Efter min märkliga "vägran" vid simhallen i början av veckan kändes det skönt att tugga sig igenom ett antal längder på anläggningen Gustavsvik i Örebro. Inte skönt i den meningen att jag gillade att simma - det kommer jag nog aldrig att göra. Däremot var det en riktig "samvetesrensare" att ändå få till ett längre simpass den här veckan trots att jag nu befann mig på främmande ort och hade häcken full med jobb (årsbokslut). Ambitiöst och proffsigt liksom med egna medhavda simbrillor från Skåne etc.
Gustavsvik var modernt och fräscht. Tyvärr lyckades jag anlända strax efter kl 19:00 vilket var precis när "Upplevelsebadet" stängde. Därmed hade alla fortsatt badsugna förflyttat sig till motionssimningen där det var alldeles otroligt knökfullt i bassängen inledningsvis. Jag tror det var fyra 50-banor i bredd utan avskiljare öppna för motionssimmare och i detta vattenområde såg det ut som i en myrstack någon trampat i. Dessutom rådde djungelns lag när det gällde att ta sig fram och runt kompisgängen som simmade provocerande långsamt och i bredd. En annan favorit var två tanter med myggnätsliknande badmössor som körde medsols varv när absolut alla andra körde motsols. Efter halva tiden blev det dock mycket bättre
2 km bröstsim blev det om man räknar bassänglängder. Det i sig är en halv Ironmansimning. Om än i extrem tantfart vilket till stor del berodde på trängseln under första kilometern. Håller jag denna kapacitet vid liv bör jag överleva såväl Vansbrosimningen som Vansbro HIM och Ironman Sweden. Dilemmat är att jag vill kunna lite bättre än så men att jag gång på gång tycks springa in i små hinder på vägen som gör att jag aldrig kommer igång med att lära mig crawla vilket trots allt är något jag skulle vilja kunna.
Min tänkta simtränare hoppade av projektet (innan vi hann påbörja det nu i januari) strax efter årsskiftet pga nya civila uppdrag. För tillfället jagar jag därför simtränare, letar crawlkurser, står på kölistor, mailar simklubbar och gud vete allt i Malmö, Helsingborg, Landskrona, Lund och Trelleborg. Någonstans måste det väl ändå nappa till sist? Lite otur att jag trodde mig ha en lösning klar och därför missade anmälan till flera kurser som fulltecknades när platserna släpptes i december för vårterminen men saker brukar lösa sig till sist.
Imorgon kväll hoppas jag få till ett löppas förutsatt att jag inte sitter fast till för sent på jobbet. Trots mörkret (och kvällens blixthalka - endast den evigt optimistiska tillresta skåningen bär gympaskor på stadens hala kullerstensgator) är det ett ganska kul sätt att få se sig omkring när man befinner sig på orter en bra bit hemifrån. Tänkte starta vid slottet och följa Svartån österut och sedan ta exakt samma väg tillbaka, inte kommer man väl vilse då, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar