torsdag 18 oktober 2012

Snorhäng, en comeback och en kollaps!

Rakt på det viktigaste först, fastän det är helt fel kronologiskt. Jag har haft mitt första snorhäng i skidkarriären! Nu är det det bara ett rimfrostigt helskägg som saknas innan jag är en riktig Wassberg. Ja, och så kanske lite snö att öka på också (och ett par riktiga skidor...). Men vi tar det väl kronologiskt trots allt:

Söndag

Ett återhämtningspass simning efter långlördagens motionschock. Den traditionella bröstkilometern avverkades på den då hittills näst bästa tiden trots att jag tyckte att jag tog det ganska lugnt. Ganska mycket folk i bassängen men det bekom mig inte särskilt.

Måndag

Comebackdags på motionscykeln efter ett egentligen oplanerat uppehåll på 1,5 månad. Jag var osäker på om benen skulle hålla i 1:30 h men gav det ett försök och det gick oväntat bra. Höll ett tempo på 31,3 km/h vilket är en bit ifrån det bästa jag gjort men jag var absolut inte utslagen efter det sista tramptaget.

Tisdag

Morgonpass simning. Jäklarns vad det gick undan, särskilt på andra halvan. Ändå var det lite chockartat att läsa av klockan och konstatera att det var nytt rekord på bröstkilometern med 1:40. Nu är jag nere på 31 min (30:59) på kilometern och således alltså endast en minut ifrån gränsen jag satt för när jag ska uppsöka experthjälp och lära mig crawla. Man kan väl kalla en förbättring på över 10 minuter från den allra första gången för rätt hygglig?

Om morgonpasset var värsta kicken och framgången så var kvällspasset raka motsatsen. Jag hade tänkt mig ett snabbt terrängpass löpning på 10 km (Bokismilen) och satte utgångsfarten därefter. Efter 2-3 kilometer signalerade puls/andhämtning att det skulle gå åt skogen och sedan sprang jag rakt in i väggen på fjärde kilometern. Det blev till att stappla sig in i mål och köra pannbensträning istället. Flera av kilometerna gick långt över 6 min/km och det var riktigt plågsamt. Orsaken? Vet ej säkert men förmodligen en signal ifrån kroppen om att jag taktat upp träningen lite väl mycket och jag bestämde mig för att låta onsdagen bli en vilodag.

Torsdag

Hela onsdagen vandrade jag runt som i koma men idag (torsdag) var jag mig själv igen. Det blev ett pass rullskidor på 12 km i 70 min och fastän jag tog det mycket lugnt och försiktigt och försökte tänka på tekniken (särskilt under första hälften) gick det mycket fortare och enklare än veckan innan när jag var ute på mitt första egna distanspass. Då och då stannade jag till och försökte diagonala men...det förblir omöjligt även om det i den enda lilla stigningen fanns en viss tillstymmelse till diagonalteknik. På sista raktsträckan hände så det fantastiska då en lång remsa snor utan förvarning hängde sig ut ur näsan. Så mysigt - det hör liksom till skidåkning!

Imorgon fredag blir det som vanligt vila och sedan väntar preliminärt tre pass till helgen: En vända rullskidor med Lugi Skidklubb, några bassängländer bröstsim samt ett långpass löpning. Dessutom ska jag försöka summera upp min status i de olika grenarna och vad nytt som hänt på planeringsfronten inför framtiden här på bloggen. Det behövs struktur och det skapar jag bäst genom att skriva av mig.

4 kommentarer:

  1. Gött jobbat!
    Halvtimmen ryker vilken dag som helst nu.
    Ibland är det bra att gå in i väggen och pannbenspassen ska man definitivt inte underskatta.
    Bra att spara miserabla erfarenheter i minnesbanken som man kan ta fram när det går tungt på tävling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Litet mysterium att jag kroknade så oerhört - kändes inte som någon infektion i kroppen utan mer som någon form av reaktion, förmodligen på upptrappad träningsvolym och dåliga kost-/näringsförberedelser. Viss oro inför löpningen infinner sig såklart lagom till att man vill känna att storformen sitter där inför Espana.

      Men pannbensträning behövs ju också, det håller jag verkligen med om.

      Radera
  2. Så härligt med ett snorhäng! Se till att skaffa lite skäggstubb tills det är dags för snöpassen så det har möjlighet att frysa på. Väggen kan bero på att du underskattat ditt simpass. Det ger inte mycket i kaloritabellen men kroppen känner av det ändå. //Vasaloppan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så kan det ju faktiskt vara (betr väggen). När det gäller skägg inför Vasan är jag faktiskt inne på att gå orakad i ett par veckor inför loppet bara för att komma i rätt stämning och liksom göra hela grejen på riktigt...

      Radera