Förbi 100 timmar

I veckan passerade jag 100 timmars konditionsträning sedan starten i mars. Det är ingen dödligt stor dos men ändå en bra prestation med tanke på min fysiska form vid uppstarten.

Med ynkliga veckan kvar till LL har jag även börjat snegla bortom just det loppet och vad kunde väl då passa bättre än en onsdags-långprommis med Annika (som kommer vara en av mina partners in crime på maran nere i Valencia)? Eftersom vi aldrig träffats tidigare men delar ett gemensamt mål fanns det hur många ämnen som helst att avhandla och 1,5 h gick fort. Trots mkt motvind längs havet fick jag godkänt för min runda och jag blev förvånad över hur trött jag blev i benen, framförallt i höftpartiet, av att gå långt. Mycket uppenbart att det var länge sedan sist.

Före vandringsutflykten hade jag på tisdagen hunnit med ett morgonsimpass före jobbet. Avskiljaren som man sänkt ner i bassängen efter 25m i samband med simträning kvällen innan hade hakat upp sig så det fick bli kortbaneträning. Det stämde hyggligt för mig och jag lyckades tänka på tekniken ganska ofta mellan vändningarna. Ändå blev jag lite förvånad när jag såg att min sluttid bara var 4 sek långsammare än min bästa tid på bröstkilometern eftersom jag verkligen inte tryckt på och man därtill tappar en del tid på den extra mängden vändningar. Positivt!

Under lunchen på onsdagen hade jag dessutom testat av benens tillstånd efter halvmaran med ett fartlekspass runt Pildammarna. Till min stora lättnad kände jag inte av smärtan från utsida vänster knä som jag hade bekymmer med efter Veberödsrundan. Det börjar bli riktigt svårt nu att hitta orosmoln inför LL...

Passet blev på 6 km med två rejäla 500-meters farthöjningar insprängda efter två respektive 4 kilometers löpning. Tyvärr gick jag nog på lite för hårt vid den första farthöjningen för det var helt omöjligt att ta sig upp på den speeden andra gången. Sammanfattat var passet ett skönt hälsokvitto även om det var riktigt tungt att flåsa sig fram på slutet.