Maskinen i skogen

Det stod långdistans på schemat idag och det fanns inte på världskartan att ett regnoväder skulle kunna stoppa mig. Redan från start ösregnade det och efter fyra kilometer öppnade sig himlen fullständigt. För första gången kände jag mig som en riktig järnman när jag klafsade genom vattenpölarna och de små forsar som uppstod i backarna. Efter ungefär en mils löpning övergick hällregnet till mer normalt regn och på den nivån höll sig nederbörden sedan resten av passet.

Jag hade bestämt mig för att öppna löst i ca 5:40-tempo och kände mig lite orolig under de två första kilometerna då t o m den farten kändes jobbig men sedan släppte det. Efter första milen som gick på knappt 57 min kändes det som en påbörjad uppvärming.

För att efterlikna LL valde jag sedan 7 km-slingan baklänges då mellanpartiet skall vara lättast och samtidigt höjde jag farten något. Första gången jag ö h t kände spår av trötthet var vid 15 km men det var liksom hur lugnt som helst och efter 17 avverkade kilometer vände jag ut på milspåret igen. Lustigt nog gick de första två kilometerna på milslingan nu betydligt fortare än vid starten då jag kände vissa bekymmer. Andra milen på ca 56 min, dvs ungefär minuten snabbare än den första.

Jag passerade mitt tidigare distansrekord (23 km) ute vid The Feared Four med en bestämd känsla av att jag skulle hålla hela distansen ut och så blev det. I mål på 2:32:25 efter 27 km terränglöpning(!!!) med en hel del krafter kvar men dock med viss värk i vader och lår. Alla kilometer utan bekymmer under 6:00 och en snittfart på 5:40 samt en snittpuls på 151 vilket är lågt och fint.

Mitt mål att göra Lidingöloppet 30 km på 2:50 börjar te sig fegt efter dagens uppvisning av terrängmaskinen i skogen och jag får nog revidera. Men, man kanske ska vara lite försiktig att dra för stora slutsatser - det här var trots allt en av mitt livs bästa träningsrundor om man tar in helheten med känslan i kroppen, distansrekordet och en viss osäkerhet på formen inför. Nu vet jag att kroppen är redo för LL och väl hemma innanför dörren gav jag mig själv en mkt välförtjänt tumme upp: