lördag 2 februari 2013

Sjunkande stenen

Jag har fått för mig att det inte är helt ovanligt att förälskade par ger varandra indiannamn. En flickvän för många herrans år sedan fick gå under namnet "Lilla tjocka kinden" och min bästa tjejkompis har berättat att ett ex till henne gav henne namnet "Fluffiga gumpen".

Numera befinner jag ju mig i någon sorts (kärlekslös) relation med simhallen i Höör och kunde simhallen tala vet jag att den skulle döpt mig till "Sjunkande stenen" efter dagens mardrömslika katastrofpass.

Det fanns spår av något kul i båda mina simskoledebuter som jag rapporterade om senast. Idag var det dock bara mörker, ångest, jobbigt och nästan nära till gråten. Usch!

Hela grejen är så märklig. I hela mitt liv har jag haft någorlunda enkelt för nästan allting jag tagit mig an. Taktiken har varit att alltid undvika alla aktiviteter kopplade till teknik, handarbete, motorer och avancerad kroppskoordination. På så vis har jag alltid tagit mig fram hyggligt framgångsrikt. Men nu plötsligt utmanar jag mig själv med att göra något där jag vet att jag kommer ha det skittufft eftersom min kroppskoordination är usel och jag avskyr att bada i annat syfte än att snabbt svalka mig.

Jag hade värmt upp med drygt 1,5 mils rullskidåkning tillsammans med Lugi Skidklubb innan jag kom till Höör. Efter jogg på stället vid poolkanten i Speedos delades vi upp i samma grupperingar som sist. Dock behövdes inte många längder av övningar innan jag plockades åt sidan för att hamna i särbehandling. Plattan åkte fram och jag fick traggla med bensparkar igen efter att ha misslyckats kapitalt i en ligga-på-sidan-övning. Problemet var att det gick ännu sämre än tidigare och det spelade ingen roll vilken teknik jag använde eller hur mycket jag försökte - jag rörde mig baklänges (som bäst) eller stod helt stilla.

Ryggsimmet gick också om möjligt ännu sämre än sist och vid ett par tillfällen hoppade jag helt sonika upp på poolkanten för att sitta och pusta lite och lugna ner mig. De andra tränade på och testade crawl - dit har inte jag kommit ännu.

Ett av mina huvudproblem i flera av övningarna är positionen i vattnet vilket oftast är en följd av att jag inte trycker ner huvudet tillräckligt långt under ytan. Ett annat bekymmer är att jag är så fruktansvärt osmidig och osynkad. Men jag kämpar på och söker efter tecken på små genombrott utan att hitta några.

Kan villigt erkänna ett en av tankegångarna idag har varit att skita i allt vad simning heter men någonstans djupt inombords finns en tävlingsdjävul som inte vill ge upp riktigt så lätt. Sjunkande stenen skall allt fixa det här, även om det var nära till tårarna idag i ren uppgivenhet. All form av manlighet, självförtroende och positivism har fått sig en rejält allvarlig törn men kommentarer likt Marres på förra inlägget får mig ändå att tro att det kanske ändå skall kunna gå att få rätt på det här till sist på något mirakulöst vis?

Den sjunkande stenen sjunker, men vänta bara?!..

8 kommentarer:

  1. Spontant känns det som lite fel att lägga så mycket fokus på benen eftersom +80% av kraften när man simmar med våtdräkt kommer från armtagen.
    Visst är det bra att kunna benspark eftersom man får ett lite bättre vattenläge, men jag simmade Vansbro utan på benspark på under 1h vilket jag tycker är hyfsat i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är också ett jädrans fokus på ryggsim vilket jag egentligen skiter fullständigt i (även om jag förstår att alla sorters simträning bidrar till en bättre vattenposition etc.). Sätter förhoppningen till Helsingborg där kursen är tydligare inriktad mot crawl om jag förstått det hela rätt. Bara någon visar mig rätt, rättar de värsta felen löpande osv kan jag träna på egen hand men nu kommer jag ju inte ens till att få testa vilket är frustrerande.

      Radera
  2. Ryggsim har jag simmat 100m i mitt liv. Det blir ju ganska mycket fokus på benen i ryggsim och det är väl det som de vill åt. Du borde testa med fenor så du får den rätta känslan.
    Personligen tror jag dolme och fokus på arm är nyckeln för en nybörjare. Ganska skönt när man kan börja få lite distanser också så känns det psykiskt lite bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas och tror att det kan bli fenor på torsdag i Helsingborg. Vi provade ut sådana senast och lade vid poolkanten men kom sedan aldrig så långt.

      Radera
  3. Tappa inte sugen, världen är full av tappade sugar! Att kunna crawla är inte överlevnad, bara ett sätt att ta sig snabbare framåt. OM det känns hopplöst så försöka att få in en bättre teknik, ner med huvet och bra benspark på bröstsim så kommer du fram ändå. Vansbro klarar du i vilket fall och på Järnmannen kan du ta in tappad tid med din löpning.//Vasaloppan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt. Vi får se hur det går på torsdag i Helsingborg. I Höör funderar jag på att meddela att jag ger blanka f-n i ryggsimmet och att det bara är crawl-träning jag vill komma åt. Nu när jag ändå är heldegraderad till egen loser-grupp stör det ju ingen annan som kan ha andra målsättningar med vuxensimmet.

      Radera
  4. Du fixar det! Bara fortsätt traggla. Förstår inte heller varför ni tragglar så mycket ryggsim även om vi också gör det lite för vår simfröken tror (och har säkert rätt) att det kan vara ett bra sätt att få ner pulsen på när man simmar långa distanser i Open Water. Men jag tycker som du, tala om vad du är ute efter så kanske simläraren kan ge dig några specialövningar som hjälper dig på vägen. Vi kör väl en del benspark med platta men har fokus på att benen ska balansera upp kroppen i "vridningarna" i stället. Och så måste jag lära mig att hålla ihop benen. :o

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fortsatt pepp Marre! Jag kommer till träningen i Helsingborg på torsdag med inställningen att det bara är att kämpa vidare.

      Radera