Långa intervaller är det värsta jag vet i träningssammanhang. Ändå har jag klämt in ett sådant pass varannan vecka i kalendern hela våren. Vad gör man inte för att hitta en undangömd speed i kroppen som borde finnas djupt begraven där någonstans?
Ikväll var det dags igen. En liten justering har gjorts. Tills dess att jag klarar 6 raka 5-hundringar med 2 min paus emellan i tempo under 4 min/km är det enbart 5-hundringar som gäller. Urprungsplanen var att jobba med kilometersintervaller men det är för tufft för mig just nu. För tillfället har jag dessutom dubbel vila mellan intervall 4 och 5. Den ska bort så småningom.
Endast saftiga kraftuttryck och svordomar duger för att beskriva hur jobbigt det var idag. Passet ifrån i tisdags när jag sprang in i väggen satt kvar i kroppen och motivationen hade därtill fått sig en knäck av den upplevelsen.
Men jag kämpade på och satte faktiskt de tre första intervallerna under min målbild (4 min/km) då 5-hundringarna avklarades på 1,53, 1,55 och 1,59. De tre sista gled dock klart över - kanske hade jag hoppats att jag även skulle klara nummer fem efter den dubbla vilan men den intervallen gick faktiskt långsammast av alla.
Upp och nedjogg i ganska exakt 6 min/km tempo. Totalt ett träningspass på 5,5 km på 45 minuter. Det låter ju inte som något märkvärdigt men skenet bedrar, I promise...
Fredagen blir en skön vilodag inför Bokismilen på lördag som ev löps i sällskap med haren som jag absolut inte under några som helst omständigheter får försöka mig på att följa. Förbjudet, förbjudet, förbjudet! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar