torsdag 31 januari 2013

Start på dubbla crawlkurser

Det ÄR verkligen ingen överdrift att kalla simningen för min största personliga resa och utmaning i detta hälsoprojekt. Jag avskyr att bada, verkligen avskyr. Därmed finns det (förhoppningsvis) en skön läsvärd blandning av komik och tragik i rapporteringen från mina simpass - när andra har det kämpigt med att gå till tandläkaren fasar jag inför ett besök i simhallen men samtidigt älskar jag att utmana mig själv.

Som liten krävdes det tre simskolor innan jag lärde mig simma och det finns inga skäl att tro att det skall bli en lättare resa att ta sig an crawl. Under en stor del av hösten/vintern har jag gått och "vattenvänjt" mig genom att tantsimma 1-3 ggr i veckan. Jag inledde direkt med att fixa 1 km - fem ggr längre än jag någonsin hade simmat förut, växlade efter en tid upp till 1,5 km på de flesta passen och nu på slutet har det oftast blivit 2 km.

Nu är det så äntligen dags att växla över till crawl och diverse märkliga omständigheter har gjort att jag som Malmöbo har plats på en kurs i Höör och en i Helsingborg. Det är så fånigt att göra saker måttligt liksom...

Så preppade jag

Från flera håll hade jag fått signaler om att man inte kunde dyka upp på ett simpass i coola sladdriga surfarshorts. Därför inhandlades ett par Speedos (i boxermodell - även jag har mina gränser).


Så gick det i Höör

Första kursen ut var den i Höör. Den hade fått ställas in förra året (trots triathlon-boomen som gör det omöjligt att få plats på en kurs i alla skånska städer) och blev nog knappt av i år heller. Det visade sig att vi endast var fem pers i gruppen varav fyra tillresta från Malmö. Lustigt nog kände jag, eller kände till, alla de andra Malmöborna så det blev lite gott snack inför passet där alla sade sig vara nybörjare.

Ångesten slog på redan vid uppvärmningen. Då skulle man stå vid poolkanten och jogga på stället samt göra diverse andra uppvärmningsövningar. I mina Speedos då såklart vilket självklart ingen annan bar. Fnitterattacken satt där som en smäck!

Därefter fick vi simma några längder vardera för att sedan delas in i två grupper. Givetvis hamnade jag i sämsta gruppen (- fanns inga skäl att tro att jag skulle placeras någon annanstans) och självklart var ett par av de andra hyggligt kompetenta crawlare redan trots att de nyss försäkrat motsatsen.

Jag, Jocke och en kvinna från Höör var degraderade till bana två. Där kördes diverse självförtroendedödare varav den värsta med råge var platta med benspark. Det var HELT omöjligt att komma framåt hur mkt man än kämpade. Vid ett tillfälle låg jag och Jocke vid sidan om varandra och spontant utbrast jag sanningsenligt "Nä Jocke, nu förflyttar jag mig bakåt". Det säger väl allt?

Några armtag lades aldrig till bentagen på första passet. Däremot testades ryggcrawl, sim på sidan och bröstsim med utandning under vattenytan. På just den sista punkten fanns faktiskt det enda riktigt positiva jag kunde ta med mig från dagen - jag panikade aldrig vid utandning under ytan trots att jag avverkade ett antal 25-längder på detta sätt. Men när jag lämnade Höör i bilen efteråt stod det helt klart att jag har en oerhört lång väg att vandra (simma) om det skall bli crawl i sommar. Dubbla kurser lär absolut inte räcka - jag måste säkerligen lägga på 1-2 egna pass per vecka så fort jag fått lite mer teknikinstruktioner.

Så gick det i Helsingborg

Till skillnad från i Höör kändes kursstarten i Helsingborg mer som mass-industri. På hela passet samtalade jag egentligen inte med någon mer än instruktören som tog sig an de extrema nybörjarna på bana 9. Många andra hade inlett kursen två veckor tidigare men vi var åtta pers som kommit in via reservplatser och fyra stycken av oss fick inleda längst ner i näringskedjan.

Opersonligt alltså men samtidigt väsentligt mycket proffsigare på något vis. Tjejen som instruerade på min bana gav ofta individuell feedback och tycktes ha ett skarpt öga för detaljerna.

Till min stora glädje var jag inte absolut sämst och på något vis underlättar det alltid om någon annan har det ännu tuffare och i vår kvartett var en äldre kvinna det svagaste kortet och en äldre man med bedrövlig kondis tycktes också ha det kämpigare än jag.

Bensparkarna gick lika illa som i Höör och även här lyckades jag vid upprepade tillfällen börja förflytta mig baklänges i vattnet. Hur är det möjligt? Vi tränade även bröstsimsbentag med platta vilket gav direkta obehagliga barndoms-flashbacks - i mitt huvud spelades barndomsminnena upp från ett iskallt regnigt utomhusbad och jag hade svårt att fokusera på de vettiga tekniktipsen.

Positivt var att vi åtminstone testade fyra armtag crawl så nu har jag kanske fyra meter crawlsim på livskontot. I augusti skall jag förhoppningsvis kunna leverera 4 km. Det känns, just nu, helt orimligt.

6 kommentarer:

  1. Gött jobbat! Bensparkarna är ett helvete.
    Testa med fenor så du får känslan för hur du ska göra och stretcha dina stela löparanklar så du kan räta ut fötterna.

    SvaraRadera
  2. Nu gör jag iaf ett allvarligt försök. Skulle tro att det blir fenor redan på nästa pass i Helsingborg, de andra banorna körde med sådana.

    SvaraRadera
  3. Åh herregud vad jag känner igen mig! Förutom punkten om speedos då men jag kom i en alldeles för urringad baddräkt som jag fick dra upp hundra gånger varje längd vilket inte gjorde simningen enklare. :) Och så kan jag trösta dig med att jag var så usel att jag inte ens fick börja i stora bassängen utan barnens bassäng där jag nådde botten. Men simpuff på ryggen. Ja, du läste rätt. Så det finns hopp! Det var i september och nu kan jag faksitk crawla några längder utan att dö på kuppen. Men som sagt, mycket egen träning krävs! Nöta, nöta, nöta. Och det spelar ingen roll vad man kör under minutrarna i badhuset, det gäller att hitta sitt vattenläge, att lära sig andas, slappna av och sånt. Jojomen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marre, din kommentar peppar mig verkligen till att kämpa vidare! Jag var helt uppgiven tidigare idag och funderade på att helt lägga ner mina crawl-ambitioner efter ett totalt misslyckat simpass i Höör som jag nu tänkte sätta mig och skriva om.

      Radera
  4. Haha det här var kul att läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Det lär bli många desperata tragikomiska inlägg från simkurserna i vår om jag orkar kämpa vidare med eländet.

      Radera