Ett års träning

Det slog mig idag att jag nu borde ha passerat ett år av träning och efter en koll i rullorna kan jag konstatera att det stämmer. Den 10:e mars förra året testade jag t ex att ge mig ut på Bokismilen efter att två dagar tidigare ha avverkat mitt första löppass (3 km). Drygt en timme tog det och jag var rätt tagen efteråt vill jag minnas - men samtidigt nöjd med avstampet.

Lite perspektiv ger det allt nu när jag tycker att min löparform är riktigt sunkig. Visserligen är Bokismilen ganska tuff och tiden den gången motsvarade förmodligen 58-59 min slätlöpning på milen.

Det kan ställas mot vad jag tycker är svag form nu. Sprang en milrunda längs med kusten i Helsingborg efter jobbet idag och kom in på 49:31 på en bana som innehåller en riktigt lång stigning (som man sedan får nedför på hemvägen). Visst skulle jag ha gjort en flera minuter bättre tid i början på januari i år men ställt mot min fysiska status vid den här tiden förra året är det ändå signifikant skillnad, milt uttryckt.

Det absolut bästa med året som gått (utöver att jag på köpet fått en kropp jag trivs med och att jag blivit otroligt mycket piggare och gladare) är att jag fått vara skadefri och med undantag av en envis förkylning, som jag drog på mig i Kiev under fotbolls EM, helt sjukdomsfri. Två stora livsmål har passerats eftersom jag klarat av att ta mig igenom både ett Marathon och Vasaloppet och dessutom är jag halvvägs igenom En Svensk Klassiker eftersom jag även har fixat Lidingöloppet.

Samtidigt är det mycket som återstår under det halvår som är kvar av satsningen. Jag skall fortsätta försöka lära mig crawla, bli en cykelnörd, springa ännu ett marathon, avverka 1-2 halva Ironman, testa OW-simning och till sist...försöka ta mig igenom en Ironman.

Jag är ju en man och att hantera två saker samtidigt är för oss inte det lättaste. Samtidigt som jag kämpar på med den fortsatta hälsosatsningen finns det massor med förberedelser att ta i inför mitt stora världsomspännande äventyr som inleds i september. Två gigantiska privata projekt. Jag brukade alltid förr lite skämtsamt säga att jag saknade ett liv men det stämmer inte längre. De flesta tar sig aldrig an något så stort personligt projekt någonsin i livet - jag köttar på och kör två jätteprojekt samtidigt! Man skall göra saker ordentligt eller inte alls - jag vet inte varifrån jag fått just den tankesättet men för tillfället är det tydligt i mitt liv att det är så jag lever. Jag har definitivt ett liv och jag trivs för stunden riktigt bra med det, vad mer kan man egentligen önska sig?