Tiden rinner snabbt iväg och innan jag vet ordet av kommer det vara dags för Vienna City Marathon. Endast 3,5 veckor återstår och jag har ännu inte gjort ett löppass över 12 km sedan återstarten. Att takta upp med så små tidsmarginaler som jag gett mig själv är verkligen en hårfin balansgång, minsta lilla skada/känning och loppet är mer eller mindre kört, det finns liksom inget utrymme att spela på.
Man ska komma ihåg att jag var fint igång. Lidingöloppet i september och Divina Pastora Marathon i november följdes av ok löpträning både i december och januari. Men sen tog det stopp och jag vilade helt i en månad. Nu, med start i mars, håller jag som bäst på med att takta upp:
Vecka 10, 2 pass, totalt 10 km
Vecka 11, 3 pass, totalt 28 km
Vecka 12, 3 pass, totalt 43 km (Planerat)
Ett av mina klassiska plötsliga infall har fått mig att sikta mot Marsloppet i Karlshamn på söndag. Det är en halvmara arrangerad av IF Udd med ganska litet startfält och jag jobbar just nu som bäst på att få med mig lite sällskap i bilen upp till Blekinge.
Efter den här veckan har jag tre veckor på mig innan loppet. Två rejäla långpannor är egentligen ett absolut minimikrav för att ställa upp men jag är tveksam till om jag törs och har tid med att trycka in mer än en runda på 25 km+, helst 30 km+. En sådan runda sliter rätt hårt när man inte är 100% genomtränad. Vi får se...
Positivt är att jag snabbt hittade tillbaka till samma fart som jag hade i kroppen i januari. Milloppet i söndags på nytt vuxenpers (46 min blankt) var ett skönt kvitto och igår körde jag ett fartpass på löpbandet över 12 km där jag höll samma km-tempo som under söndagens lopp utan att bränna ut mig fullständigt.
Så speeden finns där, men uthålligheten är ett stort frågetecken. En tävlingshalvmara och en långpanna blir sannolikt allt jag har att komma med innanför västen inför Wien - knappast den optimala förberedelsen men jag tror det kan vara tillräckligt för att ta sig i mål, dock inte på någon supertid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar