Mini-camp i Lövhult

Den perfekta dagen kan definieras på väldigt många sätt. Ett vore att uppleva min gårdag för en vinterdag likt den jag igår njöt mig igenom på det småländska höglandet skulle jag inte byta mot många upplevelser.

Med bil från Malmö tar det någonstans runt 3h till småländska Nässjö som förärats med ett friluftsområde kanske 500 meter utanför stadsgränsen i riktning mot Eksjö som är lite utöver det vanliga i jämförelse med övriga syd-Sverige. Det som kanske gör Lövhult mest speciellt är att området ligger ca 300 meter över havet vilket borgar för extra låga temperaturer och mycket snö. Därtill är området utrustat med snökanoner om nederbörden ändå sviker.

Alldeles kloss på starten för längdspåren ligger ett funktionellt och välskött vandrarhem där man för ynkliga 300 kronor får en övernattning i ett dubbelrum vilket är suveränt om man inte vill lägga en halv dag i bil med tur-/returresa. Detta, samt väldigt fina, varierade och välpreparerade spår gör platsen helt idealisk för ett litet kortläger för oss sydlänningar.

Lägg därtill möjligheten att med hjälp av Internet hålla koll på väderprognoser och spårrapporter och man kan då med relativt kort varsel bestämma sig för att sätta upp en bas strax utanför Nässjö och dra på träningsläger i egen regi med garanterade superförutsättningar utan att det kostar en förmögenhet.

Det finns flera spår men jag fokuserade på det sk "Asfalsspåret" som är en sträckning på 5 km. Det inleds med 700 meters utmanande stigning där man tar 30 höjdmeter, följs av 300 meters lätt åkning svagt utför innan spåret stiger upp mot himlen (ja, jag är skåning...) igen via några knixar och man når banans högsta punkt efter 2,3 km då man befinner sig 35 meter över startpunkten.

Från fokus på diagonalande går man sedan över till mestadels stakning och stakning med frånskjut i 1,3 km. Helt klart snabb åkning i fin natur även för en nybörjare som jag. Därefter följer ett halvtufft parti på 800 meter där diagonalandet sätts i spel igen. Rundan avslutas med samma branta backe nedför som man tog uppför i starten.

Efter att ha kört slingan för första gången och kommit ur spår i den branta nedförsbacken in mot mål men ändå på något obegripligt vis hållit mig på benen fick jag ett tips ifrån en annan motionär att förkorta slingan till ca 4 km när spåren möts och därmed undvika den värsta utförslöpan som ju sedan följs av en onödigt jobbig backe uppför när man ska ut på varvet igen. Ett smart drag när man kör med obefintligt fäste som jag och därtill vet att det bara är en tidsfråga innan man på något av varven står på näsan i nedförsbacken.

Min dag fördelades på två pass med lunchpaus emellan. Under det första avverkade jag 13,3 km och under det andra 16,2 km. Totalt således 29,5 km eller ett tredjedels Vasalopp (en tjejvasa) om man vill se dagen i ett större perspektiv.

Under hela tiden jag åkte kände jag mig lycklig som ett litet barn. En iver som man önskar att man kände oftare i saker som man företar sig i livet. Det var bara så himla kul!

Särskilt under första passet passerades jag i ytterspår av vindsnabba löpare. I början var detta ett litet stressmoment men sedan blev det istället något jag längtade efter då man kunde försöka haka på dem en kort stund och kopiera saker ifrån deras teknik. Någon gång under andra passet, just vid ett sådant tillfälle, var det som att det sa klick och jag hittade äntligen mer rätt i mitt diagonalande. Från att ha varit grabben som passerades av allt och alla (kvinnor, barn, gamlingar, sjuklingar, sniglar och annat löst folk) förvandlades jag till en fullt acceptabel åkare som vid flera tillfällen stod för spårbyten och tuffade förbi kvinnor, gamlingar och barn iaf. Med lite bättre prylar under skidorna skall det nog ändå kunna bli en skidlöpare av mig till slut!

Förvandlingen syns till viss del även på mina km-tider. När jag tog mina två premiärrundor på Bulltofta snittade jag 6:55 min/km samt 6:40 min/km. Den här dagen, visserligen i bättre spår, susade jag runt på 5:24 min/km under den första rundan samt 5:13 min/km på den andra. Det är en markant skillnad!

Tyvärr slog vädret om under natten till regn/plusgrader och jag ställde in mitt tänkta morgonpass före avfärden hemåt.

Två avslutande detaljer:

Vädret: -5 till -7 grader, strålande sol och alldeles klarblå himmel. Den absolut perfekta skiddagen.
Vurporna: 0!!!

Jag vill igen, igen, igen!!!