Som ung (jo, jag har också varit det en gång i tiden) ställde jag ibland upp i motionslopp. Min förmåga var hygglig tack vare en god kondis som jag fick mer eller mindre gratis ifrån allt bollsportsutövande. Taktiken i loppen var enkel: Gå ut hårt och sedan öka! Spänn bågen tills det brister helt enkelt. Och brast gjorde det. Alltid!
Segerundan i Malmö (11 km) som förr i tiden anordnades i anslutning till Malmöfestivalen var favoriten och jag vill minnas att jag ställt upp i det loppet fyra ggr. Som bäst trillade jag in på en tid klart under 49 minuter - en nivå som jag naturligtvis inte är i närheten av idag. Då ska man dessutom ha i åtanke att jag inledde de båda första kilometerna med km-tider runt 4 min. Man kan ju för övrigt undra över vilken prestationen skulle blivit med en mer moderat öppning? Ty det var alltid the same story på slutet. Jag sjönk som ett sänke genom fältet när krafterna tog slut och de sista kilometerna stapplade jag i mål i 6:20-tempo. På en helt slät bana utan tillstymmelse till backar/kullar.
Efter att ha plöjt ett antal trådar om Lidingöloppet i diverse diskussionsforum på nätet står det klart att min gamla taktik (som aldrig höll) är helt vansinnig på 30 km terränglöpning. Det är dags för mig att tänka om helt enkelt!
Detta tänkte jag försöka råda bot på med hjälp av min nya fina pulsklocka! I träningskalendern ligger två 7 km-pass i Bokis inplanerade under de kommande tre dygnen (lör & mån) och jag tänkte använda dem till ett träningsexperiment.
Övningen består i att hålla exakt samma fart HELA loppet. Ingen ursinnig start, ingen spurt, bara samma malande lunk hela loppet. Det blir en alldeles utmärkt träning i att reglera farten vilket jag kommer ha stor nytta av när distanserna så småningom blir längre.
Imorgon hade jag tänkt att fixa 7 km lätt terräng på 39 min. Det ger en snittfart på 5:34 min per km och i värsta nördiga andan har jag skrivit ut ett tidsschema som skall fästas som ett armband och bäras ute på skogsrundan imorgon för att jag ska ha blykoll på önskad passertid varje km.
Förhoppningsvis skall jag kunna klara 39 min utan att förta mig fullständigt och beroende på hur det känns vid målgången sätter jag upp en önskad maxtid med tillhörande jämna km-tider till måndagens runda. Tanken är att det loppet skall vara tuffare men långtifrån omöjligt (jag ska ju förhoppningsvis dessutom göra bättre prestationer genom att inte gå ut för hårt).
Det är alltid kul med nya utmaningar och att hitta på sådana här övningar ger variation i träningen vilket är nog så viktigt för att undvika tristessen. Undertecknad ber ödmjukast om att få återkomma med utfallet ifrån experimentet.
Du är modig du med att lufta dina nördiga tankar öppet såhär. När jag började köra konstant farthållning vågade jag inte berätta det för nån utan memorerade alla km-tiderna.:) Det positiva var att även hjärnan fick träning utan lappen på armen. Har kört 3 mil tempo på cykel idag. Skit i motionscykeln och ge dig ut i friska luften istället - mycket trevligare. /Vasaloppan
SvaraRaderaJag håller inne lite med cykelköpet - äger ju faktiskt ingen och det är ju trettiotusen saker det skall investeras i för en Svensk Klassiker.
Radera