I stormens öga

Note to self: Meningslöst att träna rullskidor i hagelstorm.

Egentligen behöver jag inte skriva mer än så. Hade jag vetat att det blåste stormvindar idag skulle jag aldrig gett mig ut. Men jag hade ingen aning. I Stockholm var det tämligen vindstilla och ute vid Sturup, där jag landat bara två timmar tidigare, var det definitivt inte blåsigare än vanligt. Så döm om min förvåning när jag tagit bilen ner till Ribban, fått på mig pjäxor och rullor och börjat staka och jag verkligen inte kommer någonstans.

Efter ungefär en kilometer bröt helvetet lös. Värsta orkanvindarna rakt ifrån havssidan och hagel. Urk! Det gjorde riktigt förbannat ont i ansiktet och det fanns ingen plats där jag kunde uppsöka lä. Några minuter senare var jag gråtfärdig och vände tillbaka mot bilen. Det blev ytterligare lite värre först innan det lyckligtvis slutade hagla. Men blåsten bestod.

Stavarna drog åt alla möjliga håll och när jag på olika sätt försökte kompensera för kastvindarna med kroppen drog även skidorna åt alla möjliga håll. Förmodligen försämrade, snarare än förbättrade, detta korta avhuggna pass min skidteknik. Så skönt det var att få komma in i bilen igen efter 28 plågosamma minuter där jag endast lyckades förflytta mig 4 km. Dvs ca 7 km/h. Det är väldigt, väldigt långsamt.

Lugna veckan har varit väldigt lugn ur ett träningsperspektiv. Löparskorna fick plats i resväskan upp till Stockholm men en chans uppstod att mötas upp med en gammal jobbkollega på tisdagskvällen och sedan tidigare hade jag bokat upp ett gäng ifrån Kroatienresan i somras på onsdagskvällen så någon tid till löpning blev det inte. Istället några öl båda kvällarna efter långa mötesdagar (som inleddes med idyllisk skärgårdsbåt till jobbet tidigt om morgnarna).

Ingen träning planeras heller under fredagen men däremot kör jag med Lugi på lördag om det inte blåser och haglar. På söndag väntar sedan Yddingeloppet. Ge mig regn och lera så att det blir ett riktigt stämningsfullt och grisigt terränglopp! Men inget hagel. Tack!