Inför Göteborgsvarvet

Svårt att veta hur jag skall vinkla det här inlägget. Å ena sidan har jag 13 km löpning i kroppen den senaste dryga månaden (efter maran i Wien) och det väntas lätt värmebölja imorgon vilket passar mig oerhört illa. Å andra sidan har jag under drygt ett år byggt upp en grundfysik vars motstycke jag aldrig ståtat med tidigare i vuxen ålder.

När jag funderar i termer av turistlopp och befarat misslyckande handlar det inte om att inte ta sig i mål eller liknande. Vi snackar liksom "bara en halvmara" och jag ser ju knappt längre distansen som ett långpass vilket är sjukt när man ställer "utmaningen" i perspektiv mot hur jag såg på en halvmara för drygt ett år sedan.

Istället är det sluttiden som jag befarar kan bli tämligen medioker i jämförelse med vad jag presterade på Marsloppet för två månader sedan. Men vem bryr sig egentligen? Göteborgsvarvet är en folkfest och blir det ett turistlopp så får det väl bli det!

Jag kommer prova att gå ut i fart för personligt rekord på distansen (skulle gärna vilja se ca 22:30 på klockan efter 5 km) men märker jag att det känns för tufft tänker jag växla ner farten redan efter några kilometer och bara njuta av evenemanget. Ett mycket troligt scenario med den bedrövliga förberedelseperioden inpå loppet i åtanke.

Personliga halvmara-rekordet som jag skulle vilja (men knappast kommer kunna) slå: 1:37:52
Startnummer: 18034
Starttid: 13:42
Förmodad resultatlänk: Här

Bil upp till Göteborg imorgon, småsnacka lite med bekanta, in och göra jobbet och sen hemfärd. Som en dag på jobbet faktiskt och så är det ju nästan, men med LITE mer publik än vanligt... :)

Mini-prepp i Örebro

 
Jag har upplevt en kväll i Örebro med riktig försommarkänsla. Senast jag genomförde ett löppass här halkade jag runt på isgator i mörkret alldeles själv men nu var stigarna längs med Svartån till bredden fyllda av människor som ville njuta av det fina vädret.

Det går inte att hymla med att mina Göteborgsvarvs-förberedelser är katastrofala. Sedan maran för en månad sedan hade jag inför den här kvällen lyckats prestera ett joggingpass på 8 km och till det lade jag nu ett snabbpass på 5 km. That's it. Något mer blir det inte. Jag får hoppas på god dagsform och att vinterns tidigare träning kan ge mig en liten push på vägen.

Men självklart är det mest sannolikt att det mest blir pannkaka av det hela och att jag tvingas turistlöpa mig igenom folkfesten för att komma i mål överhuvudtaget. Lite tråkigt är det ändå att segdraget halsont och irriterande låg träningsmotivation stoppat mig från att göra de kanske 4-5 pass ytterligare som borde ha räckt för att istället kunna prestera en tid på Varvet som jag skulle kunna känna mig stolt över resten av livet. Men, men, undrens tid är inte förbi.

Tjurskallig skåning som hoppas på mirakel

 ...och en härlig kväll som sagt trots att jag var alldeles för slutkörd för mitt eget bästa efter 22:40 på 5 km (4:31/km).

Nu helt återställd

No more halsont, tack!

Det var ju inte utan viss panik jag såg tre veckors planerad träning gå om intet men nu är jag uppe och kör för fullt igen. Allting blir dessutom så mycket lättare runt det här med träning när det är ljust och lite varmare ute.

Vätternrundan är inte långt borta och jag har tagit itu med problematiken. Tre pass och totalt 13,5 mil (söndag, tisdag, torsdag) känns som en ok start för en nybörjare. Tisdagens kvällspass var tveklöst den bästa upplevelsen. Alldeles fantastiskt och optimalt väder och jag hittade en vägsträckning under rundans första hälft som var helt grym längs fin asfalt genom en lövskog som just tycktes ha blommat ut.

En närbild på den lånade röda pärlan ifrån dagens startplats i Arrie.

Idag provade jag på att cykla ute på slätten för att utsätta mig för lite mer vind. Parkerade bilen vid Arrie kyrka och tog sedan sikte på Vellinge via Hököpinge kyrkby för att sedan vika av österut mot Östra Grevie. Efter Östra Grevie blev det dessvärre en kortare sträcka på 101:an som man till varje pris vill undvika (pga trafiken) innan jag hittade en avfartsväg söderut. Därefter passerades enbart byar som jag aldrig någonsin hört talas om. Försökte nu navigera mig västerut och kom ganska nära Höllviken innan jag tog mig tillbaka till startplatsen genom att köra rakt genom Vellinge.

Kollade aldrig klockan längs vägen men rundan blev nästan exakt lika lång som den genom lövskogen två dagar tidigare, dvs knappa fem mil.

Önskar bara att jag tyckte det var roligare. Jag sitter mest och funderar på cykeln över hur tidsineffektiv cykelträning är. Hur dödligt uttråkad kommer jag då inte bli när det är dags för långpass? Jag har en polare som jag skall cykla Vättern med som precis som jag är nybörjare och tillika gjorde årets första pass i söndags. Vi har nu avtalat om att sätta upp några dagar i kalendern för gemensamma pass. Då borde det bli lite mer action.

Göteborgsvarvet är jag visst anmäld till också... Snörade på löparskorna igår för första gången sedan maran (3,5 veckor tidigare) och som alltid tycker kroppen det är jobbigt i comebacken. Nöjde mig med 8 km slätt. Vädret var riktigt kvavt och jag begick ett rejält misstag som sprang och svettades i långärmad tröja. Ska, utöver gårdagens runda, försöka få till två milpass med fart och ett lättare joggpass innan Varvet som har ganska låg prio i min bok. Ställer mest upp för att kunna sätta en bock i checklistan och eftersom en polare som jag borde vara riktigt jämn med kastat in handduken finns det inte längre någon duell som triggar. Blir nog mer att njuta av folkfesten än att pressa mig till det yttersta. Tror jag.

Äntligen!

Hade tänkt mig tre dagars vila efter Vienna City Marathon. Det blev tre veckor...

Efter de planerade vilodagarna åkte jag på ett riktigt envist halsont som jag inte vågade träna med. Men eftersom kalendern var sprängfylld med annat (bl a en bröllopsweekend i Norrköping och Queens Day i Amsterdam) fick halsen nog ändå aldrig riktigt den vila som behövdes och tiden bara flöt iväg. Först igår började det kännas bra och idag fick jag äntligen till ett träningspass.

Jag har lånat en riktig pärla av en kompis - en röd Cannondale från tidigt 90-tal - i väntan på att jag skall komma till beslut runt hur jag hanterar cykelfrågan. Nu börjar det luta åt att jag kanske kör Vätternrundan på den och istället investerar i en begagnad tempohoj. Men jag vet inte, hjärnan svänger i frågan hela tiden.

Precis innan premiären.

Skickade in hojen på en enklare service igår och på vägen ut till föräldrarna (med cykeln i bakluckan - ville inte ta mina nybörjartramptag mitt inne i city) svängde jag förbi Stadium och plockade på mig cykelskor, brallor, tröja och handskar.

Sen bar det av. Med start i Kristineberg i utkanten av Oxie tog jag en svängom genom Skabersjö, Torup/Bokskogen, Bara, Klågerup, Torup och tillbaka. Strax under fyra mil blev det på den försiktiga premiärturen.

Det kändes ovant och lite nervöst att sitta fast i pedalerna och kändes därtill lite vingligt då och då. Vid sämre asfalt och i svängar och liknande tog jag det mycket försiktigt. Det började strama i nacken redan efter någon kilometer och jag hade bekymmer med hjälmen som betedde sig märkligt (fästanordningen släppte men är nu fixad). Dessutom brände det i halsen så fort jag tog i lite uppför så helt undanröjd var tydligen ändå inte förkylningen.

Trots det härliga vädret kändes det aldrig särskilt kul och jag var helt talanglös när det gällde att hantera växlarna rätt så jag körde nästan hela sträckan på samma växel (jobbigt i uppförsbackarna...). I den brantaste uppförsbacken blev jag till sist stående och när jag skulle försöka återstarta från stillastående blev det vingel då vänsterdojan knäppt fast igen utan att så var meningen och jag drog rakt ner i backen. Inte det minsta skrapsår blev det men jag blev lite chockad och gick sedan uppför den stigningen och slet halvt sönder mina nya skor (orutin...).

Skönt att ha debuten överstökad men jag hoppas verkligen på att hitta mer gnista framöver i detta moment. Förmodligen blir det mycket roligare om man är ett gäng som är ute och kör. Annars har jag svårt att förstå hur folk kan bli så bitna av sporten.