Race Report: Lidingöloppet 30 km

Stödstrumpor för 300 spänn, specialbeställt hembakat bröd till frukost, testlöpning över stora delar av banan några månader tidigare - absolut ingenting hade lämnats åt slumpen inför min första stora utmaning och när jag vaknade på morgonen kändes det riktigt bra.

Tillsammans med Niklas och David begav jag mig till Lidingövallen för uthämtande av nummerlapp i det galna folkmyllret och därefter följde en oväntat lång vandring till starten. Faktiskt så lång att det blev lite stressigt för mig som skulle starta först av oss (startled 4, leden släpptes iväg med 10 min mellanrum) och jag var inte färdigombytt och inne i min startfålla förrän det var 4-5 minuter till start. Så min uppvärmning bestod i att springa med min påse med överdragskläder till andra sidan av ängen innanför staketen och kasta i dem i uppsamlingscontainern och därefter jogging fram till startlinjen där jag fick tränga mig fram något för att inte behöva starta allra sist i min grupp. Toalettbesök och stretching var bara att glömma - pang sa det och så gick startskottet. Oj då!

Första milen

Det hade regnat en hel del dagarna före loppet så även om det rådde uppehåll vid starten var det riktigt lerigt och gyttjigt den första biten innan man kom fram till de riktiga stigarna. Runt omkring mig fick jag se några galna vurpor i startkaoset och en stackare rullade flera varv i dyn innan han kom upp på fötter - kanske inte världens roligaste sätt att starta loppet på...

Irriterande nog tvärstannade många framför mig när de kom fram till leriga partier så det blev väldigt ryckigt de första hundra meterna - otroligt att folk är rädda om skorna under ett lopp som detta.

Istället för att trycka igång klockan vid startskottet väntade jag till träskylten där banan egentligen börjar (man springer nämligen några hundra meter extra (1 min drygt för min del) för att komma fram till starten. Jag ville helt enkelt att min klocka skulle synka med km-passeringarna och den race-plan jag lagt upp.

Jag var ruggigt disciplinerad första milen och trots den extrema trängseln i början samt i alla uppförsbackarna höll jag mig till planen förvånansvärt väl. De första sex kilometerna var det oerhört trångt och varje gång banan lutade uppför blev det rejäla stopp vilket ledde till en mycket ryckig löpning. Den stora utmaningen för min del var dock nedförsbackarna där det kändes som att jag var outstanding snabbast i mitt startled och ett antal ggr krävdes rena balansakter utanför skogsstigen för att inte springa ned alla bromsklossar framför mig.

Efter första dryckesstationen (som jag hoppade över eftersom jag hade med mig eget vätskebälte avsett för de första två milen) blev det slätlöpning och bredare spår och nu hade jag avancerat fram till vad jag upplevde som den främre delen av mitt startled vilket gav mig väldigt mycket mer plats till att göra mitt eget lopp. Mycket befriande!

Både benen och flåset kändes lysande och noteringarna med måltiderna inom parantes talar sitt tydliga språk, fullständig kontroll! Jag visste att jag låg knappa minuten före mitt schema efter första milen och lovade mig själv att inte tveka på att släppa den minuten under mellanmilen om någon kilometer kändes tuffare än tänkt.

Km  km/min (måltid/min)
1       5:17      (5:20)
2       5:10      (5:20)
3       5:14      (5:20)
4       5:13      (5:20)
5       5:16      (5:10)
6       5:00      (5:10)   (Kraftig nedförsbacke)
7       5:33      (5:10)   (Mycket uppför)
8       4:59      (5:10)   (Kraftig nedförsbacke)
9       5:09      (5:20)
10     5:10      (5:20)
Tot  52:01     (52:40)

Mellanmilen

De första kilometerna på andra milen går lite uppför och eftersom jag låg så bra till tog jag det lite försiktigare än planerat. Sen följde en härlig räcka kilometerspassager i lätt nedförslut där jag kände mig urstark och sprang och bromsade inför loppets verkliga utmaningar. Jag var helt övertygad om att jag var på väg emot det perfekta loppet och började fantisera om att kunna gå under 2:45, ja kanske t o m 2:40.

I slutet på mellanmilen började loppet. Jag kom ikapp de långsammare löparna ifrån startled 3 och de var i vägen precis överallt på allt smalare stigar. Dessutom kom nu ständiga upp- och nedförsknixar som sakta men säkert tär på resurserna. Jag tillhörde de snabbare både upp- och nedför i min omgivning men däremot var jag på sin höjd medelsnabb under det fåtal släta partier som dök upp med allt större mellanrum.

Många gick i dessa kluriga backar och jag fick skutta runt på svårbemästrade stenar/bergspartier för att komma förbi dem. Eftersom jag märkte att jag var bland de snabbaste i min omgivning försökte jag dra ner på tempot vilket innebar att jag halkade efter mina måltider men det kändes som onödig risktagning att gå på för hårt här - folk omkring visste nog vad de gjorde och mitt huvudmål på 2:50 var ju ändå helt under kontroll. Att 2:40 inte var möjligt för mig längre i trängseln förstod jag men det kändes oväsentligt.

Kikar man på de officiella mellantiderna ser man att jag hade min starkaste period i loppet vs. övriga löpare under andra halvan av näst sista milen. Jag käkade hundratals med placeringar trots att jag höll igen och släppte lite på min plan.

Km  km/min (måltid/min)
11      5:23      (5:20)
12      5:27      (5:20)
13      5:12      (5:10)
14      5:21      (5:10)
15      5:24      (5:10)
16      5:22      (5:10)  
17      5:28      (5:10)  
18      5:33      (5:40)
19      5:56      (5:40)   (Trångt som f-n, gick ej att komma fram fortare)
20      6:08      (5:40)   (Tuff kilometer där jag också slog av lite på takten inför Grönstabacken)
Tot  55:14     (53:30)

Efter andra milen hade en minuts försprång på schemat förvandlats till en minuts tapp på schemat. Fortfarande väldigt kontrollerat dock och nu hade jag sparat en massa extra krafter inför den tuffa slutmilen.

20  1:47:15   ( 1:46:10)

Sista milen

Härifrån hade jag bestämt mig för att stanna och dricka på alla vätskekontroller och vid Grönstakontrollen blev det ett glas vatten och ett glas sportdryck. Sedan räknade jag till fem för att hinna svälja ordentligt och tog mig an den branta Grönstabacken. Nästan alla i omgivningen gick uppför den utom undertecknad som joggade förbi kön försiktigt. Väl uppe blev jag förvånad, inte värre än så här liksom?

Planen härifrån och fram till Abborrbacken var att sakta men säkert öka takten fram till den fruktade backen och sedan med något hundratal meter kvar inför densamma slå av lite på tempot för att komma fram till den frisk.

Men nu hände något. Det började med att smärtan på utsidan av mitt vänsterknä (skadekänningen ifrån Veberöds Halvmarathon) blev allt mer plågsam. Jag hade känt av det från och till sedan efter en mils löpning och nu började den påverka mitt löpsteg.

Sedan dök det upp etapper som gick försiktigt uppför under längre sträckor som jag inte kände igen. Iaf upplevde jag det så. Det gick inte alls att öka tempot efterhand på en sträckning som i banprofilen upplevs som ganska enkel. Det var tydliga signaler på att hammaren var på ingång och nu handlade kilometerna mest om att försöka komma under 6 min/km för att säkra att ha råd med att släppa extratid i Abborrbacken och Karins Backe och ändå nå 2:50. 2:45 var plötsligt helkört om inte ett plötsligt totalt uppvaknande skulle ske, men icke.

Det blev bara tyngre och tyngre och tyngre...och sen kom Abborrbacken. Jag hade tänkt springa sakta uppför men möttes av en mur med gångtrafikanter. Det enda alternativet i den första branta passagen var att gå, sedan kunde man springa en del, framförallt på asfaltssträckan där det är mer fritt, men nu vart 2:45 absolut kört och jag började bli orolig för 2:50 och försökte öka på farten lite. Det gick att öka lite en stund efter Abborrbacken men sedan kom ytterligare en stigning och hammaren slog på med full kraft. Jisses!

Lyckligt nog gick det nedför en hel del efter att hammaren slagit till. Jag gick inte under den här sträckan men det går inte att kalla det jag sysslade med för löpning. Ute i skogen stod folk och spydde och stretchade om vartannat och sjukvårdpersonal/massörer hade fullt schå med att ta hand om slitna löpare.

Hjärnan var hyggligt med, flåset likaså, det var benen som inte kunde flytta på sig. De överslagsberäkningar jag gjorde tydde på att 2:50 var helkört och jag bestämde mig för att definitivt säkra den smått magiska 3-timmars-gränsen på LL genom att gå uppför nästan hela Karins Backe - 2:52 eller 2:57 spelade liksom ingen roll nu, bara jag inte riskade att missa de tre timmarna. Efter Karins Backe joggade jag lugnt fram tills dess att jag såg målskynket och publikhavet då jag lade på en lätt spurt ifall någon jag kände såg mig. Inte för att det direkt spelade någon roll med några sekunder hit och dit utan mest av ren fåfänga så att jag inte skulle se för sliten ut om jag blev inzoomad på storbilds tv:n.

Km  km/min (måltid/min)
21      6:08      (5:50)        (Grönstabacken)
22      5:58      (5:30)
23      5:56      (5:30)
24      6:02      (5:30)
25      6:25      (6:00)        (Lite extra vätskepaus inför Abborrbacken)
26      8:02      (5:40)        (Abborbacken)
27      6:20      (5:40)        (Här slog hammaren till med full kraft)
28      6:18      (5:30)
29      7:29      (5:40)        (Karins backe)
30      6:28      (5:00)  
Tot  1:05:06   (55:50)

Spurt 300 m i 5:06-tempo (min gps synkade inte helt med bansträckningen)
Därtill dryga minuten i löptid innan 30-km-banan egentligen började (som jag inte har på klockan).

Totaltid: 2:55:02

Placering M30: 5 779 (av ca 12 000 startande i klassen)

Km-tid: 5:50

Fastän det brakade ihop rejält på sista milen är jag nöjd. Jag klarade tre timmar vilket är omöjligt om man inte är riktigt bra tränad och jag höll mig till min plan under de två första milen. Tyvärr räckte inte benen till under den sista milen och det beror förmodligen på att min förberedelsetid från soffpotatis till start helt enkelt inte varit tillräckligt lång vilket omöjliggjort fler långa terrängpass i träningsplanen.

Jag gick ju faktiskt bara i två backar varav den ena ofrivilligt och Lidingöloppet är ju liksom...Lidingöloppet. Att det brakade ihop lite på slutmilen gör inte så mkt, det enda som oroar är känningen på utsidan av vänsterknät. Det var riktigt plågsamt att gå på det benet efteråt och har även gjort lite ont där dagen efter. De andra smärtorna under loppet och timmarna/dagen efteråt är sådant som går över rätt snabbt men kanske inte detta?

Fötter och tår höll bra. Pulsvärden o dyl låg också på fina tävlingsnivåer. Att jag mentalt inte riktigt mäktade med att krama ur de allra sista krafterna för att putsa tiden med en extra minut eller så är inte heller något bekymmer. Nej jag är fasen nöjd!

Med illa dold stolthet sätter jag ett första "check" i kontrollboxarna på en Svensk Klassiker och tar nu sikte på Vasaloppet. Men först ska jag visst hinna med att springa ett Marathon i Valencia också. Det är ju kul nästan jämt...