Skäggiga kallsupar

Viktigast först: Vasaloppsskägget!

Den här bilden togs igår efter en halv veckas odling. Jag har aldrig testat helskägg förut så det är lite spännande att se vad som kryper fram. Det ser ut att kunna bli en odling som rimfrost och snor skall kunna fastna i - precis så som det ska vara om man vill förvandlas till en tjurskallig längdåkare i äkta Wassberg-stil!

Annars har jag faktiskt kommit av mig något med träningen. Det var väl väntat att det förr eller senare skulle dyka upp en motivationssvacka och just nu tycks jag hela tiden hitta allt sämre och sämre ursäkter. Visst, det har varit en ganska intensiv period på jobbet och det ruckade en hel del på mitt schema vilket gjorde att jag tappade de fasta rutinerna men det duger inte enbart som förklaring. Motivationen att ge järnet varje dag finns där inte just nu och jag vet vad det beror på men kan inte riktigt gå in på det i detalj just nu. Men den som följer sidan kommer förstå om några veckor vilka andra funderingar som tagit kraften ifrån mig. Jag är man och kan inte fokusera på två saker samtidigt - det är en naturlig grundlag liksom...

Framförallt är det löp- och cykelträningen som fått ta stryk i några veckor. Ingen katastrof, bara jag lyckas takta upp igen efter Vasaloppet ÖS.

Simningen räddas av att det finns fasta träningstider - eller fanns åtminstone. Man ringde mig ifrån Höör i helgen och meddelade att simhallen stängts pga en konflikt mellan hallägaren och kommunen så det blir ingen organiserad simträning på åtminstone två veckor på lördagarna.

Så visst var det nog rätt beslut att köra dubbla kurser? Helsingborg går vidare och det var faktiskt lite småkul förra veckan. De fyra hopplösa sjunkbomberna på bana nio kämpade på med en mycket duktig instruktör och jag tyckte mig faktiskt göra vissa framsteg. Jag kom lite framåt med plattan på bensparkarna och när man fick köra med simfötter gick det undan värre.

Vi testade även att växla lite crawltag med bröstsim och när jag lyckades komma ihåg att både bensparka och göra armtag rörde jag mig faktiskt lite framåt. Så fort det var andningsdags var jag dock rökt.

Tillräckligt inspirerande var åtminstone Helsingborgssimningen för att jag skulle våga mig på att prova på egen hand på badet i Malmö i måndags. Efter att ha värmt med några lugna längder bröstsim testade jag när det var någorlunda fritt fram på min bana att försöka crawla då och då. Ibland blev det helt misslyckat och ibland rörde jag mig en del framåt. Oftast avbröt jag efter några tag när det var dags för andning men ibland försökte jag även andas en gång och sedan direkt köra vidare. Vid ett par tillfällen blev det inte bara kallsup och stopp och då kom jag fram en 10-12 meter. Även om de totala misslyckandena var betydligt fler än de små succéerna kändes det bra att nöta på lite lekfullt i egen takt i knappt en timme. Jag ska bara fixa detta, det vore lite av mitt livs seger över mig själv om jag lyckades.