Oväntat styrkebesked!

Ibland vet man inte vad man ska tro och tycka! Här kastar man in sommarhandduken för att läka ut en förkylning och drar sedan iväg på en dekadensvecka till Kroatien. Därefter följer, efter två veckors träningsuppehåll, ytterligare en dekadensvecka med strandliv och onödigt mycket alkohol samt några korta löprundor i sakta mak och ryggproblem. Sen ger man sig ut på sitt första vettiga löppass på drygt tre veckor och vad händer?!?

Årsbästa på terrängmilen i Bokis med dryga halvminuten!!! Så jag kunde sätta mig och pusta i gräset efteråt med riktigt gott samvete:

Tydligen har jag en del att lära ut när det gäller formtoppning till de svenska olympierna i London! 51:34 stannade klockan på vilket ger 5:09/km.

Öppnade strax över fem blankt på första kilometern och när jag vid 3 km märket låg på en tid under 15:10 och visserligen kände av lite ryggont (utan att känna mig hindrad) bestämde jag mig för att gå för ett nytt årsbästa eftersom kroppen svarade oväntat bra. Visserligen skvallrade pulsvärdena om att det gick fort (kom till sist in på medel/max 169/183 vilket är sky high jämfört med mina flesta noteringar på rundan) men med en god känsla i kroppen i högre hastigheter än jag är van vid blir pulsvärdena rätt intetsägande.

Jag var riktigt sliten de sista två kilometerna och hade inte mycket till spurt att plocka fram så det var nog rätt nära en möjlig maxprestation för dagen. Med ytterligare lite bättre förberedelser finns kanske lite till att ta av men sannolikt inte särskilt mycket.

Äntligen ett styrkebesked efter allt strul i juli! Det behövdes verkligen med endast 1,5 vecka kvar till Malmö Halvmarathon. Någonstans innanför pannbenet har jag vetat att förbättringen fanns i kroppen och ett intervallpass som avbröts pga Kievsjukan för några veckor sedan hann ju skvallra om att det fanns högre farter i kroppen än tidigare. Men ett årsbästa idag fanns inte på världskartan när jag vaknade i morse. Gött!