4 dagar, 6 pass

Det är väl nästan så att man får kalla det för en liten träningspeak? Så många pass har jag iaf inte lyckats trycka in på så få dagar någon gång tidigare sedan jag började träna i mars månad. Plötsligt landar man in i kost- och logistiska frågeställningar som känns lite nya.

För med så tätt mellan passen krävs en hel del energipåfyllning och eftersom det dessutom varit varmt och kvavt många dagar har jag öst i mig ofantliga mängder vätska. Dessutom hänger det svettiga och blöta träningskläder precis överallt i lägenheten och trots att jag tycker att jag inte gör något annat än att tvätta och packa träningsväskor tar det liksom aldrig slut. Så här såg det t ex ut den här morgonen när jag skulle lämna lägenheten - förutom datorväskan till jobbet stod två träningsväskor framme i mörkret som skulle bäras med:

Så här har träningen varit fördelad de senaste fyra dagarna:

Lör fm: Löpning 1 mil terräng. Har jag tidigare redogjort för.

Sön fm: Simning 1 km bassäng. Har jag tidigare redogjort för.

Sön kväll: Löpning 9 km slätt längs havet i ett 5:18/km-tempo som kändes väldigt behagligt. Ett typiskt må-bra-pass som avslutades med ett magiskt kvällsdopp i havet. Det är just precis de stunderna man drömmer sig tillbaka till under nästan hela året..

Mån kväll: Intervaller 6*500 m med upp-/nedjogg. Totalt 6 km löpta. Både under uppjoggen och under den första intervallen kände jag av de många löppassen den sista tiden rätt kraftigt. Men det släppte sen och jag kunde irriterat konstatera att de sista fem intervallerna gick klart under 2 min så hade jag bara kunnat få till det på den första (som gick på 2:02) hade jag äntligen spräckt den där målsättningen som jag jagat mot rätt länge nu. Tanken är att köra vidare med 6*500 fram till LL och sedan gå över till alla marathonlöpares stora våta dröm 6*1000 fram till maradebuten i Valencia.

Tis morgon: Premiär för simning före jobbet efter att mitt första pass i helgen hade gett blodad tand. Jag gick ut lite hårdare den här gången och efter ett par hundra meter började jag känna mig ganska sliten. Tog det då lite lugnare och försökte tänka på några av de råd jag fick av Jörgen i kommentarerna till det förra passet. Då och då kändes det som att jag "prickade rätt" i ett par simtag innan jag hamnade i gamla synder igen. Under den sista hundringen fick jag syn på en kärring i badmössa kanske 15-20 m före mig. Jag satte upp som mål att glida förbi henne snyggt och absolut inte toksimma för att komma förbi. Under den sista längden hittade jag flera ggr ett riktigt fint glid och tog mig förbi henne med kanske 15 meter kvar av bassänglängden. Utan tvekan min korta simkarriärs största framgång hittills - nu är jag inte längre planetens långsammaste bröstsimmare!!!!

En kraftig tidsförbättring blev det också på kilometern eftersom jag plockade 3:40 på den förra tiden genom att nå kaklet på 37:50. Jag sätter nu som kortsiktigt mål att fixa bröstkilometern på 35 min innan jag ökar på distansen - håller man den takten över 4 km kommer man nämligen in precis under maxtiden på IM Sweden :)

Tis kväll: Ett experimentpass i terräng i form av högsta hanterbara fart tills dess att kroppen sa ifrån. Minst 3 km och max 10 km var planen. 6,4 mils löpning under de föregående nio dagarna hade gjort mina lår till ohanterbara trästockar och jag ville helt enkelt bara se hur kroppen i övrigt orkade handskas med en upptrappad träningsmängd.

Benen vägrade fullständigt de första 7-800 meterna men i övrigt kändes det ganska bra. Lägre puls än på länge i 5:00-5:20-fart i terräng och jag undrar jag om det kanske inte finns en ny nivå där inne i kroppen om jag bara låter benen vila lite?

Eftersom jag inte kunde hålla ett vettigt löpsteg och det bara osade bristning/sträckning vilken sekund som helst till följd av det märkliga rörelsemönstret valde jag att avbryta efter 5 km. Kunde nog kört på i samma fart i ytterligare några kilometer men tyckte jag fått de svar jag ville ha ifrån experimentet så varför riskera skador? Tiden 26:05 skrämmer nog inte någon men 5:14-fart i terräng med så mycket löpning på senare tid i benen var nog faktiskt lite bättre än jag vågat hoppas på.

Dessutom är det nu hög tid att fokusera på det jag känner har fått stå tillbaka mest i LL-förberedelserna vilket är riktigt långa distanspass på klart över 2h i terräng. Har tänkt mig ett sådant på lördag och det nyckelpasset får nu all prio under resten av veckan. Inte ett löpstag mer därutöver. Basta!

Vila imorgon. Lite mer välförtjänt än vanligt och det är en riktigt skön känsla!