17 km i Bokis

Så taktas långdistanspassen upp! Visst kände jag lite oro och nervositet inför denna lördagsrunda och visst var det så att magen krånglat något sista dygnet med följden att jag hade svårt att sova natten till lördagen. Men någon fara skulle det inte vara. Som vanligt numera, höll jag på att skriva, innebär långpass distansrekord i terräng och detta förmiddagspass var inget undantag. 17 km via milslingan följt av sjuan baklänges.

Med på rundan följde både vätskebälte och gel:

Denna gel var något mer flytande än vad jag föreställt mig (har aldrig testat gel förut) och smaken var rätt skarp vilket gjorde att man vaknade till. Jag tog den efter ca 12 km och har svårt att bedöma hur mycket effekt den gav, om inte annat blev det en trevlig omväxling till vatten och jag ska experimentera med detta ytterligare några gånger.

Rundan då? Hur stabilt som helst! Alla kilometer i intervallet 5:31-5:46 med ett snitt på 5:36. Sluttiden på drygt 1:35 och bara lite lättare magknip samt viss känning i vaderna. Mycket flås kvar och jag tror mig vara redo för min "lilla" tvåmilsexamen om knappt två veckor.

Pulsen på 162/173 (Medel/Max) bekräftar känslan av att det sannolikt fanns ganska mycket mer att ge om jag hade velat tömma mig. Men nu handlar det inte om det, det handlar om att samla mil i upp- och nedförsbackar på hög och för tillfället gör jag det rätt bra!