Första gången jag besökte en styrketräningslokal var på högstadiet när det blev småhäftigt att köra bänkpress på fritiden. Insåg då nästan omedelbart att det där inte var något för mig. Att stå framför en spegel och svänga hantlar och jämföra muskler kommer aldrig bli min grej. Jag var dessutom usel på det och när jag är riktigt dålig på något gör jag nästan allt jag kan för att undvika det. Jag klarade mig ifrån gymlokalerna i ca 20 år med den inställningen. En schysst prestation som jag är lite småstolt över.
I samband med att jag började på mitt nuvarande företag bestämde jag mig för att nyttja friskvårdsbidraget till en startavgift på en gymkedja, mest för att lägga pengarna på något. Efter ca ett år övergick betalningen till autogirering ifrån mitt eget konto.
I mer än två år har gymavgiften dragits via autogiro ifrån lönekontot utan att jag satt någon fot en endaste gång på kedjans gym. I samband med att jag kickade igång min hälsosatsning efter årsskiftet kom jag dock att tänka på att jag, via ett nyöppnande, faktiskt hade fått tillgång till en träningslokal bara några steg hemifrån och beslöt mig för att ge motionscykeln en chans. Tycke uppstod, mig och maskinen emellan, och när jag bestämde mig för att sikta mot en Svensk Klassiker och lade upp de första tre månadernas träning lät jag motionscykeln behålla en plats på schemat en gång i veckan. Huvudanledningen är att jag inte vill slita för mkt på benen nu i början och riskera skador men jag ska ju faktiskt också cykla Vätternrundan så småningom (även om det är ohyggligt långt dit) så varför inte bygga vidare på nötandet på cykeln ifrån jan/feb?
De första gångerna jag gick dit bestod 90% av besökarna av lönnfeta män som kämpade med sina nyårslöften. Dessa är nu sedan länge försvunna och besökarna består numera mestadels av killar och tjejer i 18 till 25-årsåldern som nyttjar lokalen som en fritidsgård. Jag är helt fascinerad!
De flesta kommer dit i hyggligt poppiga träningsoutfits men lägger max 20% av sina 40-80 minuter långa besök på att träna. Oftast sitter de och diskuterar relationer på en träbänk med en lätt pyrande svettdoft som bakgrundsmusik. Ibland besöker de en crosstrainer, ett löpband eller en cykel i max fem minuter men ser noga till att aldrig hinna bli anfådda och svettiga innan de kliver av. Eller också, i de mest frustrerande fallen, sätter sig två tydligt överviktiga tjejer på de enda två cyklarna i gymlokalen och ställer in varsitt timmeslångt program som de cyklar långsammare än vad som kan vara fysiskt möjligt. De gör nämligen precis allt annat än cyklar!
Exempel på aktivitetsalternativ till cykling när man befinner sig på en motionscykel är att ungefär var femte minut hoppa av cykeln och ändra inställningen på sadelhöjden eller remmarna på pedalerna. Minst var 30:e sekund byts låt på den medtagna iPod:en. Däremellan läggs allt fokus på att antingen "facebooka" eller skicka sms. Hela seansen innefattar dessutom ett evigt kacklande (om relationer såklart) som tillfälligt avbryts för telefonsamtal. Man måste verkligen beundra 90-talisterna för deras multitaskingförmåga men de gör för bövelen aldrig någonsin något på riktigt, eller ordentligt! Gymlokalen är 2000-talets syförening!
Min huvudfråga är vem de försöker lura? Sig själva eller omgivningen? Tror de verkligen själva att de tränar eller handlar hela besöket bara om att kunna sätta en "på gymmet"-status på fejjan för att bekantskapskretsen skall imponeras? Jag tror på det sistnämnda. Någon effekt på sina kroppar lär de då aldrig notera.
Kvällens besök på det fascinerande gymmet resulterade i de planerade 40 minuterna. Jag nådde 22,66 km vilket ger en hastighet på ca 34 km/h. Trots att det resultatmässigt var en av mina tre bästa insatser på den där cykeln kändes insatsen ojämn. Jag var urstark inledningsvis och gick på alldeles för hårt vilket straffade sig rätt snabbt. Det lär ju inte vara sista gången jag gör misstaget att satsa för hårt i början för att försöka ta ett pers. Måste verkligen programmera om skallen till att fokusera på att det är uthålligheten som skall tränas i första hand, inte att ligga över allt vad puls- och mjölksyratrösklar heter...
Jag har därtill åkt på en rejäl motgång i min Klassikersatsning men den utläggningen sparar jag till nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar