söndag 6 januari 2013

Rapportering från vinterträningen

Jag vet inte om någon noterat det men jag har gått ifrån att rapportera om absolut alla pass jag kör eftersom min upplevelse var att läsvärdet föll i takt med att passen bara blev fler och fler. Istället ligger fokus på att fundera och raljera runt den mer allmänna träningsstrategin, lopp, enskilda incidenter och lite mer speciella pass. Vill man ändå följa mer exakt (knappast va?) länkar jag faktiskt numera in de senaste fem passen ifrån min träningskalender på Funbeat i högerkolumnen.

De flesta träningsgurus tycks överens om att man antingen skall skruva på intensiteten, antalet pass eller längden på befintliga pass när man vill takta upp träningen. Trycker man på flera knappar samtidigt ökar skade- och överträningsrisken markant. Under fjärde kvartalet taktade jag upp mängden pass markant och sedan någon vecka tillbaka har jag gått över till att istället öka längden på de befintliga passen. Detta kommer jag hålla på med fram tills någon vecka in i februari innan jag börjar finslipa Vasaloppsformen. Därefter blir det sannolikt mer koncentrerat på snabbhet och intervaller men nu är det alltså uthållighet och i viss mån styrka som står i fokus.


Dagens långa löppas var ett typexempel. Min träningskalender förkunnade att det var dags för ett långpass löpning, exakt hur långt var dock inte bestämt. Min nya svarta långärmade julklappslöptröja (Craft) fick göra debut under reflexvästen när jag begav mig ut mot havet och sedan följde kusten ner mot brofästet. Finessen var att jag redan från start lade mig i ett riktigt extremt långsamt tempo - det viktigaste just nu är att vara ute länge på långpassen, inte att springa fort. Vattnet var alldeles svart och stilla strax efter solnedgången, någon sköt raketer vid Turning Torso och min rullskidsraka vimlade av nyårslöftes-rullskidåkare som alla såg betydligt långsammare ut än mig. En trevlig löptur en sen-eftermiddag helt enkelt.

Till min stora besvikelse var de sista cykelstigarna ner under bron inte belysta och efter några hundra meters löpning i totalt mörker började det kännas olustigt och jag fick lite snopet vända. Nu kanske det, med facit i hand, var tur för ganska snart efter att halvmaran passerats fick jag "knivar genom högerknät"-smärtan och vågade inget annat än att avbryta. Då var det inte särskilt långt kvar att promenera hem. Något snopet. Hade tänkt dra av ett par varv i Pildammarna för att komma upp i 3h löpning men fick nöja mig med 22 km och kände mig nästan helt oförbrukad efter att ha hållit extremt trivsamma 6:18/min. Nåväl, allt över 2 mil ser jag som ett långpass och det är väldigt bra långdistansträning att vara ute i mer än 2h också.

Jag visste inte riktigt hur det skulle kännas idag eftersom lördagen rent volymmässigt varit en av mina tyngsta dagar på länge med mitt näst längsta rullskidspass följt av Jörgens ryska cykelintervaller som snabbt förklarat går ut på att det blir längre och längre intervaller ju längre passet går istället för kortare (eller lika långa) vilket är "europeisk intervallkutym". Ryssarna har en poäng i att det ska bli värre och värre och det var kul med lite omväxling.

Kommande vecka blir rörig och jag begriper inte riktigt hur jag ska lösa träningslogistiken. Konferens i Helsingborg och flera dagars tjänsteresa till Örebro. Dessutom massor med jobb att sköta (årsbokslut). Det luktar förvirrad vilselöpning och utsänd räddningspatrull i Närke lång väg tycker jag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar