5:34 skulle jag springa på. Varje km. 7 ggr. Med klockans hjälp var det inte alls svårt rent tekniskt utom på kilometrar med kraftiga stigningar. Däremot hade jag överskattat min nulägesflåsstatus kraftigt. 5:34 per km på en lätt intervallbana var precis i gränstrakterna av vad jag klarar av för tillfället och hade jag inte haft klockan som en pressande piska för att ro experimentet i hamn hade jag förmodligen aldrig klarat rundan på 39 min.
Så här såg resultatraden ut:
Km Tid
1 5:29
2 5:34
3 5:36
4 5:39
5 5:38
6 5:43
7 5:33
Totaltiden blev 38:58 på 7 km löpning och jag hade siktat på 39 blankt. Rätt snyggt får man väl säga?
Men, med tanke på hur tufft det var för mig att ro loppet i mål finns det ingen anledning att försöka göra loppet en minut snabbare på måndag med hjälp av jämn fart. Det är inte realistiskt att tro att jag klarar det helt enkelt och att göra en kopia av dagens lopp känns också tämligen meningslöst, med klockans hjälp vet jag ju nu att det är möjligt att disponera loppen smartare.
Därmed inte sagt att man skall hålla exakt jämn fart hela loppen för det lär inte vara optimalt. Grafen nedan beskriver saken med all önskvärd tydlighet då hög speed i backarna resulterar i väldigt hög puls. Viss anpassning av taktiken beroende på höjdskillnaderna behövs således.
Passade också på att lägga till lite kommentarer till illustrationen av Bokis-sjuan som jag lekt fram i Excel med hjälp av data från min pulsklocka. Den är absolut inte lika backig som milrundan men väldigt mkt kämpigare än flack löpning.
Istället för sjuan på måndag tänkte jag försöka knipa milen med jämn fart. Vill säkra Lidingöloppsföreberedelsernas första notering i medeltuff terräng under timmen. Troligen sätter jag målet till 58 min blankt vilket motsvarar 5:48 min/km. Borde gå men är nog också rätt nära en maxprestation för tillfället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar