tisdag 3 juli 2012

Varför denna backe?

Det finns ett väldigt enkelt svar på frågan i rubriken men innan jag går in på det släpper jag på serien ifrån backintervallerna på Kinesiska Muren tidigare ikväll med det enda tidigare "maxade" backintervallpasset (dvs 12*200 meter) som jämförelse:

12 juni (sek): 49-49-48-48-48-49-50-49-48-48-49-49
03 juli  (sek): 49-48-48-49-48-49-48-48-49-49-49-47

Det blev alltså, för första gången sedan jag satte igång med detta pass, en serie med alla intervallerna under 50 sek! Wooooo, förtjänar ju faktiskt en fanfar för detta var en riktig milstolpe!

Notera sista grymma tolfte intervallen. 46,6 gjorde jag faktiskt på den! En riktig friidrottarsnubbe dök upp i backen och startade sin första intervall samtidigt som jag skulle köra igång min sista. Han startade som en raket de första 20 meterna men sedan höll vi jämna steg och på slutet tog jag faktiskt på denna perfekta hare som måste känt sig riktigt jagad av mina steg i bakhasorna. När jag sedan pustade ut under mina sex minuters vila före hemjoggen såg jag hur han startade upp intervall två betydligt försiktigare - kanske sumpade han för mycket krafter på att hålla undan för mig, jag vill iaf tro det, he he...

Rubriken då? Jo, svaret finns i Runner´s Worlds "Filmen från Abborrbacken 2011" som bidrar till att sprida legenden om denna omsusade backe/vägg som dyker upp som en objuden gäst under mitten av Lidingöloppets tredje mil. Mitt mål är att klara den (samt alla andra backar under loppet) utan att behöva gå och då är jag övertygad om att man måste träna på höjdstigningar, både som intervaller och under de långa passen.


Igår fick jag också en liten revansch på motionscykeln efter det förra fiaskot (tvingades ju senast att kliva av efter 20 minuter pga Kievsjukan). 80 minuters cykling för första gången och även längre än 4 mil för första gången. 42,35 km via 31,76 km/h. Medel- och maxpuls på 137/153. Ganska bra men nog inte riktigt det bästa jag levererat under dessa pass. Riktigt, riktigt borta kändes inte Kievsjukan igår men idag vill jag påstå att jag kände mig 99% frisk och efter intervaller, biltur hem och kvällsmat vart jag halvt på väg att ge mig ut på ett pass till. Ett fint friskhetstecken!

Imorgon ska jag testa en (för mig) ny typ av löppass som rekommenderas i vart och vartannat träningsprogram. Mer om detta senare i veckan.

4 kommentarer:

  1. Snyggt jobbat! Hur lång vila mellan backintervallerna?

    SvaraRadera
  2. Är lite feg där. Promenad ner ingår i vilotiden som är 3 min efter första tre, fyra min efter följande tre och fem min efter resten. Det börjar bli läge att justera ner femmorna till fyror.

    SvaraRadera
  3. Definitivt! ;-)
    Jag har en sjukt backig runda på 2,5km där jag kör ett program där jag påbörjar ett nytt varv efter 15min. Springer jag långsamt blir det mindre vila än om jag springer snabbt. Nästa gång ska jag testa 14min som starttid.
    3 varv kör jag.

    SvaraRadera
  4. Blev stressad och imponerad av dina tusingar Jörgen, stressad av att du håller så kort vila mellan intervallerna och imponerad av tiderna. Som du skriver borde det med tanke på tiderna finnas potential att hämta ut ytterligare några minuters förbättring på milen.

    SvaraRadera