torsdag 5 juli 2012

En fartlek, en karaktärsrunda och en indisk fanclub(!)

Igår skulle jag träffa en gammal pluggkompis på kvällen men lyckades då fixa så att det blev jobb hemifrån vilket möjliggjorde lunchträning. På schemat stod ett kort löppass (6 km) och jag bestämde mig för att testa träningsformen fartlek i Pildammsparken. Grundtanken med fartlek är att hitta en lustfylld form av intervalliknande träning där löparen då och då tydligt tempoväxlar under en kortare eller längre sträcka. Jag misslyckades lite eftersom jag var toktaggad i det fina vädret och gick ut alldeles för hårt helt utan att inleda med uppvärmningslöpning. Brände av en kilometersintervall på 4:33 och efter det var det svårt att växla upp och hålla farten någon längre tid än 100-200 meter för samtidigt skall grundlöpningen mellan ökningarna gå i hygglig fart. Gick i mål på nästan exakt 30 min med något blodad tand trots att jag inte fick till det. Detta är ett tidseffektivt sätt att träna som jag ska testa fler gånger.

Över då till dagens löprunda över 13 km i Bokskogen som blev till en riktig karaktärsprövning. Gårdagskvällen med den gamla pluggkompisen slutade med ett par öl för mycket och samtidigt skulle jag med detta pass ge mig på att för första gången i vuxen ålder konditionsträna för femte dagen i rad. Visst, det kändes hyggligt de första 3 kilometerna men sedan tog jag mycket snabbt slut och var länge inställd på att avbryta efter 7-8 km.

Jag var helt mosig och gick ifrån 5:30-tempo till att kriga för att hålla 6-tempo på bara någon minut. Det enda som fick mig att fortsätta var vetskapen om att jag inte förtjänade en cykelfika efteråt i det fina vädret om jag inte fullföljde mitt jobb. Jag grejade det, med nöd och näppe. När jag var som allra tröttast och bara hade ca 500 meter kvar hör jag en röst med svensk-indisk brytning säga "Hallå, hallå". Mötet i spåret är ingen mindre än min nyfunne vän indiern som jag numera alltid tycks träffa på i Bokis trots att han påstår att han bara löptränar en gång i veckan. Jag försökte hälsa tillbaka och låta så oberörd som möjligt men vet inte om jag lyckades nåt vidare.

I mål kom jag iaf. På en icke-skäms tid dessutom på drygt 1:13 (5:38/km). Inte fantastiskt men inte heller alls så illa som det kändes och en av orsakerna till detta var att min dyra pulsklockas gps återigen lurat mig och reggat rundan 340 meter för kort. Irriterande eftersom det säkert slagit ut flera av mina km-tider och fått mig i en negativ tankespiral.

Tada! Belöningscykelfika såklart:


Satt kvar en lång stund och njöt i solen och väntade in indiern från dennes milrunda. Under tiden upptäckte jag att jag sprungit sönder min ena sko så nu får man väl rulla ut shoppingvagnen igen:


Indierns löjligt vackra dotter dök upp och hälsade lite blygt. Hon brukar springa sjuan och komma in en kvart före honom. Långt senare ser jag en sliten indier komma sakta gåendes i en genomsvettig svensk landslagströja. Jag hade då i lugn och ro hunnit få i mig en massa vätska, eftersvettas och på alla sätt återhämtat mig och ser förmodligen oförskämt fräsch ut. Han är helt slut. "Varmt och kvavt idag" säger han, "Hur långt sprang du?". Jag berättar att jag körde 13 km och han utbrister som alltid: "Du är galen, du är elit" omåomigen. Han kallar mig galen vad jag än berättar om min träning och är uppriktigt skitimponerad vilket är rätt kul.

Efter ett tag går han in i en underlig redogörelse om sin vinterträning i Bokskogen där han lämnar stigarna och pulsar i djup snö. Det känns som en helt absurd kulturkrock med en indier i stora snödrivor som dessutom enligt redogörelsen tycks ramla i drivorna då och då och jag får bita mig i läppen för att inte börja fnittra hysteriskt. Men han är trevlig som fasen och rätt skön att tugga loss med. Trodde han skulle svimma när jag berättade om att jag siktar mot Lidingöloppet. "3 mil backe, du är galen, du är elit". Jag tror jag tar berättelsen om mitt sikte på Ironman nästa år med honom en annan gång, han kan få hjärtslag så imponerad han lär bli. Han har inte bestämt sig än om han ställer upp i halvmaran i augusti. Jag hoppas på det, vore kul att imponera på honom och den vrålsnygga dottern. Min egen lilla indiska fanclub i Bokskogen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar