Det fanns således inget att tveka på när Stigarna arrangerade långlöpseventet Christmas in Häckeberga och det var uppenbarligen fler än jag som tänkte så för på startlinjen 09:30 på morgonen dan före dan före dan hade en grupp på ca 25 pers samlats för att i lagom tempo ta sig runt stora varvet runt sjön.
I mitt fall kände jag egentligen ingen av de övriga. Visserligen träffade jag Mikael (som döljer sig bakom signaturen Stigarna) samt ett par av de andra löparna i samband med pannlampslöpningen i Bokis som jag deltog i för ett par veckor sedan så jag visste att jag kunde förvänta mig trevligt sällskap på turen.
De första 8-9 kilometerna var tämligen lättlöpta och gick oftast längs en bred grusväg. Mina kilometertider pendlade någonstans mellan 5:10-5:45/km beroende på kuperingen och jag hittade rätt snabbt en grupp på 5-7 pers som höll en fart som passade mig som handen i handsken. Jag tycker alltid det känns lite ovisst att springa en ny kuperad slinga som man inte riktigt har koll på och vågade absolut inte gå på fortare än så.
Därefter blev det smalare stigar i naturen under resten av varvet. Jag tror jag var den enda som sprang med asfaltsskor och på sina ställen var det självklart ingen höjdare men genrellt sett absolut inget bekymmer. Hittade en annan kille som likt jag var ganska ovan vid den här typen av terräng och klistrade mig fast vid hans rygg under de ganska jobbiga kilometerna som följde. Dels var detta de mest snöiga/leriga partierna och därtill var det många stigningar, smala broar etc. Efter kanske ca 15 kilometer kom en ny grupp ikapp oss och ungefär samtidigt blev terrängen mer lättlöpt, framförallt för att det gick mer utför. Jag tog rygg på den här gruppen och hade aldrig några bekymmer att följa dem.
Efter ca 2 mil gick min pulsklocka bananas och hävdade att jag på ca 20 sek sprang drygt en mil. Visade sig senare att den placerat in mig nordost om Sjöbo... Nu hade jag således inte längre koll på den avverkade distansen men efter att jag intagit en mumsig cola-gel och sörplat en del vatten kände jag att nedförslutningen och tempot varit så behagligt att det fanns rejält med krafter kvar och att jag inte behövde oroa mig det minsta över orken.
Med ca 1,5 km kvar (enligt en gruppkollega) ökade jag takten och lämnade min grupp bakom mig eftersom jag fått syn på ett par löpare längre fram. Tror det var smart för om jag inte totalt misstolkade läget efteråt tillhörde min tidigare grupp det ganska stora gäng som sprang något vilse på slutet?
Tillbaka på parkeringen där vi startat tycktes snittet på den uppmätta distansen vi sprungit ha klockats till 25 km (utom min klocka då som visade på en mara :)). Tiden jag var ute i blev 2:30:45 vilket således ger en km-tid på ca 6 min/km. Inte så illa för en träningsrunda i den här typen av terräng faktiskt. Jag hade gott om krafter kvar och njöt av min medhavda termos med kaffe samt de lussekatter och klenetter som andra löpare bjöd på.
Väl hemma kunde jag titta på mig själv i spegeln och med helt rent samvete säga mig till mig själv att jag nu får frossa i julens härligheter precis så mkt som jag vill eftersom jag gjort ordentligt med plats för skinka, köttbullar, sill och julöl:
Stort tack till arrangören för det trevliga initiativet och tack till övriga löpare för det välkomnande bemötandet. En superdag utomhus helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar