Race Report: Yddingeloppet

Det bjöds på helt idealiska förutsättningar i Bokskogen för höstlöpning den sista söndagen i oktober. Vädret var faktiskt så bra att jag tog ett sent beslut och valde att kötta på i shorts och t-shirt. Det var jag nästan helt ensam om bland de ca 2 000 startande i de olika loppen men det visade sig vara absolut helrätt. Här är jag vid ombytet på parkeringen inför loppen helnöjd med beslutet jag just tagit:

Att det går en riktig motionsvåg i Sverige har nog få kunnat undvika och denna skånska höstklassiker, som jag alltid uppfattat som en tävling/säsongsavslutning för de närmast sörjande i motions-Skåne, drar alltså numera rejält med folk.

Med mig på startlinjen hade jag dessutom lyckats locka Niklas (Kenyanen), Erik (Marockanen) och Sören (Italienaren) och det var en taggad kvartett som försökte ta plats hyggligt långt fram i ledet inför startskottet.

Det var rejält trångt bitvis under framförallt den första kilometern och i viss mån även de efterföljande två innan det lossnade, om än inte i nivå med Lidingö. Loppet blev därför väldigt ryckigt från start och i en tidig backe stod det helt stilla.

Jag, kenyanen och marockanen växeldrog varteftersom någon av oss fick en lucka i folkmassan att ta sig fram genom och tempot steg successivt. Jag klockades för 5:00 km 1, 4:40 km 2, 4:35 km 3 och 4:30 km 4. Sen blev jag nervös över orken då detta var ett högre tempo än jag tänkt mig och pulsen började leta sig upp mot dryga 180 på toppen av en backe. Kenyanen och marockanen försvann då iväg en bit framför mig, italienaren hade släppt oss i den rätt vilda rusningen någon kilometer tidigare. I efterhand berättade han att han försökt gå med lite för länge i de inledande backarna och straffades hårt av detta senare.

Kollade klockan vid 5 km skylten som då stod på ganska exakt 23:30 och kände efter i kroppen. Känslan var oväntat god. Chansade på en tempohöjning igen och gick från ca 4:45-fart till 4:30. Halvvägs in i loppet var jag ikapp marockanen och kenyanens neongröna ryggtavla samt vita toppluva skymtades endast 10-15 meter framför oss.

Tempoökningen tog en del kraft, pulsen hade stuckit uppåt igen och jag bestämde mig åter för att släppa grabbarna och istället gå över till ursprungstanken med km-tider mellan 4:50-5:00. Dessutom hade jag dålig koll på banan. I inledningen av loppet hade det varit en del uppför och nu fruktade jag att några av Bokismilens värsta backar skulle sättas i spel vilket förmodligen skulle knäcka mig och det vore trist att missa sub 60 min när första halvan gått så bra.

Jag höll mig i det nya tidsintervallet fram till den tionde kilometern. Då hade vi kommit in på Bokismilen fast från ett håll som innebar att alla de backar jag fruktat inte skulle komma att ingå. Km 11 på 4:45 (innefattade en jättenedförsbacke där jag på Lidingövis brände av en riktigt galen satsning i lövhögarna nedför) och på den sista kilometern som var mestadels utför brände jag av en kalasspurt under 4:30 tempo. Det har aldrig hänt förut att jag haft så mkt krafter kvar i ett lopp på slutet men en mix av tacksam bansträckning sista fyra kilometerna och lite väl mkt fegande från min sida gjorde att jag gick i mål med högt flås pga spurten men med obrukade krafter i kroppen och redan halvminuten efter målgång var jag helt återställd.

Trots att jag inte lyckades pressa mig maximalt kom jag in på en tid långt bättre än förväntat (dock var som sagt loppet också mkt lättare än förväntat och vädret var fantastiskt). Ett härligt välarrangerat höstlopp som jag gärna skulle vilja ställa upp i igen!

Totaltid: 57:02

Placering herr&dam motionsklass: 214 (av 1035 som gick i mål i klassen)

Km-tid: 4:45

Farten ger alltså ett miltempo på 47:30. I lätt kuperad terräng. Jag börjar bli dödligt nyfiken på vad jag skulle kunna göra släta milen på. 46 min känns absolut inte orealistiskt och målet att gå under 45 min på släta milen nästa år är definitivt inom räckhåll.

Kenyanen på plac 173 med tiden 56:01
Marockanen på plac 188 med tiden 56:20
Italienaren på plac 507 med tiden 1:02:45

De två afrikanerna alltså endast inom minuten framför mig. Klart man känner blodad tand och vill utmana dem någon gång i vår (kanske Gbg-varvet om de lyckas komma över startplatser?).

Efteråt stack jag bort till bilen och bytte om. På parkeringen blev jag "uppraggad" (nåja) av några okända damer som gärna ville hänga med den lättklädde atleten i svart...

Därefter väntade korvgrillning och fortsatt skogsidyll. Här ses jag stå och värma mig framför grillen efter korvfrossan.

Vilken härlig motionsdag och vilket gött avslut på första träningsperioden inför Vasaloppet! Den stora grejen i träningsblock två är självklart marathonloppet i Valencia om tre veckor. Mest fokus på det nu, såklart.