Livets, såväl som kroppens, vägar äro outgrundliga. Jag gick in i veckan med ett jättesug efter träning och rusade ut som en brunstig tjur på Bokismilen i tisdags. Det var första gången på 3,5 veckor som både kroppen och träningsplanen gav mig möjlighet att gå för fullt på sträckan och det fanns en självklar förväntan på nytt årsbästa.
Det blev ungefär lika bra som jag hade hoppats på. Jag förbättrade mitt årsbästa på rundan med finfina två minuter och sprang in på klart anständiga 52:27 på terrängmilen vilket ger ett snitt på 5:15/km. Självklart nöjd med detta - ett riktigt bra genomfört och smart avvägt lopp (sämsta kilometern var den näst sista som gick på 5:33 vilket är en stark lägstanivå) men samtidigt ganska nära mitt absoluta max. Det fanns inte mycket mer att ta av den dagen och jag kände mig rejält urlakad efteråt.
Tror absolut inte det var denna genomkörare som påverkade men därefter har kroppen känts svag, jag har varit helt utan energi, saknat aptit, rasat i vikt och mått illa i några dagar. Följden har blivit två inställda träningspass på raken och inte förrän idag lördag tordes jag göra en försiktig comeback på cykeln.
Jag gick som vanligt numera ut rätt försiktigt och det kändes bra första halvtimmen men sen märktes veckans bekymmer av. Det fanns liksom inte tillräckligt med energi och jag fick kämpa riktigt rejält för att orka timmen ut. Därför blev jag riktigt förvånad över att jag faktiskt rullade in på nästan samma sträcka som veckan innan. Klart över 32 km/h den här gången också är med beröm godkänt med tanke på den bedrövliga energitillförseln i veckan. Superfint kämpat!
De två pass jag missat är ett långintervallpass och ett pass 7 km terräng där jag hade tänkt testa sk fartlek. Två bommade speedpass således men eftersom jag ändå fick en rejäl fartgenomkörare tidigare i veckan känns det fullt ok att stryka dem. Imorgon tänkte jag lufsa runt milen i lugnt tempo helt utan ambitioner om prestationer. Ett mysvarv helt enkelt.
Avslutningsvis ett grattis till de eventuella läsare som tagit sig i mål på Göteborgsvarvet idag. Bra kämpat och mycket troligt att jag är på plats för att upprepa era prestationer nästa år!
Hoppas du hämtar dig - låter inte alls bra med aptitlöshet och viktminskning. Trodde att jag hade järnkoll på tempotider och skulle ta Varvet på 2.10 - 2,15. Gick åt helvete. Trångt och jävligt med massor med folk som spottade och kräkte. Fick mega-kramp i båda framlåren efter 19 km och då var det låååånga 2 km kvar. Problemet beror säkert på att jag satsat på cyklingen och inte alls fokuserat på löpningen och blandningen av cykling och löpning har aldrig varit bra för varken mina eller pappas muskelfibrer - stod liksom i generna att det skulle krampas och ändå blev jag förvånad och förbannad. Linkade in på 2,20 - pers med 10 min sen Broloppet 2000 och kanske man skall vara nöjd nu när man är 12 år äldre....//Vasaloppan
SvaraRaderaRiktigt sur föregående vecka så det var tur att jag inte hoppade på Varvet. Tror du ändå ska vara riktigt nöjd med insatsen, tänk så många som aldrig skulle fixat den prestationen du stod för i helgen!
SvaraRadera