onsdag 27 juni 2012

Den sega Kievsjukan

Men vad tröstlöst då! Jag blir ju inte av med skiten!!!!

Med mig hem från Kiev bar jag ett styck förkylning som jag antagit hade genererats av konstant AC på hotellrummet och en massa temperaturomsvängningar. Trots detta var jag ute och joggade till midsommar i (stundtals) hällregn men höll ett försiktigt tempo. I söndags, dagen efter midsommardagen, vaknade jag och kände mig väldigt mycket bättre. Därmed tog jag en runda på motionscykeln och gjorde en kanonfin insats helt utan känningar av förkylningen. Kievsjukan var ett minne blott, NOT!

Detta ledde till att jag i måndags stack ut på ett nytt milpass i hällregn. Löpte något fortare men ändå försiktigt i ett väldigt exakt 5:30-tempo. Jag märkte av förkylningen men pulsen reagerade inte lika tydligt fel som på midsommarafton. Så jag trodde jag var i princip kry - men icke...

Tisdag morgon skulle jag testa att cykla 80 minuter för första gången (före jobbet, superhurtigt ju!!!). Efter en 10-20 sek visste jag att det var en omöjlighet. Jag kämpade och slet men var tvungen att kliva av efter 20 minuter. Då var pulsen uppe på katastrofnivåer trots att jag med nöd och näppe endast lyckats hålla 30 km/h. Inte bara morgontrötthet vill jag lova - Kievsjukan sitter kvar i kroppen. Slem i massor, lite rethosta då och då och lite snuva då och då.

Nu sitter jag här i soffan i valet och kvalet. Ut och ta intervallpasset eller inte som träningskalendern kräver av mig ikväll? Det tråkiga svaret är att jag nog måste avstå. :(

2 kommentarer:

  1. Trist. Bättre med vila och lågintensiv träning om man är lite krasslig.

    Krya på dig!

    SvaraRadera
  2. Tackar! Det är en seg sak denna lätta förkylning. Återstår att se om jag förvärrat situationen nu genom ett långt löppass i lugnt tempo.

    SvaraRadera