående och något längre åksträcka. Det blev något mer kuperat på den nya rutten vilket var jättekul och framförallt fick jag en ny coachröst som gav en massa bra tekniktips och bl a tyckte att jag kickade alldeles för mkt i bakåtsparkarna samt att jag hade en position med alldeles för låg höft. Det finns mkt att korrigera...

Lör em: Simning på egen hand. Äntligen tidsutrymme till att öka på simsträckan. Jag simmade 1,5 km på en halvstökig 25m-bana och tyckte det gick klart ok. Var lite orolig för att krafterna skulle ta slut men det var aldrig någon fara. Överraskande fort gick det också - klockade mig på 45:53. Det innebär att kilometern skulle ha gått på 30:35 vilket är rekordfart!

Sön fm: Simning. Kopia på gårdagens simpass men mindre trafik på min bana den här gången. Lugnt och behagligt prickade jag av ytterligare 1,5 km på strax över 46 min. Återigen därmed under mitt gamla km-rekord och känslan var att jag lätt kunde fortsatt en bra bit till. Totalt alltså en hel Vansbrosimning under helgen med massor av mersmak. Det är dags nu att ta professionell simhjälp för äntligen känns det som att jag har ett acceptabelt bröstsim att falla tillbaka på så att en instruktör inte skall behöva ge sig på livräddning iaf, ha ha!

Sön em: Löpning. Direkt hem och bytte om och tog sedan bilen ut till Bokskogen. Gamla kära bekanta Bokismilen fick ett återbesök i alldeles ypperligt höstlöparväder. Jag öppnade medvetet ganska försiktigt första 2 km. Tyckte därefter att det kändes så pass bra att jag vågade släppa på lite mer utan att köra hårt. Pulsen nådde inte upp till 170 förrän i långa backen på nästa sista kilometern och ändå nådde jag målet strax under 53 min. Helt sjuk känsla efteråt, jag var för f*n helt oberörd och stegade direkt bort till bilen och körde hem med rekordlåg återhämtningspuls! Snittpuls 159 och maxpuls 170. Km-snitt ca 5:20 på den ganska tuffa slingan. Visst, jag gav inte järnet på något vis men när jag ögnade igenom gamla noteringar var det min sjunde snabbaste tid i år på rundan och gudarna skall veta att jag sprungit denna slinga många ggr i år men aldrig upplevt en liknande känsla. Trots att jag simmat rekordlångt precis innan och trots att jag för första gången under träningssatsningen avverkat åtta träningspass mån-sön. Formbesked - hell yeah....

fredag 9 november 2012

Inga gränser?

En sorts känsla av odödlighet har infunnit sig. Det känns verkligen som att jag kan mata massor med konditionspass på raken utan någon som helst protest från kroppen. Gränserna sätts av min träningskalender och tillgänglig ledig tid för oavsett vad jag gör får jag verkligen leta för att hitta krämpor, träningsvärk och annan ohyra. Frågan är om det inte är dags att göra följande statement: Jag är i mitt livs form!?!

Måhända kunde jag springa distans snabbare som yngre, vägde några kilo mindre osv osv. Men aldrig någonsin förut har jag kunnat köra på med (mestadels tuffa) konditionsträningspass sex dagar i rad utan att känna mig det minsta sliten. Så är fallet idag och att det är fredag (vilodagen) irriterar nästan...

2h rullskidor i lördags och 24 km löpning i söndags har följts upp av följande:

Mån: 90 min cykling - 47,5 km. Trots hygglig fart och söndagens långa löppas hade jag inga problem att sitta tiden ut. Jag var inne på att förlänga passet i slutskedet men insåg att jag behövde lite sömn eftersom jobbveckan var fylld med läskiga deadlines.

Tis: 1 km simning. Näst snabbast hittills trots att jag helt skippade att försöka få det att gå fort utan enbart försökte fokusera på glid i vattnet. Jag är ruskigt mycket mer comfy i vattnet nu - måste ta tag i det där med simcoach och crawl.

Ons: 14 km rullskidor. Tog ca 1:20. Längsta distansen so far i rejäl vind. Det blev alldeles perfekt för då kunde man köra 2*(3 km frånskjut i rejäl motvind följt av 3 km stakning i galen medvind (gick nästan läskigt fort i mörkret) ) och avslutningsvis samma sak*1 km t/r. Kändes väldigt bra och var en rejäl genomkörare som jag trodde skulle resultera i rejäl träningvärk på torsdagen.

Tor: 8 km löpning. Någon träningsvärk märktes inte av på denna underbara sträckning i mysigt mörker längs havet med start i centrala Helsingborg och sedan rakt norrut i 4 km och därefter tillbaka samma sträcka. Älskar att springa och höra vågorna slå in mot land alldeles intill. Höll ett trivsamt 5:30-tempo - det ska vara lätt löpning så här nära inpå maran.

Jag fortsätter att köra på med ganska mycket träning fram tills i mitten av nästa vecka. Dock gäller ett absolut förbud mot att tömma mig på passen och löpningen ska bara hållas lättare och lättare. Sedan väntar ett par dagars vila och därefter...race time!

De närmast kommande inläggen lär bara handla om loppet i Valencia. Inte ett spår av ångest, förkylningsfrossa eller skadekänningar inför utmaningen märks ännu men de där känslorna lär väl komma som ett brev på posten?

måndag 5 november 2012

Intervju i Radio Malmöhus inför Valencia

Det var rätt länge sedan jag tyckte att mina målsättningar och satsningen rent generellt var något extraordinärt. Förmodligen är det en del av den mentala förberedelsen att bara bestämma sig för att en Ironman kan väl vilken soffpotatis som helst ta sig an bara det finns en plan och man plöjer ner lite tid och energi i saken? Klart jag fixar det där - hur svårt kan det vara liksom? Bara att peka på sig själv i spegeln och försöka se lite övertygande ut (så kanske man kan lura sig själv åtminstone) och sedan är det bara att kämpa på:


Därför ger det lite perspektiv på vad man sysslar med när Radio Malmöhus (efter tips från en jobbkollega) ringer upp och gör en intervju inför maran i Valencia. Det blir svårt att backa ur satsningen nu när hela Malmöhus Län blivit insatta i saken liksom...

Klippet ligger, om jag förstår saken rätt, ute i 30 dagar. Spola fram till ca 12:20 in i sändningen och hör hur jag förespråkar pannbensträning, blir kallad killen.nu och gör mitt bästa för att låta radiomässig.

Hur funkar det där egentligen med intervjun och så, undrar någon kanske? Tja, man blir uppenbarligen uppringd drygt fem minuter innan man ska gå live för att förhandssnacka lite och får sedan lägga prepp-minuterna på att hitta ett ställe att parkera bilen på (en ödslig mack i Arlöv 4 sek innan jag "på:ades") och sedan är det bara att köra - hur svårt kan det vara? :)

Låtvalet? Äh, kom över en plåt till Bon Jovi i Stockholm i sommar under gårdagen så det var det första som kom fram i huvudet som kunde vara lämpligt.

Hur klarade jag mig då? Ok, tyckte jag väl ändå? Eller?

Nu tillbaka till vardagen efter en mycket kort stund i mediarampljuset. Motionscykeln nere på gymmet står och blir kall denna måndagskväll och det duger inte om jag ska ro det här i mål. För hela Malmöhus Läns skull!

söndag 4 november 2012

Sista långpasset

Ibland finns motivationen där och ibland är den som bortblåst. Jag tillbringade en stor del av söndagsförmiddagen med att läsa träningsbloggar och försöka hitta lusten till att bege mig ut på sista riktiga långpasset före maran men det var stört omöjligt att finna minsta tillstymmelse till längtan efter lätt plågeri.

Till slut bara tvingade jag mig. Skickade på en nyköpt långärmad tröja från Stadium (199 spänn på rea), ett vätskebälte och en gel. Knäppte ett foto där jag såg riktigt tjurig ut (precis som jag kände mig) och hoppades att motivationen skulle dyka upp när jag väl kommit iväg:


Jag provade nya cykelstigar och kryssade mig fram lite planlöst från City->Värnhem->Kirseberg->Segevång och tog sedan av mot Arlöv. Väl där såg jag skyltningen till Lomma och valde att testa då jag vet att den cykelbanan rekommenderas för rullskidsträning. Ganska schysst sträcka där längs med havet och väl framme i Lomma hittade jag en riktigt fin strandpromenad innan jag vände runt i en båge och siktade in mig på hemkommunen Malmö igen.


Under hemresan fick jag motvind och den malde sakta men säkert ner mig. Trots en gel och regelbundet vattenintag började jag krokna efter ca 2 mil och på slutet gled jag över 6 min/km. Med ynkliga två veckor till maran fanns det varken lust till eller intresse av att tömma mig så från Spillepengen och fram till Centralstationen var det halvkämpigt och där avslutade jag, stretchade lite och promenerade sedan försiktigt hem. Känslan var inte densamma som förra gången jag bröt ett långpass utan här var det mer än fråga om att lusten, snarare än krafterna, var helt slut. Ingen katastrof på något vis även om det nog hade varit idealiskt att bränna av en halvmil till i genrepet.

Jag var ute i knappt 2:22 och snittade kilometerna på 5:54. Inget att direkt skriva hem om men som sagt inte heller någon katastrof. Detta var sista långpasset inför maran och just det känns oavsett vilket skönt. Det värsta grovjobbet är gjort liksom och jag tycker det bör räcka.

Totalt har det blivit fem träningspass i veckan. Tiden har inte riktigt räckt till pga budgetdeadlines på jobbet och jag tvingades därför stryka pass både i onsdags och torsdags.

Mån: 47 km cykling i 1:30. Ok pass.
Tis morgon: 1 km simning på 31:31. Bland det bättre jag gjort trots mkt seg första halva.
Tis kväll: 6 km lätt slät löpning i Pildammarna för att skaka bort Yddingeloppet.
Lör: Drygt 2h teknikträning rullskidor med LUGI. När ska jag får rätt på diagonalandet?
Sön: Långpass löpning 24 km (se ovan).

De pass som genomförts har alltså varit ok. Bara att kämpa vidare och visualisera målgången i Valle.