En höstdag på asfalt

Jag har aldrig gillat hösten men det där fåtalet superfina höstdagar som ju ändå dyker upp då och då är ju något man även som sommarmänniska kan bli uppspelt över. Idag var det en sådan dag och lyckligtvis stod utomhusaktiviteten rullskidor med Lugi Skidklubb på schemat.

Fiaskot var dock alldeles inpå husknuten. Jag hade lyckats glömma packa ner mina pjäxor och hade jag inte haft en extrem tur då ledaren Rabbe hade med sig ett extra par precis i min storlek hade jag fått vända hemåt igen. Det är mycket att släpa på till rullskidspassen och lätt att glömma bort sig på morgonen:

Det går bara bättre och bättre varje gång jag är ute på rullorna. Dessutom brukar vi vara en mysig liten nybörjargrupp på lördagarna på ca fem pers där småsnack varvas med teknikövningar och egen åkning i en härlig kompott. När sedan vädret är så fantastiskt som idag blir det ju bara ljuvligt:

Ett av momenten vi jobbade på idag var backåkning, både uppför och nedför. Mina rullor är nästan lite för bra vilket gör att jag lätt kommer upp i väl hög speed utför och vid ett par tillfällen idag fick jag hojta på de andra att flytta på sig om de inte ville bli överkörda. Här en stilstudie i ett nedförslut...

På eftermiddagen tryckte jag också in helgens simpass. Det blev en kilometer på 25m-bana som stördes kraftigt av att klungor med kids ifrån äventyrsbadet invaderade min bana med jämna mellanrum och det var då svårt att ta sig fram öht. Jag vet inte heller säkert om jag räknade rätt på antalet längder och eventuellt körde jag 50 meter extra. Nåväl, var ändå hyggligt nöjd med känslan och kom in på knappa 33 minuter.

De här idrottslördagarna är verkligen...öh...ja..., mysiga är faktiskt rätt ord. Vet däremot inte om morgondagen blir särskilt mysig eftersom jag då tänkt mig ett långpass löpning. Helst ska jag upp på en distans på ca 3 mil. Senast jag försökte (förra helgen) tvingades jag bryta efter 24 km - kan det tänkas gå bättre nu? Eller ska jag ta med busskort så jag slipper gå hem?