torsdag 6 september 2012

Kross på Bokismilen!

Jag ska bara kötta på, jag ska bara kötta på, kötta, kötta, kötta!!!

Detta mantra satt jag och upprepade för mig själv hela vägen i bilen från jobbet i Helsingborg till Bokskogen utanför Malmö idag. Igår valde jag till sist att ta träningsfritt och spara lite krafter till dagens tänkta snabba medeldistanspass. Bokismilen stod på schemat och det kändes som hög tid för nytt årsbästa. Senast jag noterade rekord var i slutet av juli precis efter mitt två veckor långa träningsuppehåll och alla tecken den sista tiden har varit entydiga med en våldsam hagelstorm av rekordnoteringar - det finns mer kraft i kroppen nu! Men, jag försökte slå noteringen ifrån i juli i förra veckan utan att lyckas komma riktigt nära så man vet ju aldrig.

Den här gången förändrade jag strategin rejält. Istället för öppning i förmodat idealiskt tempo för att kunna förbättra mig med några sekunder bestämde jag mig för att KÖTTA PÅ från start med målet att fullständigt krossa rekordet - inga futtiga sekunder här inte, bära eller brista liksom. Så mentalt laddad har jag inte varit inför en träningsrunda på länge kan jag lova.

Första kilometern, som faktiskt går rätt mkt uppför, på 4:46 enligt klockan (var dock 4:40 när jag kollade vid km-stolpen). Så fort har jag nog inte öppnat på den slingan i vuxen ålder. Andra kilometern kanske ännu galnare, med tanke på att den innehåller den tyngsta backen på milen, på 4:52.

Det började bränna i halsen av andhämtningen och jag kände att jag balanserade på en skör tråd och stod på övertändningens brant. Men jag fortsatte kötta för att se vad som skulle hända. Km 3 på 4:51. Galet snabbt det med.

Nu kom svackan. Det ser plant ut i det här partiet men fortsätter uppåt fram tills dess att fjärde kilometern avverkats. Jag chansade på att kötta vidare men brottades nu med tankar kring att kliva av. Km 4 på 4:57 - riktigt bra ändå och nu började det luta lätt utför samtidigt som jag passerade en snubbe i Svensk Klassiker-tröja som såg vältränad ut och tycktes ha ett fint löpsteg. Jag fick en liten självförtroendeboost men hade allt svårare att hålla uppe farten.

Km 5 5:01
Km 6 5:06 (2/4 av the Feared Four)

I tredje Feared Four backen kom smällen och jag tappade till krypfart. Samma i fjärde. Positivt var att jag återhämtade mig snabbt efter backarna och fick upp farten igen. Km 7 på 5:20. Absolut ingen katrastrof - jag hade ju den lätta åttonde kilometern att ta igen tid på.

Trodde jag...Men det gick bara inte. 5:18 var en jättemissräkning på km 8 och jag såg min dröm om att äntligen gå under 50 min ryka all världens väg och förbannade min galna öppning av loppet.

Så kom jag in i någon sorts tredje eller fjärde andning och fick upp farten igen, mycket oväntat. Gör man lätta åttonde på 5:18 och går för fullt skall det inte vara möjligt att göra svintuffa nionde på 5:10. Men precis det hände och plötsligt hade jag ett litet litet häng på sub 50 min igen men det skulle krävas ca 5-tempo på sista kilometern.

Kötta Rickard! KÖTTA kötta K Ö T T A!!!

...och det gjorde jag. Avslutade sista medeltuffa kilometern i kalasfint 4:52-tempo.

Sluttid 49:50. Förbättring med mer än en och en halv minut (ja faktiskt med 1:44). På en milrunda jag sprungit exakt 20 ggr sedan jag började träna i mars (om än inte alltid för fullt). Det finns ju inte liksom! Nån som tror jag är nöjd eller???

Plötsligt är jag där jag hela tiden velat vara inför LL. Jag fixar Bokismilen på 50 min och jag klarar göra sex raka femhundringar under 2 min. Men jag ska nog inte kötta på LL, jag ska mala på och njuta så länge det går och just det sega malandet tänkte jag träna på lördag då jag för första och enda gången inför loppet siktar på att träna på full distans, 30 km, kuperat dessutom. Intressant... Vila fredag är den enda tänkbara uppladdningen.

6 kommentarer:

  1. Vansinnigt bra jobbat Rickard!
    Jag fick ett stort sug att springa min Skatåsmil nu. Ska fan ner under 55 nästa gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kommer också krossa med rätt förutsättningar (pigga ben den dagen etc.) om jag läst rätt mellan raderna. Så härlig känsla att kliva upp en nivå!

      Radera
  2. Gött jubbat! Nu skall jag till Skrylle och rasta min gamle 73-årige far och samtidigt försöka gå 3 km - vi ligger lite olika i träningsupplägg, ha, ha. För övrigt tillbaka med spinning och crosstrainer efter besök hos sjukgymnast. 3 veckor till start!!!//Vasaloppan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det börjar ju ärligt talat se lite mörkt ut (och då är jag ändå en obotlig optimist). Att gå 30 km ute på Lidingö med smärta låter sådär kul men större under och tillfrisknanden har ju skett? Annars får vi ju ses i Vasaloppsspåret när du ska göra om allting.. ;)

      Radera
  3. Härligt att känna att du är där du vill vara inför ett lopp, det hör inte till vanligheterna men bådar definitivt gott inför LL!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man liksom bara väntar på att en sjukdom eller en skada ska slå till. Att känna sig redo flera veckor före start är inget normaltillstånd.

      Radera