Återbesök på Muren

Påskfirandet inleddes med ett återbesök på Kinesiska Muren vid Pålsjö efter jobbet på Skärtorsdagen. Den här gången hade jag fått med mig rätt skor och kände mig inledningsvis ostoppbar. Optimismen dalade dock snabbt under uppvärmningsjoggingen längs havet där det blåste tämligen frisk motvind och därefter väntade en ganska lång pina med sju intervaller (+1 jämfört med förra gången för drygt två veckor sedan).

Roade mig med att plocka ut data ur pulsklockan och duttade in noteringar från alla sju intervallerna i ett punktdiagram i Excel för att beskriva backen (se diagram längst ner i inlägget). Den är ganska exakt 200 meter lång och stiger på den sträckan drygt 11 meter. De första 50 meterna är stigningen runt 3 meter,de andra 50 runt 4 meter, de tredje 50 runt 3 meter och de sista 50 ca 2 meter. Det stämmer hyggligt väl med upplevelsen när man springer - inledningen går ganska lätt men sedan blir det marginellt brantare och slutet minns man oavsett vilket inte alls eftersom det enbart består av en kamp för överlevnad.

Intervallserien i sekunder landade på 50-50-50-54-56-57-59. Efter de första tre intervallerna gav jag mig 3 minuter att komma tillbaka till startlinjen, följande två fick jag 4 minuter och inför den sista 5 minuter. Efter den sista ökade jag på till 6 minuters vila innan nedjoggen tillbaka till kontoret inleddes. Precis som förra gången var känslan under hemjoggen väldigt speciell. Pulsen skenade dock inte och jag tvingade mig själv att jogga hela sträckan på i snitt 6:04 min/km-tempo. Totalt tillryggalade jag under passet 7,45 km på knappt 1h och 4 min.

Om ca två veckor är det dags igen och då blir det åtta murbestigningar. Gruvligt jobbiga pass men jag tror de skall göra mig riktigt gott på sikt och visst tror jag att backlöpningskollegan Alex oroar sig lite över en lättdrucken Singha borta i Thailand när han vet att jag förmodligen närmar mig lite för varje pass han missar...

Som utlovat tidigare kommer här backen grafiskt: