Vilken oerhört härlig känsla att lufsa runt i skogen idag! Knappt en människa syntes till men däremot stora lätta snöflingor som svalkade gott i ansiktet och gjorde spåren alldeles perfekt mjuka att löpa i.
I planeringen hade jag satt upp 12 km terräng. Mitt längsta löppass sedan år 2000 och det längsta terrängpasset jag någonsin sprungit (faktiskt mitt fjärde längsta lopp öht!).
Känslan var oerhört positiv i kroppen och jag öppnade den första kilometern i nästan samma tempo som vid rekordnoteringen på milen senast. Den absoluta skillnaden jämfört med det loppet var att pulsåterhämtningen gick ÄNNU snabbare efter att backtopparna passerades. Efter 5 km låg jag före noteringarna från förra loppet och så fortsatte det. När 10:e kilometern passerats var jag tiotalet sekunder bättre än rekordnoteringen senast och sedan mäktade jag fortsätta hålla tempot uppe på mina två bonuskilometer. Drygt 1:07 på 12 km terräng i 5:36/km-tempo och ALLA kilometer under 5:50/km. Det är jag kanske allra mest nöjd med.
Bättre och bättre för varje lopp just nu. Varken väder eller vind tycks kunna störa och jag längtar redan till nästa löprunda på tisdag. Först hade jag dock tänkt att motionscykla lite på måndag efter en vilodag imorgon då det blir Konstrundan på Österlen.
Frågan är om det är backintervallerna som gör skillnaden? Jag törs nästan tro det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar