 |
| Foto: Tim |
Träningsbakgrunden tror jag var tillräcklig. Jag hade ganska exakt 90 mils löpning i benen sedan träningsstarten i mars. Det är inte extremt på något vis men ska vara fullt tillräckligt.
Däremot hade jag verkligen, med facit i hand, behövt fler långpass i benen. Analysen var den samma efter LL men det var nog ännu tydligare här. Löparmusklerna i benen förstod inte vad som gällde efter drygt 3 mil och några kilometer senare svek även flåset.
Öppningsfarten var för hård. Jag hade slagit en del i tabeller för att få en bild av vad som kunde vara realistiskt att satsa på men eftersom jag inte hade tillräckligt med långpass kan man nog inte lita på sådana uträkningar. Dessutom borde jag agerat mer bestämt när pulskurvan bara steg och steg, att justera tempot med enstaka sek/km gör ingen skillnad i det läget och jag fick betala dyrt för detta senare.
Vätske- och näringsintaget funkade. Inga tecken på vätskebrist (eller motsatsen vilket är väldigt vanligt på maror). Kanske skulle jag plockat på mig några av arrangörens gel också men jag tryckte iaf i mig mina två egna medtagna. Inga bekymmer med magen heller och jag har nog börjat hitta mer rätt i mina kostförberedelser timmarna före start.
Jag anser att målsättningen var rimlig. Stolt om jag tog mig i mål (det kände jag mig verkligen) och nöjd om jag tog mig under 4h. Kapaciteten att fixa de fyra timmarna tror jag absolut redan finns där med ett smartare tempoupplägg på loppet och möjligen ett lite mildare klimat.
Viktigast av allt: Överleverans mentalt! Jag tvivlade inte en enda gång på att jag skulle fixa det och jag tänkte inte en enda gång "aldrig mer". Bara några minuter efter målgång var jag redan igång med planeringen av nästa mara. Att det som finns innanför pannbenet inte sviker är det absolut viktigaste i min satsning på tuffa uthållighetstester och nu har jag fått ett riktigt superkvitto på att skallen är med på noterna!
Träningsvärk
Jag visste ungefär vad som väntade efteråt med LL färskt i minnet. Det blev två dagars rejäl träningsvärk där jag hade stora bekymmer att gå i trappor etc. Tredje dagen efter loppet halverades träningsvärken och därefter har benen mest känts lite stumma och tunga. Men generellt måste jag säga att jag är positivt överraskad. Jag trodde definitivt det skulle vara värre och att det skulle sitta i längre - ännu ett tecken på att jag trots allt är ganska bra tränad. Värken har till 80% handlat om framsida lår och i övrigt har det smärtat lite i vaderna (dock mkt mindre än efter LL). Efter målgången och första dagen efter loppet kändes det en del i utsidan av mina knän också.
Det finns ett fantastiskt videoklipp smygtaget dagen efter loppet av mästerfotografen Tim som illustrerar när jag och Jörgen turistar och försöker bestiga gamla stentrappor. Tyvärr har jag inte fått ordning på filformatet men så fort saken är löst kommer jag slänga ut den på bloggen. Ber alltså att få återkomma i ärendet. Missa då inte den gamla gubben till vänster om oss som ser ut att ha ungefär samma trappbestigarteknik som oss men tar sig fram fortare...
Träningsveckan efter loppet på söndagen
Mån-Tis: Vila. Var dock en hel del i rörelse på måndagen då vi i sakta mak upptäckte gamla stan i Valencia.
Ons: Mycket försiktigt pass simning på 1 km för att mjuka upp trötta muskler och leder.
Tor: Eftersom träningsvärken i princip helt hade släppt drog jag av ett långpass rullskidor, dock inte i högt tempo. Hela 18 km blev det vilket var distansrekord i ett alldeles ypperligt träningsväder för ändamålet. Vindstilla och 8 plusgrader en kväll i mitten av november - bara att tacka och ta emot.
Fre: Vilodag
Lör: Rullskidor med LUGI. Körde 11 km i mellangruppen. Ypperlig runda som är ganska kuperad och nu när jag litar mer på min balans och hittat viss bromsteknik törs man släppa på rätt bra utför. Provade också att skejta för första gången - häftigt!
Sön fm: Distansrekord simning. 2 km bröstsim var absolut inga bekymmer. Nu måste jag börja jaga simcoach mer koncentrerat i veckan som kommer.
Sön em: Första passet löpning efter maran. Försiktiga 6 km i Pildammarna i 5:36 tempo. Kändes lite stumt och ömmade något i vaderna efteråt men det gick trots allt överraskande lätt. Kroppen tycks ha tagit maran riktigt bra och nu kan jag börja trappa upp löpningen igen.
Med denna söndag stänger jag andra träningsperioden inför Vasan. En summering av perioden kommer i nästa vecka och givetvis har jag slagit massor med rekord de sista fyra veckorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar