Race Report: Vienna City Marathon

Skinande sol efter en lång och kall vinter, shorts och t-shirt, stort startfält och en riktig city-stadsmara med trevlig samt tämligen okuperad bansträckning. Förutsättningarna var goda för en förbättring av prestationen ifrån Valencia. Några lärdomar skulle man väl ändå ha med sig i bagaget?

Pre race

Kvällen innan laddade vi på ett lokalt rökigt hak där jag tryckte i mig en billig men god Spaghetti Bolognese före en tidig läggning. Frukosten på rummet blev för min del två torra inplastade ciabatta med mjukost. Ingen gröt och inget kaffe - aldrig bra att rucka lite på rutinerna men samtidigt ingen direkt onödig chanstagning.

Test av löpsteget på morgonen inför loppet

Startområdet låg på gångavstånd från hotellet och var förvånansvärt oorganiserat med tanke på att loppet hölls för 30e gången. Ja, det var faktiskt många detaljer runt det här loppet som var klart sämre än i Valencia som t ex skyltning, toalettillgång, antalet funktionärer, goody-bagen vid nummerlappsutdelningen (rena skämtet - bara en massa reklam och lite flytande tvättmedel!), tvånget att hyra ett chip för tidtagning, jättefula finisher-t-shirts som kostade en förmögenhet osv och man fick jobba lite på att hålla irritationen över detta på avstånd och fokusera på det viktiga, dvs loppet. På själva bansträckningen gick det dock inte att gnälla - den var verkligen fantastiskt läcker.

Första milen

Jag letade upp min startfålla som var för löpare med sikte på en sluttid mellan 3:30-4:00 och tog plats långt fram. Den österrrikiska nationalsången följdes upp av "The Final Countdown" och därefter, naturligtvis, en klassisk Wienervals. Sen bar det iväg, först uppför och sedan nedför över en bro. Lyckades direkt hitta mitt tempo i den acceptabla trängseln och klockade min första kilometer på 5:03. I princip en perfekt start!

Redan på den andra kilometern började jag svettas rejält och påminde mig själv om att dricka var högsta prio en sådan här dag. Målet var att dricka vid alla stationer och tillfällen som bjöds längs med banan samt att våga käka lite bananer längs vägen.

Efter tre kilometer fördes alla startande samman i ett gemensamt fält. Halvmaragänget och marathonstafetten startade samtidigt som mara-gänget så det blev ganska trångt med löpare på vägen men i den park man nu befann sig gick det att skippa asfaltsvägen för en stund och klämma av några kilometer på parkstigen bredvid vilket jag valde.

Väl ute ur parken svängde vi av in mot city och åskådarleden tätnade. Det var riktigt gott om folk som tittade på, en hel del livemusik och högtalarmusik och diverse individuella hejarklackar och slutet av den första milen var verkligen en ren löparfröjd.

Samtidigt höll jag mig någorlunda till planen som var att hålla ett strikt 5-tempo första milen. Första 5 km var jag klockrent med och avverkade dem på  25:02, andra fem km klockades på 25:55 och därmed gick första milen på 51 minuter, en minut långsammare än planerat vilket mest berodde på att min klocka började tappa synk med distansen. Marginellt snabbare än i Valencia - utmärkt!

Andra milen

Banprofilen hade visat att man skulle upp 50 höjdmeter på denna mil. Även om man aldrig riktig kunde se att banan gick uppför kändes det lite i kroppen och en bit in på andra milen började det kännas småtungt och jag valde medvetet att reglera farten något.

Efter drygt 1,5 mil kom vi ut till Schönbrunn där jag hade varit dagen innan och insupit kulturell inspiration. Här blev det lite omväxling eftersom marathonstafetten hade sin första växling och ut i banan kom nu en massa nya friska löpare av väldigt skiftande klass. Vissa sprang supersnabbt och andra var dödligt långsamma. Det var dock inte irriterande utan gav snarare viss variation och visst kändes det extra peppande varje gång man sprang om en stafettlöpare - de hade trots allt ett mycket kortare dagsverke framför sig och ändå segade man sig förbi dem. Andra milen gick på en bit under 53 minuter och efter två mil var min tid fortfarande ganska identisk med den i Valencia.

Tredje milen

Efter en hel mil med svagt uppförslut gick det nu nedför och det märktes direkt. Jag växlade upp i tempo och kände mig riktigt stark. Halvmaran passerades på 1:49 och nu var jag snabbare än i Valencia igen. I Valencia kände jag mig ganska stark halvvägs in i loppet men här var jag verkligen urstark och avancerade framåt i fältet med en känsla av odödlighet. Jag började på allvar tro att det fanns chans att putsa på Valencia-tiden med en halvtimme - man ska inte kunna vara så pigg efter drygt 2,5 löpta mil i ganska bra tempo!

Någon kilometer senare kom den första lilla varningssignalen. En mindre vattenstation låg i ett lätt uppförslut och jag försökte dricka ur den otymplig plastmuggen samtidigt som jag joggade vidare. Satte lite vatten i halsen och började andas ojämnt och ansträngt. Från denna stund och framåt upplevde jag aldrig fler stunder av odödlighet men jag var fortfarande stark och höll uppe farten acceptabelt.

Tredje milen gick på 55 minuter och nu låg jag ungefär tre minuter före Valencia. Visserligen fem minuter långsammare än ett drömscenario men känslan var nästan bättre än planerat. Fram till vattenincidenten hade jag nästan vågat hoppas på en tid under 3:45 men nu kändes det mer som ca 3:50.

Fjärde milen

En stor del av den fjärde milen tillbringades på en vändbana inne i samma stora park som man sprang i under loppets början. Dagsverket började kännas i kroppen nu. Ganska snart efter tre mil tappade jag fart och började någon kilometer senare att logga kilometer-tider över 6 min.

Mest positivt var att jag var helt med i skallen och kände att jag hade kontroll över kroppen. Med mindre än en mil kvar kunde man börja räkna ner kilometerna på riktigt och när jag passerade 35 kilometer löpandes var det den längsta distans jag någonsin sprungit (det var vid 35 km-skylten jag väggade i Valle och började varva gång med jogging).

På andra halvan av fjärde milen tappade jag ytterligare fart. Det går inte att riktigt beskriva hur det känns - det finns liksom bara inga krafter till att springa fortare och dessutom spränger det våldsamt i benen. Fokus gick nu över till att hålla km-tiderna under 7 min per km - "vid sju är det lika med gång" - intalade jag mig själv.

Lufsandet fortsatte men jag vägrade gå. Samtidigt pågick ett febrilt kalkylerande i skallen. Jag ville gärna in under fyra timmar och skulle jag bara kunna lufsa vidare utan promenader borde jag fixa det med någon minuts marginal. Kämpa kämpa!!! Fjärde milen på 1:05, drygt. Ytterst blygsam fart alltså. Ändå plockade jag in ca 7 minuter på Valenciatiden här.

Slutspurten

Km 41-42,2 gick genom centrala Wien och banans avslutning var verkligen spektakulär. Strax efter Operahuset angav en skylt att det var 500 meter kvar och jag började bli stressad. Minuterna på klockan tickade fram fort nu men jag kunde bara inte höja farten. En snabb kik på klockan vid ca 100 meter kvar angav 3:59, ooops! Jag var bara nästan säker på att det stått 3:58 någon sekund tidigare och tvingades lägga på en superspurt. Plockade massor med folk inne på mäktiga Heldenplatz de sista meterna - vart kom krafterna ifrån? - och alldeles strax pustade jag ut i målområdet. 3:59 på min klocka iaf men man vet ju aldrig säkert vad den officiella tiden anger...

Efteråt

Två nöjda herrar med nysatta marapers

Sänkte några flaskor vatten och väntade in Jörgen som så småningom dök upp och var helt säker på att ha klarat sitt mål och nya pers med råge. Vi tog sälle tillbaka till hotellet och mötte upp Tim. Otroligt skönt att här få det definitiva beskedet om att jag hade klarat mitt mål.

Jag var mindre sliten än efter min första mara och hade ändå persat med nästan en kvart och dessutom tagit mig under den halvmagiska fyratimmarsgränsen. Med tanke på de tunna förberedelserna måste jag vara nöjd men halvmara-tiderna skvallrar samtidigt om att det finns mer att hämta med en bättre loppdisposition. 1:49 första halvmaran och 2:10 på den andra säger väl allt?

Välförtjänt efterfest dagen efter

Tid: 3:59:21
Snitt/km: 5:40
Placering Totalt: 3 388 (av 6 860 fullföljande)
Placering M-35: 480 (av 775 fullföljande)
Placering Sverige: 26 (av 53 fullföljande)

Jörgen persade på 4:26:20 och Tim kom in på sin näst bästa maratid på 3:17:33.