onsdag 11 april 2012

Positivt från tösen bredvid!

Sambon då, undrar väl någon? Efter att hon oväntat knäckt milen för någon vecka sedan med lätt skadekänning i en anslutande sena till hälen blev hon förmodligen övermodig och begav sig därefter ut på 7km terränglöpning. Följden blev att kroppen sa ifrån och hon kunde med illa dold stolthet kvittera ut omdömet "idrottsskada" (hennes livs första) ifrån en expert på Löplabbet.

Några dagar senare var hon mindre nöjd då ömheten runt hälen vägrade ge med sig. De sista dagarna har dock situationen förbättrats avsevärt och ikväll kunde hon äntligen bege sig ut på en kortare runda för att försiktigt känna sig för. Det tycks ha gått bra och familjefriden har åter lagt sig som en skön varm filt över oss här hemma i soffan. Hon har fått blodad tand på det här med löpning! Kul tycker jag, dessutom underlättar det med förståelse här hemma för min satsning när hon själv är inne på samma tema.

Själv har jag varit i princip helt förskonad ifrån skadekänningar vilket förvånar mig. Det kan vara ren tur men jag inbillar mig att det väl genomtänkta och varierande träningsprogrammet med ökade motionsdoser i lagom takt samt viss skärpning med stretching efter passen knappast har gjort skada. Trots allt har jag motionerat ungefär varannan dag nu i snart 40 dagar efter 12 år som inaktiv (visst, comebackade i två säsonger med handboll i början på 2000-talet och har lirat en del korpfotboll men ska man vara helt ärlig har jag varit en soffpotatis rätt länge nu). Bara att hoppas på att jag får vara fortsatt fri från skador och sjukdomar så ska det här nog kunna bli riktigt bra. Håll tummarna för oss båda!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar