Super ambitious

Återstartsveckan pågår för fullt och har varit så fullproppad med träningspass och jobb att jag inte hunnit klottra ner något som skett. Efter en veckas lallande (planerat efter LL men ändå mentalt jobbigt) har det varit riktigt skönt att få rocka loss och det har varit en skön blandning av framgång och motgång.

Måndag

Stod motionscykel på träningsschemat. När jag kom hem från jobbet satte jag mig i soffan för att andas lite och sen minns jag ingenting förrän telefonen väckte mig ett antal timmar senare. Ingen direkt praktstart på återstartsveckan...

Tisdag

Nu började det hända saker! Körde direkt från jobbet till simhallen. Till min stora besvikelse var endast en 50-bana öppen för motionärer och där var det mer än 15 personer som låg och trängdes. Det gick inte att tänka på teknik och fart utan man fick ta det för vad det var, dvs vattenvänjning i trängsel. 1 km blev det - som vanligt.

Stack hem och käkade, slappade i en timme och begav mig sen ut på första joggen efter LL. Jag har väl egentligen överdrivit vilotiden men har verkligen inte velat riska något efter första långloppet. Tiden börjar bli knapp till maran i Valencia och det finns inte tidsutrymme för skadebekymmer.

Löpningen kändes lätt och ledig vilket var härligt. Låg i ett 5:20+ tempo som kändes väldigt behagligt för dagen och de första fem kilometerna var det ett rent nöje. På den sjätte kilometern fick jag känningar i båda vaderna (det är där jag haft mest träningsvärk efter loppet) och eftersom det stod 5-8 km i kalendern kunde jag med rent samvete kliva av efter 6 km. Bra, nu kan jag ta tag i löpningen igen - det behövs ett par rejäla långpass inför maran och dessutom skall jag ju ställa upp i Yddingeloppet.

Onsdag

Första egna rullskidspasset nere längs Ribersborgsstranden. Det är en idealisk, nästan exakt 3 km lång, asfaltssträcka som är perfekt lämpad för nybörjare på rullskidor. Jag smög mig dit i mörkret i tron om att jag skulle få öva utan åskådare men lyckades göra bort mig direkt...

Missen var att ta på mig rullskidorna redan på parkeringsplatsen. Därifrån till starten är det en ojämn uppförsbacke och jag fick självklart möte med en bil och stapplade ytterst osmidigt åt sidan på bambi-ben inför två fnittrande tjejer som också skulle åka rullskidor. Fick stanna och utbyta lite artighetsfraser med damerna som hade några fler pass i benen än mig.

De startade före mig men jag var ganska snabbt förbi dem. De hojtade imponerat och menade att det omöjligt kunde vara endast andra gången jag åkte. Jag skyllde på bra utrustning (och det är nog rätt sant...).

Men det gick faktiskt förvånansvärt bra! Visserligen höll jag mig till stakning och försök till åkning med frånskjut (inte lönt att köra överkursen diagonalåkning innan man har bättre balans), men ändå...ingen vurpa på en hel mils åkning som tog en bit över en timme att avverka! På slutet blev jag riktigt mör, inte i armar, mage eller rygg - vilket jag väntat mig, utan i låren!

Förbaskat kul och harmonisk träning! Känner mig jätte-vetgirig när det gäller tekniken och ser verkligen fram emot nästa pass med skidklubben (på lördag). Då måste jag ta lite bilder också - är ju ingen större mening när det är becksvart ute.

Torsdag

Definitionen av lång näsa är väl att kliva in till simhallsreceptionen kl 07:00 på morgonen och få beskedet att simhallen inte öppnar för motionärer förrän kl 09:00? Hur fasen har jag kunnat ta så fel, mitt träningsschema är ju delvis uppbyggt på att jag, vid möjlighet, skall morgonsimma på torsdagar, ha ha - gör om - gör rätt!

Skam den som ger sig. Jag stack dit igen efter jobbet. Det var inte så trångt och det kändes kanonbra! Därför blev jag lite besviken vid klockavläsningen eftersom det gått nästan en minut långsammare än min bästa tid på bröstkilometern. Nåväl, känslan rankar jag ändå som viktigare än tiden.

Lätt speedad vandrade jag hem och log längs vägen åt alla galna tutande irakier i bilar (fotbollslandskamp i Malmö ikväll mellan Irak och Brasilien). Efter att ha käkat och sedan väntat tills dess att landskampen sparkats igång så att jag inte skulle krocka med alla supporters hade jag egentligen tänkt snöra på mig löparskorna och köra intervaller. Men näää... slut på karaktär helt enkelt. Får skylla på att en planerad weekendresa till helgen ställts in och att det därmed finns utrymme för ett fint långpass då och att benen inte får vara för slitna tills dess. Mjäkigt men, ähh, jag är iaf igång igen med fyra pass tis-tor trots vissa fadäser. Inte alls illa! Jag förklaras härmed återstartad!