I ganska många år har jag försökt harva mig fram i ett av stadens korpfotbollslag, mest för att få uppleva känslan av tävling och match. De senaste åren har jag oftast stått i mål och jag trodde i min enfald att burväktarrollen var vikt åt mig även i kvällens vårpremiär.
Tji fick jag! När mailet med dagens laguppställning kom ut hade jag placerats på mittfältet. Efter lite kohandel strax före avpark lyckades jag åtminstone lura till mig en backplats där jag anser mig göra lite mindre skada för laget och känner mig något mer bekväm.
Att lira boll med träningsvärk i låren efter en milrunda är inte optimalt och jag kände verkligen inget premiärspring i benen vilket också gjorde en dålig spelare ännu sämre. Blev därtill ganska trött av de många korta ruscherna men noterade efter matchen (och i bytena) att återhämtningen gick betydligt snabbare än den brukar göra vid sådana här comebacker.
Hur det gick? Vi förlorade mot ett bättre lag med 1-4 trots att det stod 1-1 med fyra minuter kvar. Det berömda korthuset... Jag ser korpfotbollen som ett kul inslag i träningen men den är inte en del av träningsplanen och kommer få stå åt sidan när så behövs.
Med tanke på de tröttsamma ruscherna känns det helrätt med intervaller på torsdag. Jag behöver mer speed och ännu snabbare återhämtning. Bara att bita ihop helt enkelt. Inte ett pass jag längtar efter men jag tror att jag måste. Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar