Senaste halvmaran (Änglamark Nytårsløb på Nyårsafton) blev ett praktfiasko för min del eftersom jag klev av efter 9 km. Jag trodde då att det var sjukdom på ingång för så kändes kroppen under loppet men i efterhand lyder analysen att jag helt enkelt var nedtränad. Det är jag inte nu. Mer otränad än nedtränad faktiskt.
Enda kända kroppsproblemet är höger vad där jag fick kraftig kramp på slutet av torsdagens simträning och tvingades kliva av (kravla mig ur är ett bättre uttryck) under slutminuterna efter att ha fått stretch-hjälp i vattnet av min olycksbroder Olof på simkursen. Vi hade kört mkt benspark och jag hade säkert spänt mig mer än nödvändigt. Nåväl, känslan sitter kvar och jag hade en lättare krampkänning på samma ställe även under lördagens simpass i Hörby men hoppade då ur bassängen och stretchade en kort stund och kunde sedan köra vidare. Kramp i vaket tillstånd är ett nytt fenomen för mig. Har alltid hånlett lite i smyg åt de som drabbats men nu förstår jag. Hoppas slippa dessa bekymmer imorgon genom att stretcha före loppet.
När jag ändå är inne på orosmomenten och negativa faktorer så kommer man inte ifrån vädret. Det väntas bli minusgrader under loppet och stora delar av bansträckningen sägs gå längs havet vilket kan innebära iskall kraftig motvind. Brrr...
Negativt också såklart att jag ännu inte är riktigt genomtränad för en halvmara, tror jag. Jag har iaf inte sprungit längre än 12 km sedan i januari.
Över då till det positiva. Jag har framgångsrikt lyckats ragga sällskap i bilen upp till Karlshamn i Blekinge i form av Johan och Elin från min Hörby-simkurs. Detta är två riktigt rutinerade rävar i sammanhanget som i nästan oavbrutet sträck sedan någon gång förra sommaren stått på startlinjen till en halv- eller helmara varje helg! Många lopp i kalla skogar i Danmark har det blivit och Johans kropp har väl nu börjat säga ifrån även om han inte riktigt vill erkänna det. De sista månaderna har de oftast joggat sig lugnt igenom loppen tillsammans och Johans dåliga samvete gentemot Elin gjorde att han nappade på mitt förslag om att hänga med norrut så att Elin skulle få "snabbt" sällskap en helg samtidigt som han i lugn och ro på egen hand skulle kunna testa lite olika skydd och tejpningar under loppet.
Så nu har jag en perfekt hare/draghjälp. Elins pers ligger på 1:39. Mitt är hela sex minuter sämre men jag ska vara kapabel att prestera ett par minuter bättre. Jag brukar vara anti att springa lopp tillsammans med någon men just den här gången, när loppet i första hand är en marathonförberedelse, tror jag det kan vara perfekt med en farthållare. Så jag ger upplägget en chans.
Målet är ett nytt personligt rekord på halvmaradistansen och tiden att slå är därmed 1:45:55. Allra viktigast är dock att få 20+ kilometer i följd i kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar