Först en trevlig bild på mig efter att vi hämtat ut nummerlapparna dagen före loppet:
Sedan kör vi hela kvartetten ca en timme före start:
...och en osårbar maratrio med extremt överlägsna leenden före start:
Så här såg målgångsrakan över vattnet ut:
Här ses jag (centralt i blått) i min spurtduell (som jag förlorade stort så småningom) mot en okänd man i rött efter knappt 4h och 14 minuters kamp med Valencias asfaltsgator, min kropp och en massa galet kvicka seniga spanjorer:
Något tagen men stolt med medaljen runt halsen knaprade jag i mig precis alla halväckliga kakor som fanns i goody-bagen som delades ut vid målgången:
Man var så hungrig efteråt att det tom gjordes vissa försök att knapra på medaljerna:
Att gå i trappor efter en mara är själva definitionen av "inget skoj":
Det badades som sagt efteråt:
På en strand där man hoppade ovanligt högt:
Med denna bildöverdos i minne ger jag mig själv rätten att återgå till grå textmassa i kommande inlägg som lär bli en sista funderingsrunda kring marainsatsen och upplevelsen som sådan. Håll utkik!
PS Stort tack till Annika för alla bilderna ovan. Förhoppningsvis lyckas jag även komma över några av bilderna från Tims kamera så det kan inte garanteras att ni sett era sista svettiga löparvyer från Valencia DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar