Midsommarmilen

Som synes på bilden utökades deltagarantalet i sista stund med 50% från två till tre! Detta trots uselt väder som bara blev sämre ju längre in på passet vi kom. Förutom Niklas fick jag med mig Sören som jag hela tiden hade misstänkt kunde tänka sig att komma till start om han bara kände att han hade kvällens festförberedelser under kontroll.

Vi inledde i mycket försiktigt joggtempo och tog alla de fyra första kilometerna på tider över 6 min/km småsnackandes. När milspåret vek av från sjuan hade Niklas så pass rejäla känningar i sina vader att han avvek och tog en kortare runda och Sören började sätta upp ett högre tempo av rädsla för att landa på en tid över timmen.

Själv var jag lite orolig över min förkylning och borde nog egentligen inte startat. Pulsvärdena var konstant för höga och jag kände i halsen att detta inte var rätt sätt att kurera sig på.

De sista sex kilometerna var väldigt ryckiga tempomässigt mot vad jag är van vid men de gick faktiskt hyggligt fort. Första fyra kilometerna gick på mycket försiktiga 24:20 och ändå var vi i mål på en tid under 57 minuter. Sören spurtade den sista femhundringen men jag vågade inte, korkat nog att vara ute i hällregn med förkylning - ännu värre ville jag inte göra situationen genom att dra på mig ansträngd andhämtning.

Nu är vår stora förhoppning att Midsommarmilen skall bli årligen återkommande och att deltagarantalet växer. Det är ju helt perfekt att först ge plats åt sill och nubbe på förmiddagen så att man kan partaja loss med rent samvete senare under dagen. På återseende nästa år helt enkelt!