Jahepp, här har man sprungit runt och gjort sig märvärdig över sin nya motionssatsning med blogg, klassikerambitioner, pulsklocka och träningsplaner samtidigt som sambon i skymundan skött sina joggingpass med allt större framgång. Idag smällde det till ordentligt och hon levererade en riktig knall efter att jag frågat henne om hon inte skulle låna min pulsklocka på sitt joggingpass?
Jag tyckte det dröjde ovanligt länge innan hon kom tillbaka och det visade sig att flåset hade känts fantastiskt bra i Pildammsparken idag och att klockans km-tider peppat henne vilket till slut resulterade i att hon sprang en hel mil. Med betoning på sprang. Tiden 1:00:25 ger 6:02 tempo/km...
Detta är tjejen som för bara någon vecka sedan aldrig hade joggat längre än 3 km. Vad månde bliva? Känns som att jag har en alldeles utmärkt farthållare på första milen på mina distanspass framöver på bara en armlängds avstånd? Eller var ska detta sluta egentligen??? Kul att verkligen känna flåset i nacken oavsett vilket!
Inför morgondagens terrängmilspass har jag bestämt mig för att sikta på 58 min i jämnt tempo. Det innebär 5:48 per km vilket jag bör klara även om milbanan i Bokis är medeltuff terräng. Skulle vara skönt att nå in på 58 min utan att vara helt utpumpad vilket isf är ett kvitto på att utvecklingen går åt rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar